Fionnay ligger strax söder om Verbier och dagens vandring startade på 1400 möh och avslutades på 2300 möh vid Cabane de Louvie. Denna vandring är medelsvår och man passerar ett par branta partier.
Med andra ord skulle vi idag avverka 900 höjdmeter upp och ner.
Vi startade vår vandring vid parkeringen i Fionnay och följde västra leden upp mot Cabane de Louvie. Precis bakom oss kom ett gäng Schweiziska scouter med en medelålder på 12/13 år. De två ledarna var ungefär 17/18 år och hade fullt bestyr med att hålla samman gruppen och se till att ingen hamnade på efterkälke eller gick för fort.
Denna vandring hade ett par riktigt branta partier och för oss svenskar känns det helt otroligt att man skickar upp ett gäng ungdomar själv på en så riskfylld vandring. Men, i Schweiz är alla härdade sedan kindergarten. Alla vandrar, långt, högt, brant och länge. Gammal som ung! Härlig inställning egentligen men ibland flög Helenas ”mamma-hjärta” upp i halsgropen eftersom ungdomarna var helt respektlösa inför alla stup vi passerade.
Ibland passerade vi ungdomarna och ibland passerade de oss. Allt eftersom vi alla stretade oss uppåt och tog paus vid olika tillfällen.
Efter ungefär 2 timmars stretande uppför var vi framme vid ån som rinner ner från Lac de Louvie där Cabane de Louvie ligger. Nu hade vi bara 5 minuter kvar till sjön och stugan.
Vi vandrade fram till sjön och hittade en jätte fin plats för vår lunch. Vi befann oss nu uppe på 2300 meter. På bilden nedan ser ni ett litet moln som kommer fram vid sjön. Precis efter att denna bild var tagen smällde det till med en jätte knall. ÅSKA!
På bilden nedan ser ni hur Helena titta misstänksamt upp mot molnet som avgett den öronbedövande knallen. RESPEKT för väderomslag!
Vi hade tur och det blev ingen åska eller mer knall. Bara den där riktigt öronbedövande knallen när det lilla molnet slog i bergstoppen precis bredvid oss. Skönt.
Efter lunch gick vi de sista metrarna fram till Cabne de Louvie. Här köpte vi en öl. Ägaren pratar bara franska. Det gör inte vi. Men med hjälp av teckenspråk och pekande gick det toppen att handla en öl och en läsk.
Utsikten här uppe är magnifik. Helt otrolig! Det går utmärkt att övernatta i stugan och det var precis det scouterna skulle göra. Kändes rätt skönt att lämna stugan precis när de skränande ungdomarna kom fram.
Nu var det dags att påbörja nedstigningen. Det tar ungefär 1,5 timme att gå ner till bilen från stugan.
Vi tog det lugnt ner. Det finns som sagt var ett par riktigt branta partier vid denna vandring.
När vi var nästan ända nere vid parkeringen höll ett murmeldjur på att skrämma livet ur Helena precis här. Det kom rusandes mot oss på stigen och vek inte undan förrän 2 meter framför oss. ”Ett galet murmeldjur” är väl det sista man önskar sig på en vandring. En filmsekvens spelades upp i våra huvuden hur vi blir attackerade av ett galet murmeldjur. Vi skrattade så vi höll på att dö. Lika bra att ta en sista paus innan vi kunde vandra ner till vår bil. Antar att tröttheten efter alla dagars vandringar började sätta sig på fnissigheten och humorn =)
När vi väl kom ner till bilen bestämde vi oss för att åka vidare mot Evolene. Evolene är en jätte mysig liten by i Schweiz, inte långt från Verbier eller Zermatt. Här ser man Matterhorn och det finns fina vandringsleder mot Zermatt.
Tyvärr blev det ingen vandring in Evolene denna sommar för oss. På morgonen den 12 juli ringde Helenas pappa och berättade att hennes mamma gått bort på morgonen. Vi slängde oss in i bilen och for gråtandes genom Schweiz, Tyskland och Danmark för att kunna stötta Helenas pappa i hans sorg!
Nästa år ska vi tillbaka till Evolene och då kommer samtliga vandringar att göras för att hedra Helenas mammas minne!
RIP – Älskade mamma!
Om du vill se fler bilder eller ladda ner karta från vår vandring i Fionnay så är här en direktlänk till vår hemsida:
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=800&i=Fionnay
/Helena och Thomas
