Äntligen dags för lite vuxentid och vuxensemester för makarna Traneving. Vi kan inte förneka att de här två veckorna vi unnar oss själva per år, utan barn, är guld värda. Känslan när vi lämnar hemmet och våra fyra barn är lite åt hållet ”vild-fri-utan-bekymmer-tonåring”. Eventuellt är den känslan ömsesidig….jo, när vi tänker efter så känner barnen precis som vi. Äntligen fria!
Våra fyra tonåringar skulle för första gången vara ensamma hemma i två hela veckor. Ja bara det kan ju ge tonårsföräldrar magsår. Men, vi måste nog vara de mest förskonade tonårsföräldrarna på denna jord.
Våra två äldsta grabbar är så ansvarstagande och tog med glädje på sig ansvaret för sina två yngre syskon. Bravur till Rasmus och Tobbe som axlade hela ansvaret i två veckor. De hämta sin syster på kvällarna och såg till att hon inte var ute för länge. Passade hon inte tiderna åkte de och hämtade henne. Amanda och grabbarna lagade mat tillsammans.
Praktisk hade vi fyllt kylen med all önskvärd mat så det enda tonåringarna behövde fylla kylen med var mjölk och bröd.
Bättre sammanhållning än vad det blev efter de här två veckorna har det inte varit på länge mellan våra tonåringar. Mormor/Farmor var assistansklara under båda veckorna men behövde inte rycka ut någon gång. Vi hade telefonkontakt med ungdomarna minst en gång per dag och de hade alla hjälpts åt att städa huset fint tills vi kom hem. Det är mamma lycka om något!
Vi ställde GPS’n på Linfano, Italien och tryckte gasen i botten på bilen. Vi tog färjan över Helsinborg/Helsingör på kvällen, sov på ön Farö i Danmark för att på morgonen efter ta färjan över Gedser/Rostock. På resan ner roade vi oss med att lyssna på Anna Janssons senaste bok.
När vi ankom Linfano och Garda Sjön i Italien på kvällen spöregnade det. Vi tog in på en camping precis vid Garda Sjön och slog snabbt upp vårt tarp så vi kunde laga kvällsmat. Vi skålade i vin och firade våra två kommande ”utan-barn-veckor”.
På morgonen, under frukost, var det dags att bestämma vart vi skulle vandra. I affären på campingen hittade vi en guidebok (på tyska) om vandringar runt Garda Sjön och bestämde oss för att vandra över Monte Brione i Riva del Garda. Idag var det varmt, närmare bestämt 34 grader.
Kartan i guideboken var inte den bästa så vi irrade runt ett tag innan vi hittade uppgången/stigen upp på berget. Om du tänker vandra denna vandring så startar stigen precis bredvid tunneln vid infarten till Riva del Garda när man kommer från Linfano. Parkering finns vid båthamnen Nicolò. Själva lät vi bilen stå kvar på campingen och vandrade ut med vattnet till Riva del Garda.
Till toppen av Monte Brione vandrar vi ”Sentiero della Pace” som ungefär betyder Fredens väg. Stigen, som slingrar sig längs med kammen av berget, leder fram till Forte S. Alessandro.
Befästningarna på berget vid Garda sjöns norra strand byggdes av det österrikiska-ungerska imperiet redan 1852. Runt Garda sjön fanns förr ett system av befästningar och det är nu till ett av dessa vi är på väg.
Utsikten ut över Garda Sjön är helt magisk och magnifik. Vilken sjö och vilka vyer!
Långt där nedanför oss ser vi mängder av människor som solar och badar. Det är inte utan att vi också längtar dit när vi nu stretar uppför berget i hettan.
Efter ett tag är vi så äntligen upp vid Forte S. Alessandro. Här äter vi vår lunch och njuter av utsikten.
Vi följer en stig som slingrar sig ner för berget och tar en paus vid en olivodling. Naturen och sjön är storslagen.
Lagom till kvällsmat är vi tillbaka på campingen. Vi bestämmer oss för att åka upp på Monte Brione för att äta vår kvällsmat och för att på så sätt njuta av den vidunderliga utsikten.
Om du vill se fler bilder eller ladda ner karta och böcker från vår vandring över Monte Brione, Riva del Garda i Italien så är här en direktlänk:
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=715
/Helena och Thomas Traneving
/H
Ang Gardasjön, är det inte så att det finns ett särskilt tåg till sjön? Ni såg riktigt nöjda ut. Gött! :-)
/H