Följ mig gärna på Instagram:@runperrun
En blogg om uteliv och träning. Tips, inspiration, tester, recensioner och annat matnyttigt för den som är intresserad av friluftsliv och träning utomhus.
Jag är 35 år, heltidsarbetande HLR-samordnare, villaägare, småbarnspappa och i mitt livs form. Men framförallt är jag uteälskare. Jag älskar uteliv vare sig det gäller träning eller friluftsliv. Skog, fjäll, sjö, hav spelar ingen större roll bara jag får röra på mig och slipper sitta inne. Min fru och jag har valt bort centralt läge för att ha närmare till naturen. Huset ska kräva så lite tid som möjligt. Allt för att kunna ägna ledig tid åt det vi verkligen vill. Livet är faktiskt till för att levas, inte överlevas.
Användarnamn: HasselabonIntressen: Alpinism, Klättring, Expeditioner, Vandring, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Mountainbike, Paddling, Löpning, Utförsåkning
2017:
September
September
Kompressionstights + långpass = inga skavsår i röven
Lovade i mitt inlägg om kompressionstights att jag skulle återkomma efter ett långpass och rapportera eventuella problem med skavsår i röven. Ni kan läsa inlägget här: Kompressionstights. 
En bekant upplever problem med ökat skav mellan skinkorna vid långpass om han använder kompressionsbyxor. Det är en av orsakerna till att jag väntat så länge med att prova sådana. Förstår att många av er legat vakna om nätterna och funderat sedan dess. Äntligen kan jag ge lugnande besked. Ni som läst mitt senaste inlägg om nya Stensdalsstugan vet att jag var i Jämtlandsfjällen för några veckor sedan. Sista dagen passade jag på att springa Jämtlandstriangeln innan jag åkte hemåt. Jag genade lite vid Sylarna då jag har en bit att köra för att komma till Gävle, men det blev 43 km finfin löpning. 
Gav mig iväg klockan 7 och efter 4 timmar och 40 minuters löpning kunde jag glatt konstatera att jag inte hade några skavsår i röven alls. Faktum är att det var riktigt skönt att ha lite kompression även vid långa pass. Så nu kan ni äntligen sova gott igen. Långpass + kompression = utmärkt!
Nya Stensdalsstugan
Förra veckan fick jag chansen att besöka nya Stensdalsstugan för första gången. Som många av er vet brann den gamla stugan ner 2010. Senast jag besökte platsen fanns bara grunden kvar. Sommaren 2014 stod den nya storstugan klar. I den finns 22 av Stensdalens 34 bäddar. Stugan ligger vackert vid Stensån på 800 meters höjd alldeles under trädgränsen.
Ålderskris -en välsignelse!
Så har det hänt. Känslan påminner om när man paddlar runt en udde, från kav lugnt i lä, till styv kuling. Eller när man cyklat alldeles för långt och snabbt i kraftig medvind och vänder hemåt. Lite som en smäll på käften. En plötslig insikt att det här kommer göra ont. Förmodligen oundvikligt, alla ådras, men ändå. Inom några veckor hamnar jag i kategorin 35-40 åringar. En del kanske inte tycker det är så farligt. Men då ska man komma ihåg att min högstadielärare bestämt hävdade 34 var den bästa åldern i ens liv. Och den tiden är mycket snart förbi.
Insikten att jag inte längre är 20 har fått mig att fundera över ålderskriser i allmänhet och mitt liv i synnerhet. Så länge jag kan minnas har ålderskris beskrivits som något negativt och lite småpatetiskt. 50-åriga "gubbar" som skiljer sig från frun efter 25 års äktenskap för en (ofta kortvarig) affär med en 27-åring. Män med stora magar som plötsligt skaffar motorcykel och tighta skinkläder. Personer som efter årtioende av stillasittande plötsligt köper neonfärgade tighta (för tighta) träningskläder och anmäler sig till Klassikern eller Stockholm maraton. Något vemodigt, sorgligt och fult, något att skämas över. Inget kunde vara mer fel. Ålderskris är en välsignelse. Jag menar förstås inte att upplevelsen är en välsignelse, den är som tidigare beskrivet en käftsmäll. Jag förespråkar heller inte att någon ska skilja sig. Det tycks bara leda till att man får andra problem, visserligen inte de man hade tidigare, men ungefär lika stora och ungefär lika många. Jag menar förstås att käftsmällen tvingar oss att fundera över våra liv och vi får därmed chansen att förändra dem. Det är ju underbart om en 55-åring tar MC-kort och köper en Harley Davidson. Vilken dröm som går i uppfyllelse! Om någon börjar träna och upptäcker hur bra det får en att må, fantastiskt! Vad kunde vara mer välsignat än att (om än under tvång) påminnas om sina drömmar och värderingar. En resa som aldrig blivit av, ett hus eller jobb man egentligen inte vill ha.
Så har man blivit med kompressionsbyxor!
Jag är förmodligen en av de sista i världen som börjar använda kompressionskläder. Några saker har fått mig att vänta så länge.
Men i sommar fick jag chansen att köpa ett par billigt från en provkollektion. Eftersom priset var bra och de var snygga var det dags att testa. Börjar faktiskt tröttna lite på att alla min tights är svarta. Dessutom kändes det som jag kunde röra mig mer obehindrat i dessa än i plagg jag provat tidigare. Några löppass senare var jag tillräckligt nöjd för att kunna tänka mig ytterligare ett par. Kompressionen gjorde mig knappast varken snabbare eller mer uthållig, men jag gillade känslan tightsen gav. De var helt enkelt sköna att springa i. Dessutom klart snyggare än mina gamla. Bara det gjorde att jag kunde kapa minst 30 sekunder per kilometer.
Höstkänslor i Hälsingland
Kärran (Kerstin, dottern) och jag är hos mina föräldrar i norra Hälsingland. Frun behövde lite husmorssemester och fick stanna hemma. Medans föräldrarna vaktat barnet har jag hunnit träna.
Hälsingland är härligt. Mer kuperat än Gävle (det krävs i och för sig inte mycket för det), många sjöar och massor med skog. Kan inte låta bli att önska att jag hade sådana träningsmöjligheter hemma. Jag skulle vara så sjukt stark. I dag blev det trailpass på förmiddagen. Här finns massor med trevliga stigar och en hel del backar.
