Många gånger har jag tänkt på hur lyckligt lottade vi är. Vi vandrare. Inte bara för naturen och upplevelserna och allemansrätten och sällskapet. Utan också för alla fantastiska människor i vårt avlånga land som ser till att vandringslederna hålls vandringsbara, rena och fräscha. Varje år läggs det ned många timmars arbete, ofta ideellt, på att städa och röja och hålla rent.

Och numera kan vår familj stolt meddela att vi drar vårt lilla strå till stacken. Sonens frilufsargrupp ska under sommaren se efter två sträckningar av Bergslagsleden och även sköta städning av två vindskydd. I helgen var det alltså vi som packade skurhinken, städhandskarna och såpan och begav oss ut för att skrubba.

Barnen har nog aldrig tyckt det varit så roligt att städa. Det skulle plockas skräp (fanns inte så mycket -bra jobbat vandrare!), hämtas vatten, petas bort spindelväv, skrubbas rent och fyllas på toapapper och kalk (det sistnämnda var barnförbjudet och sköttes av vuxenhänder).

Sedan blev det såklart korvgrillning. Man kan ju inte bege sig ut till ett vindskydd utan att utnyttja faciliteterna. Och kusinerna anslöt också, till en riktigt mysig eftermiddag i skogen.