Frukostbestyr
Vi tyckte lite synd om våra "grannar" den här morgonen. Det kunde inte bli tal om någon bestigning av Stortoppen idag. Den - och hela massivet - var inbäddat i en tät dimma.
Denna dag skulle komma att bli den vackraste vinterdag jag upplevt i den svenska fjällvärlden. Dimman var visserligen tidvis mycket tjock - men inte åt alla håll samtidigt. I takt med att dimman förflyttade sig behagade fjällmassiven visa sig - ett i taget. Detta fortsatte hela förmiddagen och en stor del av eftermiddagen.
Från början var hela Sarerkmassivet, Äpar och nedre delen av Rapadalen höljt i dimma, medan massiven väster om oss visade upp sig i det magiska ljuset.
Dagens plan var att först fortsätta söderut til Bielavallda och sedan börja följa vattensystemet mot nordost. Vartefter vi rörde oss först söderut och sedan österut flyttade sig dimman västerut. På bilden nedan kan man ana Basstavágge.
Vi tog det mycket lugnt denna dag. Vi visste ju att redan nästa dag så skulle det kännas som om vi var på väg att lämna Sarek. Vi ville njuta så länge som möjligt.
Sarvatjåhkkå
Sakta, sakta blev himlen allt klarare. Till sist var det endast Äpars toppar som fortfarande delvis doldes av moln.
Vi bestämde oss för att slå läger medan vi fortfarande befann oss i riktigt högalpin miljö.
Bierikvárásj i bakgrunden
Det kändes att vädret höll på att bli kallare. Vi kröp snart ner i våra sovsäckar
Turligt nog var någon av oss tvungen att gå upp igen lite senare. Då hade äntligen molnen över Äpar i stort sett skingrats.
Positioneringen gäller tältplatsen.
Bild 2, 3, 5, 12 av Anders Onerup.
