Brattforsheden i Värmland är ett naturvårdsområde som avsatts för sin speciella natur. För flera tusen år sedan var här ett israndsdelta och det räknas idag till ett av de bäst bevarade i landet. Det är en särpräglad natur även idag, med sanddyner, åsar, raviner och andra formationer som bildats av isen, vattnet, vinden och tiden.

I området finns ett stort och fint omhändertaget ledsystem. Den nordligaste av lederna heter Svartåleden och följer Svartån som flyter norrut, mot Grässjön.

Det är magiskt att gå här och tänka sig hur det såg ut för flera tusen år sedan, med inlandsisen åt ena hållet och havet åt det andra. Det är lika magiskt att följa Svartåns lopp när den meandrar sig fram genom de sandiga markerna. I partier lika svart som namnet säger, i andra sträckningar gyllene av sanden. Det gjorde jag för drygt ett år sedan. I oktober 2019.

Det jag inte visste när jag började den turen var att jag det närmaste dygnet skulle få vara med om en av de häftigaste naturupplevelser jag upplevt hittills. I den här förtrollande miljön, när mörkret föll, började vargar yla i skogen runtomkring mig. Ensam i ett tält är man liten då. Det är svårt att beskriva alla känslor och tankar som for genom huvudet. Det otroligt häftiga i att få uppleva vargyl, inte alla förunnat. Utsattheten i att vara själv i ett tält i en mörk skog när det hände.

Om ni läst min blogg tidigare så vet ni att jag och mina barn fick ynnesten att höra vargar yla i Kindlas naturreservat i somras. Det hände efter min vandring på Svartåleden, och den här turen innebar alltså att alla mina tidigare erfarenheter av vargyl kommit genom en högtalare. Det är verkligen en helt annan sak att vara där. Ute. Med dem.

Om ni läst min blogg tidigare så vet ni också att jag gärna berättar om mina vandringar på olika sätt. Ibland är det bilder och text. Ibland är det film. På vandringen läng Svartåleden hade jag med mig filmutrustningen. Sedan dess fyllde livet tiden och tiden gick, och det tog ett tag innan jag fick ihop tillräckligt av den varan (tiden) för att kunna redigera ihop filmmaterialet. Men här är den nu. Filmen från min vandring längs Svartåleden, Brattforsheden, Värmland.