Först måste jag säga att det är otroligt roligt att så många har kikat på min film om "Yxan" , över 250 st personer har kollat på bara en vecka och enligt statistiken på Youtube håller tittningen i sig genom hela inslaget inte många stänger av... TACK!
Filmen ses här:
http://www.youtube.com/user/minnatur?feature=mhum#p/a
Jag tar vid där andra bollar upp!!!
I ett blogginlägg här på utsidan funderades det kring barn och friluftsliv. Hur kan man göra för att främja barnens intresse för just friluftslivet när så mycket annat finns lockandes runt knuten. TV, datorer, tv-spel suger tag i barnen och gör dem mer eller mindre stillasittandes.
Jag tror att allt beror på tidig lärdom och medverkan i naturen. Man bör låta barnen vara med redan från början. Däremot tror jag det är viktigt att inte låta tvång överhuvudtaget finnas med i bilden. En del berättar om långa turer på fjället med barn i 1-3 års ålder där huvudmålet med t.ex. vandringen är den vuxnes tillfredställande. Sedan fortsätter det upp i åldrarna, huvudmålet är föräldrarna. Om så är fallet, dvs. att barnen får vara med om för jobbiga upplevelser finns en stor risk att de slår bak ut och vägrar vara med. Trots detta bakutsparkande tror jag att barn som vistats i naturen med sina föräldrar och släktingar kommer att ha en god känsla till naturen (även om det varit för tufft).
Familje och släkthäng under granen i Heden...
I helgen som gick hade vi besök av min vän och kusin Björn samt av hans barn. De kikade förbi ett par dagar hos oss i Dalarna. Vi tog oss iväg till Romme Alpin för lite utförsåkning. Jag gned rosten av mina telisskidor, lika så gjorde min svåger Peter. De övriga äldre barnen (7, 8 och 8 år) samt Björn och hans pappa Kjell körde Slalom. Det var fantastiskt att känna denna gemenskap som finns när personer ur samma släkt träffas, det blir liksom lite mer hjärtligt "Hjälpa till". Genom att barn, föräldrar och farochmorföräldrar umgås skapas en trovärdighet i det man gör. Barnen tänker kanske att det inte bara är deras pappa eller mamma som åker skidor utan även Farfar, han som är så härlig...
Jag, systersonen Emil och svågern Peter påväg upp i Rommebacken, vi tre harbsjälvfallet hälm men tydligen inte jeppen längst bort, en liten men dock lärande gest som skapar trovärdighet.
För att främja barnens friluftsintresse är ett tips att skapa enkla naturplatser nära barnens vistelseställen. Vi bor i centralaste Stockholm och har en bit till närmsta friluftsliv. För ett par år sedan såg jag till att skapa en eldplats med treben i närheten av mina föräldrars gård i Dalarna. Vid denna samlas vi och lever friluftsliv med jämna mellanrum. Det har blivit så lyckat att vi nu ofta samlas flera vuxna och barn genom generationsleden och tänder eld, grillar korv och gör redigt kokkaffe...
Generationer runt lägerplatsen 40 meter från huset.
Det är viktigt att få vara med. Barn kan göra det mesta som vi gör även om det bör ske under uppsikt. Jag blev så glad när jag såg Maja sitta vid elden och höra henne säga.
- Pappa det här är så mysigt.
- Det tycker jag med, sa jag tillbaks.
- Jag vill göra som du, sa hon nu, kasta på ved menar jag.
I detta läge är det bara att se till att hon får prova, och det fick hon under uppsikt av mamma Charlotte.
Farmor och Mamma övervakar vedpåläggningen... Kokkorven sköter Pappa..
Även Björn och hans barn kom till eldplatsen. Något mindre van av friluftsliv fick jag möjlighet att berätta hur Riktigt kokkaffe skall göras (det skall hällas kaffe i pannan ovanpå vattnet så tjockt att en liten mus skall kunna kila över utan att bli blöt om fötterna.) samt lite yxteknik m.m. Björns pappa Kjel och Björn undrade hur gott riktigt kokkaffe verkligen kunde bli och jag lovade dem att de inte skulle bli besvikna. När kaffet var klart smakade båda två och et ärligt Ahhh ljöd från bådas munnar. De tog påfyllning båda två och påpekade att det aldrig smakat så gott kaffe. Härligt med bra betyg.
Björn får självfallet underhålla elden han med...
Lätt att fixa till en äventyrlig grillplats under en gran. För maja är det som ett äventyr.
Greta får också vara med om än i Barnvagn, visar att det går.
Farfar + Farfar, min till vänster Björns till höger.
Denna dag slutade med att Maja satt kvar vid elden och kikade på Kaffe hurren som hängde på en andra värmning.
Maja kvar sist vid elden.. Underbart tycker jag.
Dagen efter såg jag till att själv komma iväg på en egen liten tur, som jag njöt av där den gick på skidor längst vårbäckarna... Man måste skapa egentid i naturen, annars finns det risk att det tråkar ut en.
Liten vårtur längst vårvatten...
Tack för denna gång och lycka till med era barn.
Joakim
Rätt att ta med dem och gott med kokaffet på rätt sätt. Tack för titten.
Men sen tror jag att känslan av äventyr kan vara viktig, åtminstone när de blir lite äldre. Och för äventyrskänla krävs kanske lite mer åt det strapatsrika hållet.
Vi har också en eldplats i trädgården, och en på andra sidan vägen om man vill komma lite längre bort:-)