Innan snön föll i vintras (december) fick vi tips om Vildmarksstigen som är ca. 10 km lång och slingrar sig genom Törnskogen i Sollentuna. Törnskogen är verkligen Sollentunas vildmark. När man befinner sig mitt i skogen är det svårt att förstå att man inte är långt från Stockholmcity.
Vi parkerade vår bil vid slutet av Båtsmansvägen där man enligt vandringsguiden vi köpt från Naturskyddsföreningen (40 kr) skulle stöta på stigen.
Enligt de som tipsade oss om vandringen var leden inte jätte bra markerad och tack vare det tipset hade vi innan vi stack ut letat upp ett antal cacher att ha som hållpunkter under vår vandring. Det visade sig senare vara tur att vi gjort så eftersom alla markeringar stundtals var helt borta och vi fick vandra fram lite på måfå med nästa cach som hållpunkt. Markeringarna består av en avsågad rundstavsbit som är fastborrad på träden.
Precis när vi passerat sjön Snuggan uppstår första förvirringen. Här irrar vi runt och går fel. Det är nu vi börjar använda oss av de cacher vi sett ut hemma. Thomas har med hjälp av karta letat reda på cacher som ska ligga ut med stigen vi ska vandra. Det blir vår räddning ett par gånger idag och vi hittar alla gånger tillbaka till stigen igen.
När vi vandrat ungefär halva sträckan är det dags för lunch. Eftersom regnet hänger i luften och det blåser rätt kraftig vind så tar vi skydd bakom en större sten. Lunchen ger extra energi som behövdes efter den nedslående felvandringen. När det är så dåligt markerat som det var idag behövs det god mat för att få tillbaka humöret igen.
Det är nu efter lunchen vi inser att en del markeringar är två stenar ovanpå varandra. Ja, hur ska man veta det? Kanske är det någon annan vandrare som tröttnat på de dåliga markeringarna och gjort små stenhögar åt oss andra.
Nu när vi vet att det är små stenhögar vi ska hålla utkik efter går det lite bättre att hitta rätt stig bland alla stigar som korsar varandra i Törnskogen. Tack du snälle medvandrare som ordnat dessa små högar!
Precis när det börjar mörkna kommer vi ner till Norrviken. Här är det ett myller av stigar och vår stenbyggare tycks ha avvikit från stigen. Som tur är har Thomas sett ut en chach vid Vaxmora Torp och då har vi i alla fall våra GPS-koordinater att gå efter.
Vi tar cachen och då faller mörkret helt. Det blir till att vandra sista biten genom skogen med pannlampor. Även nu är det bra med GPS. Vi gjorde en markering vid vår bil när vi började vår vandring och nu är det bara att följa GPSn fram till målet.
En kul vandringsled som skulle behöva bättre markeringar. Om du vill ladda ner en karta så är det bara att titta in på vår hemsida.
Här är en direktlänk till just denna vandring:
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=764
/Helena och Thomas
