Nu är det klart: När det blir dags för nästa vintertur utanför ledsystemen då äger jag en GPS.
Ännu på morgonen var inte allt helt torrt. Det gjorde att vi på stående fot bestämde att även nästa natt skulle bli en stug-natt. Kisurisstugan blev dagens mål. Visserligen hade vi i och med detta beslut redan tappat en av våra reservdagar, men såväl våta kläder som dagens väder gjorde beslutet lätt. Det är förmodligen ingen höjdare att ge sig in i Vinter-Sarek med redan våt utrustning.
Dagens väder erbjöd snöglopp och motvind när vi började ta oss fram längs skoterleden mot Kutjaure. Strax innan vi startade hade ett yngre par (Helena och Oskar?) gett sig iväg i samma riktning. De var lyckliga ägare av en GPS.
Om man studerar kartan ser det inte så svårt ut att hitta Kisurisstugan: Det är bara att följa skoterleden till Kutjaure och sedan åka över isen mot sydost. Stugvärden vid Akkastugorna hade dock varnat oss att den kunde vara svår att hitta. Därför bestämde vi oss för att inte ligga allt för långt efter GPS-ägarna. Deras skidspår skulle vi följa.
Framme vid Kutjaure fick vi dem inom synhåll. I och med att färden nu styrdes mot sydost fick vi sidvind istället för motvind. Snöfallet minskade och vi kunde se betydligt mer av vår omgivning.
Kutjaure (foto: Anders Onerup)
En knapp kilometer efter sjön kom vi ikapp dem och vi slog följe. Efter ett tag hittade vi ett gammalt skoterspår som vi gissade skulle föra oss till Kisurisstugan. Spåret gick alla gånger till stugan, men tyvärr löstes det upp i intet framför våra ögon och vi gick lite på måfå i samma riktning.
Ganska snart upptäckte vi att vi var mer eller mindre omringade av raviner med mycket branta kanter. I ungefär samma stund fick vi syn på stugan en bit bort. Men hur ta sig dit? Det blev en hel del sickande och sackande innan vi någorlunda säkert kunde ta oss ner i ravinen och följa den fram mot stugan.
Under dagen visade det sig att både Anders och jag var rejält våta om fötterna. Mina Madshus Glittertind var endast använda tio skiddagar. Nog borde de hålla tätt? Anders, som är en handlingens man, satte sig och började tillverka "tå-skydd" för våra pjäxor med hjälp av en gammal plastsäck och silvertejp.
Nöden är uppfinningarnas moder.
Positioneringen gäller Kisurisstugan.
Själv tycker jag mest att GPSen är en leksak men det är ju även en säkerhetsgrej vid dåligt väder eller att hitta tältet i mörker eller dimma.
Brukar markera tältplatser och sånt man tycker är intressant. Har även provat lite att Geotagga fotografier, alltså samköra GPS loggen med tiden på fotot och se var dom är tagna.
Men man ska inte ge sig ut i hårt väder bara för att man har GPS och vet att man kommer att hitta (till batterierna tar slut), eller att bara titta på GPSen och inte ha en aning om var man egentligen är. Men det tror jag inte om dig :)
Geotaggning av kort är kul, har precis fått tag på en liten mojäng (Geo Locator) som jag fick med en prenumeration. Den tillsammans med kameran och ett litet gratisprogram som heter Photomapper gör att det blev plättlätt att få koordinater på de kort man tagit. Riktigt roligt!