Lördag morgon, strålande sol, klarblå himmel, nysnö 50 cm, -5  grader. Vad mer kan man begära?

När vi drog upp rullgardinen denna lördagsmorgon var det strålande sol, klarblå himmel och – 5grader kallt. Under gårdagskvällen och natten hade det fallit 50 cm nysnö. Med andra ord, perfekt läge för en skidtur och medhavd matsäck.

Helena vid Torpet som ligger vid Paradisets Parkering.

Vi rattade in GPS’n mot Huddinge och Paradisets Naturreservat.

 Från parkeringen vid Torpstugan som Paradisets-Vänner driver är det ca. 2 km till vindskyddet vid Trehörningen. Vid parkeringen stod det bara en bil till. När vi började följa Sörmlandsledens markeringar mot Trehörningen såg vi att de med den andra bilen också var på väg på skidor mot Trehörningen.

Thomas i den fina nysnön

Det låg djup snö (50 cm nysnö) på stigen och det var rätt skönt att de andra spårat åt oss även om det inte är speciellt långt till vindskyddet som var vårt mål för dagen. 

Precis vid sjökanten av Trehörningen mötte vi våra spårare. Nu var de på väg tillbaka mot bilen igen. Vi stannade och pratade en stund med dem och vi fyra kunde konstatera att detta är BALSAM FÖR SJÄLEN! Vad kan väl vara bättre än det här. Sol, snö, skidor och matsäck!

Våra spårare för dagen.....

Våra spårare berättade att de åkt fram till Långsjön och ätit sin matsäck där. Inte en själ hade de mött utan de hade haft hela Paradiset för sig själva…….tills vi kom! 

Att ha Paradiset för sig själv lät bra tyckte vi. Vi som inte gillar när det är för trångt och för mycket folk runtomkring oss. Att spendera dagen på isarna runt Stockolm idag hade därför inte varit något alternativ för oss. För er som inte bor här måste vi förklara varför…… Det är nämligen folkvandring på isarna runt Stockholm så fort isen håller. Var enda människa går man-ur-huse för att promenera på isen…..……..

Så, därav var isen och långfärdsskridskor inget alternativ för oss. Det var och är precis så här vi vill ha det…..skogen för oss själva!

Helena ute på isen.....

Väl framme vid Trehörningen lämnade vi Sörmlandsleden och fortsatte vår tur på Trehörningens is. Även här var det spårat. Solen värmde gott och därför tog vi en extra tur ner i kanten av sjön innan vi tog sikte på vindskyddet.  

Vid vindskyddet hade inte en själ varit! Vi sparkade undan lite snö och hade sådan tur att förra gästen lämnat kvar ved i vindskyddet. Det var bara att lägga upp veden och tända på.

Detta är livet! Det är detta man lever för! Gud vad härligt.

Solen som värmde i ansiktet, världens vackraste utsikt, vindskyddet som hindrade blåsten och en eld som värmer skönt!

Thomas fixar med elden....

Här satt vi i 1,5 timme! Solen gick ner vid 16.00 och vi behövde bara 30 minuter på oss för att komma tillbaka till bilen. Vi njöt av maten, solen, naturen och kaffet. 

Vid 15.30 var det dags att ta på sig skidorna igen. Nu tog vi ännu en extra runda ner om sjön för att titta till Ugglekojan som ligger så fint här inne i skogen.  

Vägen tillbaka mot bilen bestod nästan mest av en utförslöpa. Vi skrek båda av lycka när skidorna tog fart i utförslöpan och det var nog tur att vi var själva i skogen!  

Om vi mött någon där så hade de nog stirrat på oss……eller nej….antagligen inte…..

Om vi mött någon där så hade den personen varit precis som vi. En naturälskande skidåkare som förstått vilken lycka och frihet det är att befinna sig just här i Paradiset!

Titta gärna in på vår hemsida om du vill se fler bilder från turen. Här är en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=680

 www.traneving.se

 /Helena och Thomas