Så var det åter dags att dela ut förra årets försenade julklapp till Syrran och Svågern. För tredje året i rad hade vi tänkt bjuda med dem på en kajaktur i Bohuslän, och för tredje året i rad var det busväder just de tilltänkta dagarna. Att välja trakten runt Laxå som ersättning är faktiskt inte så pjåkigt som det kan låta

På grund av diverse krämpor hos några av de inblandade valde vi denna gång att genomföra "äventyret" som en raggar-runda - alltså till stor del med bil.

S & S skulle komma med bil från Östergötland, så vi beslutade därför att sammanstråla i Laxå. Därifrån skulle vi guida till vindskyddet vid Grönsjöbäcken. Jag och Livskamraten lyckades komma iväg i skaplig tid från respektive arbete, så vi passade på att åka i förväg till vindskyddet för en kortare rekognocering. Men... vi kom inte fram!

Drygt 6 km innan vi var framme låg det en stadig tall tvärs över vägen. Att vandra ända därifrån i begynnade mörker och med diverse krämpor kom inte på fråga. Hur skulle vi nu lösa det? Tanken hade varit att vi på lördagen skulle ta bilen till naturreservatet Vargavidderna för att äta lunch där, och sedan fortsätta färden till vindskyddet vid Kråksjön för övernattning nummer två. Vi bestämde snabbt att den tänkta andra övernattningen istället skulle bli nummer ett.

S & S kom fram lite senare än beräknat på grund av att en lastbil vält i deras väg. Omvägen blev betydande och mörkret höll på att falla när de kom fram. Vi grillade några korvar med lite styrka och kröp sedan snart ner i sovsäckarna.

Natten var fullständigt otrolig. Knivskarpt lyste alla miljontals stjärnor över vårt vindskydd på den lilla udden i sjön. Eftersom det var absolut vindstilla speglade sig allt i vattenytan.. På sennatten kunde jag inte låta bli att plocka fram kameran.

Både jag och Livskamraten vaknade tidigt. Vi kröp upp ur våra sovsäckar och lät de allra första solstrålarna värma oss medan vi sörplade vårt pulverkaffe.

När våra fingrar vant sig vid temperaturen plockade vi fram våra böcker för en liten lässtund.

Solens sneda strålar skänkte ett extra djup åt platsen. Vindskyddet är relativt nyuppfört, men trots det har kaminen redan rostat rejält. Liksom vid alla andra vindskydd längs Bergslagsleden finns en ny och fräsch toa samt ett nytt vedskjul.

Någon timme senare vaknade också våra medvandrare - Syrran och Svågern.

Vi packade ihop och vandrade den knappa kilometern till bilarna för en tur till naturreservatet Vargavidderna. Stigen från parkeringen ut över myrarna mot vindskyddet bjuder på underbara vyer med mycket Norrlandskänsla. Redan i början av stigen stöter man på stora områden med väldoftande skvattram. Doften i solgasset för mig tillbaka till min barndom. Jag hade ett helt fantastiskt gömställe i ett mycket tätt skvattramsnår som jag använde mig av varje gång vi lekte tjuv och polis...

Visst ger det en Norrlandskänsla... ?

Vindskyddet i Vargavidderna är annorlunda på flera sätt. Det som märks först är det draperi man kan dra för (vilket kan vara bra eftersom skyddet inte har något takskägg) och det andra man märker är all den utrustning som finns där. På minussidan kan nämnas vattenbrist och avsaknad av toa.

Det största plusset är den underbara utsikten över myren. Jag drömmer om att komma hit på skidor en vårvintermorgon...

Här finns också ett utsiktstorn som ger lite von oben-känsla.

Vi tog lunch i solskenet uppe i tornet trots att det hade börjat blåda en del.

Vår plan var nu att ta oss till vindskyddet vid Kölnavattnet. Det ligger på etapp 17 av Bergslagsleden och är det absolut bästa läget för ett utforskande av Tivedens nationalpark. När vi kom dit upptäckte vi att det var precis så vackert som vi mindes. Eftersom vi tänkte ta en tur i nationalparken packade vi inte upp våra saker, utan fortsatte vår färd till det turistcentrum som finns mitt i nationalparken. Där kan man välja att gå två olika rundslingor - Trollkyrkorundan (6 km) eller Stenkällerundan (2 km). Båda är rejält kuperade. Vi valde Stenkällerundan.

Tiveden är magisk! Trollskt, John Bauerskt, klippigt, vilt!

Syrran

Stenkällerundan har fått sitt namn av den vattenkälla som finns rakt under några jättelika klippblock mitt i skogen. Man kan ta sig in under klipoprna, men får vara aktsam om huvudet.

Vad är det man ser på bilden ovan? Det mesta är en vatten yta! Ser ni spegelbilderna av personerna på andra sidan?

Stenkälla

Svårframkomligt

Vackra svampar

Svågern och Syrran spanar åt olika håll.

Rundan tog faktiskt en och en halv timme. Nöjda satte vi oss i bilarna och åkte tillbaka till Kölnavattnet. Men... när vi kom dit hade fyra vandrande män boat in sig i vindskyddet. De erbjöd sig - mycket gentilt - att maka åt sig så att vi skulle få plats, men vi tyckte att de - som vandrat - förtjänade att få fortsätta att breda ut sig. Vi hoppade in våra bilar och åkte till...

.... just det... tillbaka till Kråksjön. Där badade vi (nåja... jag i alla fall) och... 

...sedan ägnade vi oss åt att tillaga marinerade köttbitar och pastasallad med hemgjord pesto och oliver. Till detta drack vi ett utmärkt vin. Efterätten bestod av ett par smakrika ostar.

Trots att det inte riktigt blev som vi planerat så blev vår julklapp mycket lyckad, delvis tack vare ett helt fantastiskt sensommarväder. Tala om givandets glädje!

Positioneringen gäller det ungefärliga läget för vindskyddet i Vargavidderna.