Gottern har blivit en utgångspunkt för vårt friluftsliv. Här kommer berättelser och bilder från resorna längs Vojmån samt diverse andra äventyr i naturen med och utan skidor, på två hjul och med paddel.

gottern

55 år från Boden och jobbar i Skellefteå. Gillar frilufts aktiviteter kajak, kanot, fiske, vandring och skidåkning. Inte extremt men gärna fysiskt ansträngande. Tycker om att vistas i fjällen och då ofta i Kittelfjällområdet som vi brukar åka till både sommar och vinter.

Användarnamn: gottern

Intressen: Fiske, Vandring, Turskidåkning, Navigering, Paddling, Utförsåkning, Havskajak

Mer på profilsidan

Kategorier:

2009:
Juli, September

Marsch i fjällvärlden

Har inte bråttom men går fort

Det började som en kul grej 2004 då jag om min yngre dotter Irene gjorde en resa till Hemavan. Vi skulle "fjällvandra" upp mot Viterskalet hade vi tänkt. Inte särskilt mycket packning så med tiden blev tempot högre och högre och skavsåren bara kom. Snabbt hade vi anlänt till Viterskalsstugan. Efter en stunds funderande drog vi småjoggande vidare, vi brakade iväg till Syterstugan och kom fram präktigt trötta. Knappt orkade vi fixa mat. Känslan att ligga i sängen och känna hur det kryper i benen är oslagbar.

Dagen efter bar det av hemåt samma väg. Närmare Hemavan vid skidbackarna började benen och knäna säga i från. Sista biten blev en sakta lunk och i Vilhelmina var det nästa omöjligt att få med sig benen ut ur bilen för att köpa korv.

Så började det, att försöka sig på lite snabbare turer med lätt packning i fjällen.

Året därpå gjorde vi en dagstur med start i Vindeln tidigt en morgon till Marsliden. Vi besteg Marsfjället och åkte sedan tillbaks till Vindeln.

Det här är Irene.

2006 i mitten av augusti var det fint väder. Jag åkte upp till Hemavan och startade min tur från Laisaliden. 6 timmar senare och med lite onda ben kom jag fram till Viterskalsstugan. Dagen därpå travade jag upp på Sytertoppen. Där uppe var det så vindstilla att hade jag tänt en tändsticka så hade den inte blåst ut. Gissa om det var en skön känsla att få sätta sig i linbanan, dingla med benen under nedfärden.

2007 och 2008 uteblev dessa turer men nu nyligen i år tog jag mig till Kittelfjäll för som jag hoppades på en rask topptur. Nu var inte vädret på topp och lederna i dessa trakter är inte så "joggingvänliga", lätt att stuka fötter om man är oförsiktig. Men det är en mycket vacker natur att vandra i. Jag hade hoppas nå Borkatoppen men var tvungen att vända på ca 1100 m pga att molen inte vill släppa sitt grepp om toppen och att det var sent lidet på dagen. Men den finns ju kvar.

/gottern

Föregående Startsida

Avgottern Publicerat 2009-09-15 Läst 10266 ggr

Kategori Aktivitet / Vandring

Logga in för att kommentera

2009-09-17 03:10 tassemark: http://fjallmassiv.se/topplistan/de-100-toppar-i-sverige-som-har-storst-primarfaktor/ , där kanske du kan hitta några framtida mål.

Finns en del fjäll i trakterna där som inbjuder till dagsturer från en parkerad bil, några har du ju redan besökt. :)

Läs mer i bloggen

Våra turer med Havskajak

Vi har paddlat havskajak sedan 2003-2004. Innan jag fyllde 50 bestämde jag mig för att försöka lära mig två saker, att paddla havskajak och att segla kite på vintern. Jag gick då en kajakkurs med främjarna i Luleå och kitekurs med ett entusiastiskt gäng ute på Lövskär en kall februaridag. Sedan köptes utrustning. Det har blivit rätt mycket kajak men mindre med kite men jag hoppas att det ska bli mer av det också vad det lider.

Vi är ju bosatta i Boden och därför har vi hållit oss mest i dessa trakter , ofta i Råneälven i närheten av Gunnarsbyn med omnejd. En trevlig dag var jag paddlade strax isen hade gått i vårfloden.

Läs inlägget

Varför är vi just här? Lite historik.

Mina föräldrar var mycket fiskeintresserade sommar som vinter. Pappa från Norrbyskär och mamma från Vindeln. Tillsammans med sina vänner åkte de till Kittelfjäll och jag minns namnet Fågelstams som jag tror att det var en stuga. De körde en "bubbla" med regnr AC 27212 med skidorna fäst bak på motorluckan. Måste ha varit i slutet av 50-talet.

Jag fick, eller tvingades, följa med när min ålder inte var inne, dvs för stor för att ha barnpassning hemma och en bra resekamrat (bära, hjälpa till och åka skidor). Nu är året nästa tonår, mellanstadiet och jag hugger till med 1964.

Läs inlägget

Nästa kontakt med Vojmån.

Nu har Henriksfjäll legat i träda några år.

I slutet av 70-talet, efter gymnasiet i Umeå/Skellefteå och lumpen i Sollefteå återknyts kontakten med Borkan. Med Karin och hennes föräldrar, Henrik och Anne Marie, tillbringar vi några år med att pimpla ännu tidigare på mornarna ute på norra Fättjarn. Henrik och Anne Marie är mormor och morfar till våra barn Hanna och Irene.

Läs inlägget