Snötäckta godsaker
Den efterlängtade helgturen till landstället i Dalarna bjöd på riktigt novemberruskväder. Jag och min familj tog plats i vår röda stuga, packade ur väskorna och gick in till mina föräldrar. Tidigare var det uppgjort så, att de skulle ha hand om lilla Maja i deras stuga medan jag och Charlotte skulle få KVALITÈTSTID...
Regnet öste ner på tunet utanför stugan, termometern visade på +6 grader. Vi tittade på varandra. Det glimmade till i min sambos ögon.
- Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder, löd den gamla klyschan som hon slängde ur sig.
Jag höll med.
- Vad ska vi göra, frågade hon.
- Ska vi prova om vi kan hitta lite "trattisar", frågade jag hoppfullt.
-JAAA, ropade hon...
Snart var vi påväg i bilen de 3 milen till "KANTARELLSTÄLLET". Ja, vi har faktiskt ett ställe som garanterat innehåller svamp under säsong. Nu var det dock i mitten november och kanske lite för blött. För två jular sedan var det barmark och vi plockade en liten påse trattkantareller den 26 december, på detta ställe.
När vi rullade in i skogen var det geggigt värre på vägen. Vi åkte förbi en sjö. Dimman låg slöjlik över vattenytan.
Vacker dimma visar på kylväder.
Platsen för svampplockningen ligger ganska långt in i skogen. Man får följa en grusväg i ett par mil. Större delen av sträckan stiger långsamt uppåt och höjdskillnaden är märkbar.
När jag av en slump hittade stället för ett flertal år sedan märkte jag ut stället vid vägen med en liten stensamling, den finns fortfarande kvar.
Grusvägen var oerhört lerig. När det bara var en dryg kilometer kvar till stället plingade det till i bilen. Det var frostvarnaren som registrerade +3 grader, allt för att man skall vara uppmärksam på halka.
- Titta slaskig snö i vägkanten, sa Charlotte.
Mycket riktigt, i dikesslänten var tydliga spår efter snö. För varje hundrade meter, vi närmade oss svampstället, blev det mer och mer snö i skogen och på vägen. På en minut hade landskapet förvandlats till en vinterskog. Ett litet duggregn seglade ner på framrutan och tvättade granarna rena från snö. Jag och Charlotte diskuterade hur vida vi skulle hitta svamp eller inte. Vi kom överens om att det inte kunde ha kommit så mycket snö, att inte träden skulle hålla vår plats relativt ren. Strax innan den sista branta backen upp mot stensamlingen minskade mängden snö runt omkring oss. Vi log åt varandra hoppfullt. Vi stannade bilen och klev ur. Nu var det dags!
Hoppfulla föräldrar på barnfritt äventyr.
Med sjumilakliv satte damen av ut i skogen. Den delen närmast vägen ser inte alls ut att vara ett toppenställe för svamplockning. Skogen är gallrad och mestadels finns det blåbär och lingonris på backen. Denna gång var riset även täckt av ett snölager. Vis av tidigare svampplockning brukade stället för "trattisarna" slippa den första snön. Platsen för kantarellerna ligger i en brant sluttning ner mot en liten bäck/fors. Vattnet gör omgivningen något fuktigare än uppe i skogen och där av svårt för första kylan att få grepp. En annan fördel med den 20 meter höga slänten var att den har fått stå orörd från avverkning, helt enkelt p.g.a. för svårtillgänglig för skogsmaskiner.
Charlotte sätter av i snögalopp.
Det är inte mer än ett 40-tal meter in i skogen som slänten har sin försiktiga början. Vitmossa blandad med islandslav täcker det mesta på backen.
Plötsligt hörs ett igenkännande ljud...
- SVAMP, roparde Charlotte som var först på plats.
Innan ekot i ravinen hade hunnit avta var jag ikapp henne. Med kameran i högsta hugg förevigade jag den totala fokuseringen i en sökares ansikte. Kort efter det gick det upp för henne vad hon har hittat och bröt ut i ett lyckligt "Jag har funnit vad jag sökte" skratt.
Forsen dånar fram genom ravinen.
Där är det SVAMP!!! Charlotte ropar fokuserat i den branta terrängen.
Det har gått upp för skattletaren vad som finns i slänten.
Vi plockar för allt vad tygen håller. Det är inte bara en svamp. Vi kan greppa klasar av trattkantareller i varje tag. Efter en stund är de synliga svamparna borta. Det ligger en mindre mängd snö i slänten. Jag tar mig bort mot ett ställe där det tidigare år har varit rikligt med svamp. Jag borstar lite i snön... ...där fanns det flera....
Klasvis står dom där för en näve att greppa.
Slänten är fylld av trattkantareller bara att borsta bort snö... nedanför mig ligger forsen.
Under snön står läckerheterna på rad.
Snö på hatten... Charlotte i slänten.
Iskalla, krispiga trattkantareller fångade vid forsen
Efter en dryg timme var festen över. Stället var rensat och Charlotts tår djupfrysta. Vi hade räknat med regn och inte med snö när vi skodde oss tidigare på dagen. Varmt kaffe och bullar fanns i ryggsäcken vid bilen. Vi tackade svampguden med en bugning och gick åter till bilen.
Fyllda kassar och djupfrysta tår efter en dryg timmes damsugning.
Väl hemma i stugan var allt som vanligt. Maja, 2 år, kom springande mot dörren. Hon tittade på oss och log.
- Svamp, sa hon och sprang tillbaks till farfar som om det inte var något märkvärdigt alls.
Med lite glögg på spisen, mandel och russin i glasen och en hel bricka med trattkantareller fördrev vi kvällen med rensning och förvällning.
Ett härligt dagsverke!
En härlig skörd av skogens gratisvara upplagd för rensning.
Positioneringen är av säkerhetsskäl inte exakt :-)
Titta gärna på tidigare inlägg på min blogg om ni vill spisa lite äventyr...
Eller mina tidigare artiklar (se länk)
http://www.utsidan.se/member/articles.htm?ID=57787
Tack för att du läste detta och ha en härlig höst...
Joakim
