Jag + vandrarkompis fortsätter traska runt Sörmlandsleden. Vi började med den vansinnigt vackra biten vid Marvikarna och gick vidare genom blåbärsskog och myr till Ånhammar.

Förutom en hel del slyiga hyggen längs etapperna 16/17/18 är det en väldigt fin bit av Sörmlandsleden. Vindskydden är bland dom finaste jag sett i skogen: Toppskick med uppmurade grillplatser, torrdass och div. praktiska tillbehör från såg till ljus till stekpanna och kaffekanna. Nästan vandrarhemsstandard! :)

Vädret höll sig gråmulet med lite regn, lite sol. Reptilerna höll sig den här gången väl dolda. Vid Bredsjön fick jag ändå se ett djur jag aldrig sett i det vilda förut. När jag gick ner i skymningen för att hämta diskvatten såg jag plötsligt att ett vasstrå viftade fram och tillbaka...

Det visade sig vara en kräfta som satt i strandkanten och vinkade med ett strå i ena klon!

(På bilden har den släppt sitt strå för att äta en bit pinnbröd. Alla i skogen gillar pinnbröd.)

Djurobservationer förutom kräftan var smågrodor, sedvanliga skogsfåglar, häger, storlom och tranor. Runt sjöarna såg vi flera rester av attentat utförda av föreningen Bävrar mot Sörmlandsleden.

Hängmattorna är fortfarande super. Förutom natten jag vaknade fuktig och nedkyld: Då visste jag ändå om att man INTE bör hänga upp sin hängmatta precis vid vattnet, även om det går... Vi struntade bara i det, för det var så vackert där. Men sjödimma i sovsäcken: Nej tack!

Å andra sidan, ska man vakna fuktig och kall klockan fyra på morgonen ska det vara för något sånt här.