(...6:e delen ur berättelsen om pontonpaddel och flugfiskeäventyret i Kaitum sommaren 2009)

Pontonpaddlingen

...Jag rodde och rodde, ville inte in i den stora stenen vid slutet av forsen...

Solen stod högt på himlen och vadarna klibbade mot huden. Jag hade tagit mig ut i strömfåran strax innan den pressade ihop sig i sitt karraktäristiska "V". Tobbe, som tog den här forsen innan mig gick enlig mitt tycke in i forsen för nära högra kanten. Resultatet blev en bump in i den stora stenen längst ner. Jag sög tag i årorna, kikade en sista gång på packningen, den satt fast. Jag ryckte lite i flugfiskespöt, som var inkilat mellan sätet och packningen, det pekade bakåt och satt också fast. Innan jag viste ordet av det satte jag av utför forsen...

I perfekt slagläge mitt i V:et på forsnacken

Ror motstöms i sidled för att styra ekipaget

Undviker den stora stenen... SKÖNT!

...efter forsen satt jag stilla med ett fjantigt leende på läpparna. Vi gled sakta vidare nedströms mot nästa utmaning.

- Tänk att vi var påväg, tänkte jag. Att fiske kunde vara så mycket mer än bara fiske. Jag storlog för mig själv där i sitsen på pontonen...

Avfärden

Morgonen för avfärd hade följt sin dagliga rutin. Jag upp först, drack kaffe, Tobbe upp till frukostgröten. Jag gjorde morgontoalett, Tobbe åt gröt, Jag åt gröt, Tobbe diskade osv. Efter avslutat morgonbestyr gick Tobbe iväg för att titta till Pontonbåten som vi lagat kvällen innan. Han var snart tillbaka med ett leende på läpparna.

- Pontonen är hel, sa han glatt. Jag kan inte se att någon luft har pyst ur den.

Vi fyllde våra termosar med varmt vatten innan vi packade ihop köket. REAL (frystorkad mat) stuvades ner i packfickorna på pontonerna så att de lätt kunde tas fram och fyllas med varmvatten. Vi stuvade om packningen så att saker som skulle behövas under turen låg lättåtkomligt. Vi riggade spänband runt den bakre delen på pontonen och skapade på så sätt en flakliknande tingest. Lägret revs och packades ner i vattentäta säckar. Säckarna surrade vi fast bakom sätet med ytterligare spännband. Tobbe fick ta maten på sin ponton, jag tog tältet. Vi hade aldrig provat pontonerna med packning i vatten så det kändes lite spännande hur dom skulle bete sig. Vi hade ca 25 kg vardera.

Innan vi gav oss iväg studerade vi kartan noggrant (Fjällkarta BD4) och bestämde oss för en ungefärlig dagsrutt. Det fanns en Renvaktarstuga ett par timmar nedströms dit vi skulle ta oss om det skulle flyta på som vi trodde. Efter som vi aldrig provat varken ponton eller annat flytetyg på denna sträcka av Kaitum gav vi oss ett par alternativa lägerplatser också. Det var dags för avfärd. Tobbe i först för att testa hur det kändes, jag hade ju redan provrott min ponton opackad dagen innan.

Fokuserade första roddtag.

Tobbe lägger ut med packningen surrad. Vit låda i Plastpåse är matförådet.

Min ponton stadig som en fura. Lite blåst höll myggen borta.

Pontonerna visade sig vara hur stabila som helst. Vi hade stuvat undan flugspöna bakom oss för att till en början ta oss nedströms helt fokuserade på älven. Redan från början gick rodden som en dans. Jag gled ovanpå forsen. Snart var jag ute på flatstryket som kommer efter enfors. Stenarna på botten försvann under mej i det klara vattnet där jag sköts fram. Det tog inte många sekunder innan jag började pilla på flugspöt. Jag drog ut lite lina och knyckte med handleden ett par gånger. Flugan landade och låg fint på ytan, den flöt i samma takt som jag och min ponton. Vi flöt förbi platsen där vi kvällen innan tagit fisk med hjälp av Holländarna. De hade brutit upp sitt läger och flugit hem med helikoptern på morgonen, de hade vi hört. På fötterna hade jag simfötter. Genom att använda dessa i vattnet kunde jag stoppa upp tempot något. Det var bara att köra med lite bensparkar så kunda jag både styra och förflytta mig utan att behöva släppa spöt. Jag kunde sturnta i att använda årorna. Ljudet av en ny brusande fors mötte mig. Jag gled fort. Långt framför mig kunde jag se hur Tobbe hade tagit in sin lina och nu rodde in i strömfåran. Jag hade precis bestämt mig för att göra det samma när det vakade ett par meter nedströms min fluga. Flugan låg perfekt, som ett stritsflygplan som gick in för landning på ett hangarfartyg. Jag omvärderade mitt beslut om att ta hem linan och lät flugan glida vidare...

Simhud mellan tårna och kommande fors med Tobbe i strax innan vaket.

...Utan att blinka tittade jag på flugan medans vi gled den sista metern mot vaktplatsen. Hugget kom. Efter att ha krokat ett par fiskar kvällen innan hade lugnet infunnits och med perfekt tajming gjorde jag nu mothugg. Den satt! Jag drillade fisken en liten stund innan jag kikade upp. Det var kört. Forsen var nu så nära att jag var tvungen att följa med ner. Med ett par sparktag i vattnet var jag i rätt possition för forsen. Jag gled snabbt och lätt genom den med Flugspöt i ena handen. Efter den relativt korta forsen styrde jag in i bakvattnet. 

- Vad gör du, ropade Tobbe.

- Det högg precis innan forsnacken, svarade jag

- Sitter den kvar? frågade han nyfiket.

Jag kände efter. Jag kunde inte känna något och linan låg ihopringlad på ytan. Jag vevade in lite. Det tog stopp. Det skrek till i rullen och linan stack iväg.

- Den sitter ropade jag och började drilla.

Det gick ganska snabbt att få in fisken nära. Men det var som om pontonens skuggor skrämde fisken. Varje gång jag skulle föra in linan och fisken mellan pontonerna för att håva den så stack den iväg på en enorm rusning. Linan ville gärna trassla in sig i packning  och andra lösa detaljer på min ponton. Efter en stunds trocklande landade jag fisken. Min första pontonfångade fisk var en harr!

Fisken satt kvar efter forsen.

Efter ett antal rusningar var det dax att ta fram håven. (Jag har kilat fast fötterna mellan två stenar för att inte driva iväg)

Min första pononfångade fisk, en harr på 0.8 kg

Vi rodde vidare. Det var underbart att driva med strömmen. När jag tittade mot land kunde se att vi rörde oss snabbt men eftersom ögonen mestadels var fokuserade på vattnet omkring pontonen kändes det som om man satt stilla, en märklig upplevelse. Jag tog fram min REAL matpåse (kurrykyckling) och hälde i varmvatten från termosen. Påsen var bara att tillsluta sedan handlade det om att ha tålamod att vänta i 5 minuter innan man kunde äta. Det var rena lyxen att äta från pontonbåten. Att sakta flyta fram med flugan 10 meter ifrån sig flytandes i samma takt som en själv, matpåsen i knät och kåsan fylld med superklart fjällvatten fångad direkt mellan benen var obeskrivbart. Måltiden avslutades med lite pulverkaffe och chrunch.

Det hördes åter igen ett brus. Denna gång åkte årorna i vattnet i tid. Enligt kartan skulle det här vara en ordentlig fors. Vi hade bestämt att stora forsar skuller "rekas" ordentligt innan dom eventuellt färdades alternativt forserades på annat sätt. Vi gled fram mot forsens översta högra sida och lade till. Det var skönt att kliva av och sträcka på benen. Vi gick längst hela forsen och noterade vilken väg vi skulle ta ner. Vi såg att det fanns en stor sten i slutet av forsen, den var det enda egentliga hindret. Vi satte av utför forsarna efter 30 minuters paus...

En bensträckare innan rekogniseringen av första ordentliga forsen.

P-plats Kaitum, ohyggligt vackert.

Den kommande forsen med stenen i slutet... 

Ja hur det sedan gick i forsen kunde du ju läsa i början av den här berättelsen så det är bara att skrolla upp och läsa inledningen igen... :-)

I nästa del kommer vi fram till vår första lägerplats längst älven. Den visade visade sig vara en av de vackraste platser jag har belägrat i fiskesammanhang med öring, regnbåge, renstuga och finskt finbesök...

Det finns 5 tidigare delar från det här äventyret att läsa under TURER på min sida...