Julstöket hör till historiens vingslag... Äventyrens tid är här...

Dan före dopparedagen, - 22 grader kallt och vindstilla. Stjärnorna står vackra, högt på himlavalvet, nattens kisspaus blir kort. Efter utförd handling in i stugan ner under duntäcket, morgondagen bjuder på skidtur...

Termometern visade - 16 grader, solen kröp långsamt upp över horrizonten. Det knarrade tort under läderpjäxorna, snön nästan gnällde ... ett underbart ljud...

De gamla träskidorna stod tjärade mot timmerväggen.

- Hur kommer det sig att de flesta turåkare har gått över till plastskidor? Tanken finner inget relevant svar. Inget bättre finns ju, än ett par tjärdoftande träskidor. Mina trotjänare har gått 100 tals turer och är fortfarande fina. Okej, en jädrans massa jack och hål efter olika bindningar går att finna i dem men dom knatar på. Skidorna har tagit mej över vårdränkta myrar, vindpinade kalfjäll, isgator och stenterräng men aldrig ger dom upp, bara att mätta med tjära. Förra året skruvade jag på ett par Rottefellabilndningar och vips så kändes det som en ny skida...

Jag kände den fantastiska känslan när friktionen under skidan försvann. Med det typiska ljudet av skidor i snö begav jag mig bort från Dalagården i Leksand mot skogen och målet för turen, en topp/kulle utan namn. Hemma lämnade jag familjen med julbestyren. Turen var självfallet noga godkänd av alla inblandade... Julafton dagen efter...  

Utrustningen på plats, fika i väskan... Goggles för att slippa kylan i ögonen...

Det gick lite knackigt med tekniken de första minutrarna men efter en stunds harvande fick muskelminnet kontakt och plötsligt gick det som en dans. Kylan bet ordentligt i kinderna när jag sneddade över fälten ner mot den lilla ån. Jag brukar göra den här turen varje säsongspremiär, det har blivit lite av en tradition. Längst sträckningen finns en del stopp där jag kan njuta av omgivningarna och göra vissa justeringar på utrustningen.

Det första stoppet är en gammal timrad tvättstuga vid en å. Stugan låg där aldeles ödslig och tom. Den gamla tvättbryggan hade sjunkit men låg dock synlig under vattenytan. Med en svag rörelse slingrade sig vattnet fram. Kanterna slogs mot isen som började lägga sig även i strömmen. För en kort sekund mindes jag sommarens flugfiske. Strömmande vatten har en sådan effekt på mig, en slags betingad reflex.

Solen på väg upp, mörkret släpper fram konturer av ett frostsprängt landskap. Den gamla bryggan ligger under vatten. Detta är SKÖNHET!

Efter en stunds betraktande fortsatte turen. Med bestämda stavtag satte jag av in i skogen. Den glesa skogen bjöd på gott före. Snön hade med lätthet nått marken och låg där stadigt tjock. Kylan medförde pudersnö vandring. Jag prisade mina Gore-Tex damasker. Ingen snö i pjäxor och extra värme kring vader och anklar. Färden gick stadigt och bestämt uppför. Snart var jag framme vid "kalhygget" Jag kommer ihåg hur jag svor tyst för mig själv när jag upptäckte att hygget uppkommit. Det var för ett antal år sedan. Samma vinter gjorde jag min tur på skidor och njöt över den pudervita öppningen på bergets skogssluttning. (Jag är bara människa). Nu när jag kom fram var det knappast kalhygge längre. Jag brukar skida rakt ut till ett jakttorn. Vid tornet gör jag rast, klättrar upp och spanar ut över dalen, äter en macka och dricker en liten skvätt kaffe och bälgar i mig vatten. Den här gången var det kryssning modell avancerad som gälde för att komma fram till tornet, men det gick.

Vackra träskidor... Fantastiskt glid på de tjäradeträbelagen... Jakttornet stopp 2 Kalhugget/ Risfältet.

Efter pausen, traditionsenlig pink och iväg. Svetten som uppkommit innan stoppet vid jakttornet gjorde det lite kyligt så jag trampade på i ordentligt mak på i mitt "zick zack kalhyggevis". Värmen kom snabbt tillbaks i kroppen. Energin fanns där också efter depåstoppet. Jag tog sikte på en elledningsgata en kliometer bort där visste jag att man brukade röja och hålla rent från sly så det var den enklaste vägen upp till bergets topp. Kylan kröp nedåt med varje meter jag klev uppåt. Jag njöt faktiskt av den bitande kylan. Vandringen upp till toppen tog en knapp timme. Väl uppe på toppen pustade jag ut. Jag skidade fram till den glänta där jag brukade stanna till. Jag kikade ut över nejden.  När jag stod där slog det mig att jag läst en blogg här på Utsidan bara ett par dagar tidigare. Där skrev vederbörande om att: blev rikligt med rönnbär skulle det bli mycket snö. Framför mig stod ett rönnbärsträd med massvis med rönnbär klädd i ordentligt vit skrud och en vit dalgång, redan innan Julafton... Kanske stämde det... Jättevackert i alla fall...

Rönnbärsträdet på toppen... Dalgången, myren nedanför...

Dags att vända hem innan mörkret kom. Det gick som en dans utför berget. Jag tog åter sikte på elledningsgatan som gick från toppen till botten på berget. Med ett par ordentliga stavtag satte jag av i pudersnön. Det hade börjat snöa en aning och mina goggles bekände färg. I ett nafs var jag nere för berget.

Utförsåkning i elgatan är perfekt...

Under den sista kilometerns transportskidåkning, längst enväg, hem till Dalatunet dök plötsligt en ny tanke upp.

- Innan jag gjorde bokslut på dagen kunde jag ju prova det nyinköpta Hillebergtältet som jag gjorde ett kap på när jag köpte på Utsidan.

Väl hemma plockade jag fram tältet. och riggade upp det. Nyfiken synade jag tältet minutsiöst. (Jag köpte tältet i stockholm i oktober. Jag la ut det i hallen och kollade snabbt igenom det innan jag betalade ett mycket lågt pris.) Efter en noggrann granskning i snön kunde jag nu konstatera... JAG HAR GJORT ETT KAP... Tältet är som nytt... Inköpsår -05 endast använt någon vecka.

Jag orkade inte spänna upp tältet ordentligt eftersom jag inte skulle sova där men la ut ett liggunderlag och la mig ner... Komforten i det lite halvslappa tältet var magnifik, jag slumrade till och vaknade av att någon ropade på mig att middagen var serverad. Vilken första skidturdag. Ja, det kändes som en TURDAG...

Hilleberg Keron3 GT inköpt på Utsidans prylmarknad till ett RÖVAR pris... Provuppsättningen gick strålande tältet var som nytt...

Positioneringen gäller Bergets topp med start från HEDEN

Titta gärna på tidigare inlägg på min blogg om ni vill spisa lite äventyr...

Eller mina tidigare artiklar (se länk)

http://www.utsidan.se/member/articles.htm?ID=57787

Tack för att du läste detta och ha en God jul och ett Gott nytt år...

Joakim