Sitter på tåget mot Norrland. Sarek närmare bestämt. Lite längre bort i tågvagnen står min nya ögonsten...

En ny ryggsäck. Med ram. Egenhändigt ihopknåpad såklart.

Men det hela började med att en kompis ville ha en renoverad ramrygga. Jag hade ju en hel del gamla ryggor och ryggsäcksdelar liggandes, men saknade en ram som skulle duga. Så jag började leta lite smått här bland annonserna och på Blocket.

Där fick jag snart fatt i en gamal blå Fjällräven Turist (?).

Ramarna på dessa är riktigt bra tycker jag och den här var helt klart värd de hundralappar den kostade.

Sedan var det bara att börja rota i gömmorna hemma. Min tanke var att använda säcken från en Fjällräven Nepal (?), en nära släkting till den nyinförskaffade blå, som grund och sedan bygga på lite bra-att-ha detaljer. Bärsystemet skulle jag konstruera av delar från en gammal illaluktande Berghaus Vulcan, inköpt för 300kr för några år sedan.

Så... leta, sprätta, mäta, klippa, nåla, sy...

...tada! Ett nytt bärsystem!!

Axelbanden har varsin rem som själva ramen hänger i. Ändana på dessa remmar syns ovan på bilden sticka ut över den blå nätsektionen. Det är i dessa själva vikten hänger. De övriga remmarna är bara för att 1) hålla in ramen mot ryggen (de två med blanka metallspännen) och 2) hålla ordning på axelremmarna så de inte hänger och slänger när man inte bär (den ensamma lilla i mitten). Den senare är i alla lägen i stort sett obelastad.

Avbärarbältet bär upp tyngden på liknande sätt: ett plattband med spänne på var sida gör att ramen liksom hänger i bältet. På bilden nedan syns dessa (grå) fästa på bältets bakstycke. Det här är den mest kritiska delen på en ryggsäck antagligen. All vikt kommer hänga i de där två remmarna, understödda av den friktion som bakstycket åstadkommer när det spänns runt ramens sidostolpar.

Kudden som ska sitta mellan bältets vingar saknas än på den här bilden.

Principen är ju densamma som originalkonstruktionerna på de här gamla ryggorna. De blir lite stabilare och skönare med nya axelband och avbärarbälten bara. I övrigt är det ju ramen som står för magin. Den som läst mina tidigare ryggsäcksinlägg ser ju att det inte är något nytt under solen här. Enkelt, väldigt effektivt och lätt att göra själv.

Medan jag pysslade på med bärsystemet började ideen kring själva säcken ta form. 

Jag tycker det är svårt att fästa packpåsar under säcken på de här ramarna så jag bestämde mig för att förlänga säcken lite istället. Och göra den aningen vidare upptill. 

Och ungefär här hände något. Jag insåg att jag ville ha den här säcken själv! Och så fick det bli. Tankarna styrdes om mot vad jag hade för krav på säcken, istället för det som var beställt. Den säcken får fixas till senare. 

Det fick bli den blå säcken som utgjorde grunden och den slutar där nätfickan börjar. Den gröna släktingen fick bygga på på längden och lite på bredden upptill. Måste ändå säga att färgkombinationen blev lite häftig. Retrokultig men ändå lite modern liksom ;-)

Nästa del att ta tag i var sidofickorna. Originalfickorna var ju tok för små: rymmer en Thermos men inte så mycket mer och jag är ju barnsligt förtjust i sidofickorna på Vulcansäckarna där man får plats med det mesta man behöver under en dag på fjället: kök, mat, regn-och förstärkningsplagg  och en massa annat bra-att-ha.

Så det fick bli ett par kopior på Vulcansidofickorna. Fast lite större :-D

Hopkopplade tjänstgör de även som dagsturssäck då de är försedda med axelremmar på baksidan.

Mer då? Topplock. Invändigt och utvändigt.

Den utvändiga tog jag rätt av från Vulkansäcken och sydde fast på locket. Den invändiga gjorde jag av en som där ”mellangärdesflärp” med dragkedja som finns i ”softpacks” som har öppning både uppe och nere. I det här fallet råkade den komma från en Fjällräven Trapper 65. (Dess förvandling finns att läsa om i tidigare inlägg)

Slutligen lite snoddar och spännen; sen så var den klar. Och hux flux på väg till Sarek. Snacka om jungfrufärd!

Det är alltså den till vänster i bild vi pratar om. Den snygga. 29 kg, inklusive vandringskläder och kängor, så säg 26 kg bärvikt ungefär. S påstår att den är stor som ett hus... jag tycker hon överdriver. Hon och B råkar bara ha plutt-Kajkor :-D

Sno ihop en rygga och släng er på tåget så ses vi i Sarek de närmsta 10 dagarna! Tjena!!