Redan när vi träffade kvinnorna vid konsul Perssons stuga hörde vi talas om att en belgisk man var försvunnen i dessa trakter. När vi sedan träffade det unga paret vid Stadak fick vi ytterligare information.

Natten som gick förstod vi att han ännu inte var hittad. Hela natten cirklade nämligen en helikopter fram och tillbaka, mycket metodiskt. Det kändes som om de scannade av marken med en värmekamera.

Hammaren med molnhätta.

Morgonen var dimmig, småregnig och råkall. Efter en snabb frukost tänkte vi ta en liten omväg. Jag hade - via Britts blogg - fått reda på att det skulle finnas en bro över jokken vi hade i närheten. På kartan finns den inte utritad, så jag ville bara kontrollera hur det faktiskt förhöll sig. Jodå, bron fanns där. Den såg nyrenoverad ut.

Och den var ganska spännande, vilket följande Youtube-klipp kanske visar.

http://www.youtube.com/watch?v=bJBWiZrYMPc

Under den korta tid det tog att vandra ner till leden som går längs Sårjåsjavrre hade vädret förbättrats avsevärt. Det fick till följd att vi gjorde ytterligare en liten avstickare. Jag har läst någonstans att det ska gå att vada mellan Sårjåsjavrre och Bajit Sorjosjavri. Jag ville kontrollera hur vadet såg ut och kanske provgå. Bra att veta inför framtiden, kanske.

Vädret hade nu blivit riktigt solvarmt, och Livskamraten ville absolut prova fiskelyckan, så vi vadade över - knädjupt - och ägnade lite tid åt fiske: Rev, flöte, krok och deg på en vandringsstav.

Trots att fisk hoppade lite överallt fick hon inget napp. Det var bara att vada tillbaka och fortsätta hemåt.

Bajit Sorjosjavri

Norska Sorjoshytta ligger fantastiskt vackert.

Promenaden längs leden från Sorjoshytta vidare mot Ny-Sulitjelma var mycket kuperad. Den KÄNDES betydligt mer kuperad än vad kartan utvisar.

Det blåa överst på bilden är inte himlen utan Bajit Sorjosjavri.

Bilden nedan är tagen i närheten av den ganska stora, namnlösa sjön som ligger ett par kilometer norr Storelvvatnan. I mina ursprungliga planer var detta en tänkbar tältplats. I verkligheten hittade jag inte en enda lockande. Snö och sten överallt.

 Vyerna blev förstås desto mäktigare när vi väl kom över kanten.

Vid Storelvvatnan stämde inte kartans ledmarkering med verkligheten. Vi tänkte tälta någonstans på udden som sticker ut i sjön från sydost, och lämnade därför leden redan vid sjöns östra del. Det hade kunnat bli ett dumt vägval, för jokken vi behövde vada var ganska besvärlig. Den rann i en djup ravin och var både bred och tämligen strid. Med bara lite högre vattenstånd hade vi varit tvungna att vända.

På rätt sida jokken.

Vi hittade en härlig tältplats ute på udden.

Natten blev mycket blåsig, vilket gjorde att nattsömnen denna natt inte blev den bästa. Vid tre tillfällen hoppade vi till i våra sovsäckar då snökanten brakade ner i sjön med ett mäktigt dån. 

Redan på kvällen upptäckte vi ett tält vid den nordöstra stranden av sjön. Bredvid tältet låg två färgglada forskajaker. Vi tyckte att platsen för kajaking var konstigt vald. döm om vår förvåning, när vi på morgonen såg de båda tältarna packa ihop sitt tält och sedan släpa/bära kajakerna rakt upp på fjället längs leden. Kan någon förklara vad de kan ha haft för avsikter? Kan det gå att paddla från Sårjåsjavrre och vidare mot norr?

Vi följde sjöstranden tills vi kom fram till vägen.

När vi kikade över kanten, ner mot vår bilparkering, upptäckte vi att den stora snödrivan, som stoppat vår bilfärd, nu var bortplogad. Möjligen kan det ha att göra med sökandet efter belgaren. Jag vet fortfarande inte om han hittades.

Positioneringen gäller tältplatsen.

Det kändes som om jag lurade några läsare att tro att förra avsnittet var det sista. Nu lovar jag. Nu är det slut... eller?