Start: Fjällstationen Snöheim, Dovre Fjäll, 1470 möh.
Mål: Toppen av Snöhetta, 2286 möh.
Längd: 12 km T/R ( plus 816 höjdmeter)
Höjdmeter: 8Från 1470 möh vid Snöheim upp till toppen på 2286 möh.
Ta sig dit: Parkera vid Hjerkinnhus (längs med E6) och åka skyttelbuss in till Snöheim.
I sommar var vi vid Dovre Fjäll och gjorde ett par vandringar.
En dag vandrade vi upp på Snöhetta som är 2286 meter högt. Att gå från fjällstationen Snöheim upp till toppen av Snöhetta och tillbaka tar ungefär 7 timmar T/R.
Snöhetta är välvd som ett stort U med glaciär och sjö nedanför.....
Att ta sig till in till fjällstationen Snöheim, där vandringen upp på Snöhetta tar sin början, sker via en skyttelbuss. Bussen kostar 50,-/resa och tidtabell (2013) hittar du nedan.
Bilen parkerade vi vid Hjerkinnhus som ligger utmed E6:an. Att parkera bilen vid Hjerkinnhus kostar 50,-/dag. Instruktioner för hur du betalar din parkering finns på ena kortsidan av Hjerkinnhus. Vi passade också på att duscha vid Hjerkinnhus. Duschen kostade 25,-/person.
Parkeringen vid Hjerkinnhus......
Anledningen till att man måste åka skyttelbuss in till Snöheim är för att området under en mängd år varit militärt övningsområde. Snöheim byggdes 1952 av den Norska turistföreningen men övertogs av försvaret redan 1959. 2007 fick så äntligen den norska turistföreningen tillbaka Snöheim i sin ägo. Sedan 2007 pågår militärt röjningsarbete i området och det är därför man måste ta skyttelbussen in till hyttan.
Här vid Dovre Fjäll finns vilda myskoxar. 1947 inplanterades de första djuren vid Dovre Fjäll. Från Dovre Fjäll invandrade 1971 en flock till Härjedalen. Vi hade turen att få se ett par olika flockar med myskoxar när vi åkte skyttelbussen in till Snöheim. Eftersom myskoxen är fridlyst får man inte komma oxen närmre än 200 meter.
Myskoxar fotograferade från skyttelbussen......
Så snart bussen släppte av oss vid Snöheim påbörjade vi, och alla andra i bussen, vår vandring upp mot Snöhetta. Till foten av Snöhetta är det ungefär 3 km. Sedan har man 3 kilometers klättrande på stora stenblock upp till toppen. Leden upp till toppen är väl markerad. Det finns både röda T markeringar på stenarna samt stora järnstolpar som visar vägen upp till toppen.
Thomas med Snöheim i bakgrunden......
Det blåser rejält när vi ger oss av från Snöheim men väderrapporten lovar sol hela dagen, avtagande vind och stigande temperatur framåt eftermiddagen. När vi börjar vår vandring ligger toppen dold bland molnen. Molnen lättar ungefär när vi påbörjar vår klättring från foten upp mot toppen.
Thomas med snöhetta bakom sig (toppen dold av molnen)......
Innan vi kommer fram till foten av Snöhetta passerar vi en rätt djup och strid vattenfåra från glaciärsjön Istjörni som ligger på 1650 möh.
Snöhetta är välvd som ett U men en brant glaciärgryta som stupar brant ner från Stortoppen mot sjön Istjörni. Vi väljer (som de flesta) att gå upp på Snöhettas Stortopp. Man kan även gå upp på Vesttoppen men då behöver man ha bra klätterkunskaper. När vi väl kom upp på toppen så såg vi två personer som precis kom upp på Vesttoppen.
Helena påväg upp för klippblocken.....
Att klättra hela vägen upp på stora stenblock tar rätt bra på krafterna. Vi beundrar verkligen normännen och deras ”gå-på-tur-mentalitet”. Gammal som ung är ute och vandrar. Inte slutar man att gå på tur för att man passerat pensionsåldern! Inte lämnar man barnen hemma för att man ska gå upp på en topp! Varför skiljer vandringskulturen sig så mycket mellan våra två länder. Konstigt? Tror bestämt att vi varit norrmän i våra tidigare liv ;) ;)
Naturen och utsikten upp mot toppen är helt fantastisk! Vilken njutning!
På vägen upp stannar vi och lagar lunch på vårt stormkök. Ett par norrmän passerar och undrar om vi har mat över eftersom det luktar så gott på fjället.
Helena lagar lunch på väg upp mot toppen.....
Toppen är täckt av snö och väl uppe på toppen får man verkligen lön för allt slit upp mot toppen. Vilken fantastisk utsikt! Väldigt brant men helt magiskt.
På toppen av Snöhetta, 2286 möh.......
Vi tar rätt många kort uppe på toppen. Strålande sol och bra väder! Det är inte varje dag man går upp på en topp över 2000 meter!
Kaffe på toppen av snöhetta.......
Vägen ner är lika krävande som vägen upp.
Det tar på knäna att gå och hoppa ner för stora stenblock.
Det sliter på knäna att hoppa från stenblock till stenblock.....
Helena är extra lycklig över att ta sig upp på toppen. För er som missat det så var Helena med om en trafikolycka oktober 2012 och fick då en främre korsbandsskada och en inre ledbandsskada. Helena är inte opererad utan har arbetat upp bra stabilitet med hjälp av intensiv rehab. Tänk att det funkade att ta sig upp (och ner för all del)! STOR LYCKA!
När vi kommer ner till foten av Snöhetta är det märkbart varmare i luften. Vi tar av oss mössor, fleecetröja och knäpper av oss nedersta delen av byxorna. Skönt att känna värmen igen!
Vi passerar vattendraget lite längre upp mot glaciärsjön.....
Vi väljer att passera vattenflödet från sjön lite längre upp. Här är det betydligt lättare att passera.
Snart framme vid Snöheim igen........
Väl tillbaka vid Snöheim väntar vi in sista bussen tillbaka till Hjerkinnhus. Under tiden firar vi den lyckade toppbestigningen med en obligatorisk öl!
Vi är värda en öl efter denna toppbestigning......
Vill du ladda ner karta, hitta information om Snöheim eller Hjerkinnhus eller se fler bilder från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=824&i=Sn%F6hetta%20Dovrefjell
/Helena och Thomas
Måste erkänna att jag har utvecklat en kärleksrelation till det här berget. Vet inte om det var för att just detta berg hjälpte mig att bevisa att allt är möjligt trots att jag har en korsbandsskada eller om det bara var det fantastiska vädret som gjorde allt......
Det här med att man behöver klätterkunskaper för att ta sig upp på västtoppen är en helt privat och oventenskaplig slutsats. När vi var på stortoppen såg vi två som var säkrade med rep, hjälm m.m. som höll på att ta sig upp för västtoppen. Vi pratade sedan med dem på bussen tillbaka och noterade då alla rep m.m. (bild på de båda finns på vår hemsida).
Hur tog du dig till västtoppen. Via kammen från stortoppen eller via västra leden? Såg att kammen var promenadbar mellan topparna ;)
Vad härligt med mannen i 75 åldern du träffade på! Visst är norrmännen fantastiska. Även vi mötte män och kvinnor som passerat 70 när vi gick upp. De hade fantastisk kondition. Bra mycket bättre än en normal svensk 20-åring.
Gick du upp till stortoppen med skidor? Det skulle jag också vilja! Står nu på min önskelista.
Har skaffat ett knäskydd i metall som ska stoppa mitt knä från att vika sig när jag åker slalom.
Ha en bra dag!
/Helena
Häls Calle