Har inte bråttom men går fort
Det började som en kul grej 2004 då jag om min yngre dotter Irene gjorde en resa till Hemavan. Vi skulle "fjällvandra" upp mot Viterskalet hade vi tänkt. Inte särskilt mycket packning så med tiden blev tempot högre och högre och skavsåren bara kom. Snabbt hade vi anlänt till Viterskalsstugan. Efter en stunds funderande drog vi småjoggande vidare, vi brakade iväg till Syterstugan och kom fram präktigt trötta. Knappt orkade vi fixa mat. Känslan att ligga i sängen och känna hur det kryper i benen är oslagbar.
Dagen efter bar det av hemåt samma väg. Närmare Hemavan vid skidbackarna började benen och knäna säga i från. Sista biten blev en sakta lunk och i Vilhelmina var det nästa omöjligt att få med sig benen ut ur bilen för att köpa korv.
Så började det, att försöka sig på lite snabbare turer med lätt packning i fjällen.
Året därpå gjorde vi en dagstur med start i Vindeln tidigt en morgon till Marsliden. Vi besteg Marsfjället och åkte sedan tillbaks till Vindeln.
Det här är Irene.
2006 i mitten av augusti var det fint väder. Jag åkte upp till Hemavan och startade min tur från Laisaliden. 6 timmar senare och med lite onda ben kom jag fram till Viterskalsstugan. Dagen därpå travade jag upp på Sytertoppen. Där uppe var det så vindstilla att hade jag tänt en tändsticka så hade den inte blåst ut. Gissa om det var en skön känsla att få sätta sig i linbanan, dingla med benen under nedfärden.
2007 och 2008 uteblev dessa turer men nu nyligen i år tog jag mig till Kittelfjäll för som jag hoppades på en rask topptur. Nu var inte vädret på topp och lederna i dessa trakter är inte så "joggingvänliga", lätt att stuka fötter om man är oförsiktig. Men det är en mycket vacker natur att vandra i. Jag hade hoppas nå Borkatoppen men var tvungen att vända på ca 1100 m pga att molen inte vill släppa sitt grepp om toppen och att det var sent lidet på dagen. Men den finns ju kvar.
Finns en del fjäll i trakterna där som inbjuder till dagsturer från en parkerad bil, några har du ju redan besökt. :)