När jag alldeles nyss läste Britts blogg om älgarna kom jag att tänka på en ovanlig episod som ägde rum för bortemot 25 år sedan. Både jag och hustrun är intresserade av släktforskning. Nu hade hon lyckats övertala resten av familjen (jag och våra två söner Martin och Magnus, kanske 8 och 3 år gamla) att följa med på några dagars bilresa i Värmland för att fotografera några gamla släktgårdar mm. Bilresan skulle ju ta en hel del timmar och mestadels ske på små vägar, och som alla småbarnsföräldrar vet så är det inte helt lätt att hålla de små liven lugna i baksätet. Vi berättade förstås att vi skulle åka genom mycket älgtäta områden, så om de tittade noga ut genom sidorutorna så var chansen ganska god. Speciellt den äldre vågade knappt blinka. Han stirrade utan avbrott ut genom rutan.
- Pappa! Två älgar! gallskriker han plötsligt. Vi vred förstås på huvudet, men såg ingenting. Naturen såg inte speciellt "älgaktig" ut precis där.
- Njaa... Är du säker? Jag såg ingen.
- JOO! det VAR älgar!
- Men var det inte två hästar...?
- (gallskrik) NEEEEJJ! DET VAR TVÅ ÄLGAR!!!
- Ja-ja, då var det väl två älgar,då...
- NÄÄÄ. DU TROR MIG INTE...
- Jodå, jag tror dig...
-NÄHÄ!
Vi blev tvungna att stanna bilen och backa (långt) tillbaka eftersom det inte fanns någon vändmöjlighet precis där. Det var väl lika bra att han fick se att han hade fel.... Aj fan. Där stod verkligen två älgar....
- Ja, förlåt Martin. Jag trodde dig faktiskt inte, men du hade ju rätt. Jag borde nog lita lite mer på dig... (skamset)
(snyft)... och så körde vi vidare... och han vrålstirrar ut genom sidorutan...
Mindre än tio minuter senare ropar han:
- PAPPA! EN KAMEL!!!
- Va? Nää du! Älgar finns här men INTE kameler.
- MEN PAPPA det VAR en kamel.
- Nä - det var det INTE.
- Jag LJUGER inte. Det FANNS en kamel där.
- Men, det var då själva... Då får vi väl backa igen!
(back, back, back, back...)
Va i helv... Där står en kameldjävel - i skogen.
Det hela slutade med att jag mer eller mindre lovade Martin att jag i fortsättningen ALLTID skulle tro på honom. Han har nog utnyttjat det vid några tillfällen under tonåren...
Och kamelen....? Grunna på den ni!
Utanför Kiruna nånstans fik en stackars lokförare rapportera att han kört på -en kamel (alpacka var det nog),men ändå
/Annika