Påskhelgen var tänkt att innehålla en tälttur tillsammans med Anders. Av olika anledningar bestämde vi oss för att istället genomföra en glidartur mellan några av fjällstugorna. Och en glidartur blev det. Bättre väder gick inte att önska sig - sol och stiltje. Bättre före gick inte att önska sig - 5 cm nysnö ovanpå fast och fin snö - både fäste och glid.

Anders och jag.

Trots färgen på kåsan lyckades jag slarva bort den.

Som vanligt tog vi tåget till Enafors och som vanligt var tåget försenat. Det är nästan så att man kan räkna in det i kostnadskalkylen. Denna gång fick vi tillbaka 880 kronor.

Lite synd var det dock, för det innebar att vi inte kom iväg från Storulvån förrän klockan närmade sig 12. Dagens mål var Gåsen och dit är det 20 km - uppför.

Utsikt bakåt - mot Snasahögarna - och framåt - mot Helags.

Det vimlade av djuspår i nysnön. Ovan mård (?) och nedan ripa.

När man ska ta sig till Gåsen så vet man på förhand att de sista 4-5 kilometrarna är jobbiga. Ganska brant uppför. Man (läs: vi) tänker kanske inte på att även resten av vägen - de första 15 - också är uppför. Vi var rejält möra när vi kom fram till raststugan vid Gåsån.

Skuggspel

Rast vid Gåsån.

När vi tog en paus efter den första kraftiga stigningen upp mot Gåsen så såg vi något oväntat på andra sida dalgången. Först trodde vi att det var en stor dunge med fjällbjörk vi såg, men efter en stund märkte vi att den flyttade på sig och dessutom hördes svagt ljud av skotrar. Det visade sig vara en jättelik renflock som föstes över fjället från trakten av Helags (eller ännu längre bort) och vidare ner i riktning mot Handöl.

Dessa bilder vinner på att förstoras.

Just när solen började gå ner bakom fjällryggarna kom vi fram till Gåsen.

Aldrig har jag sett så många skidor utanför storstugan. Vi hade turen att få bo i hundrummet. Där har man närmast till såväl vatten som dass. Trevliga människor fanns där också - lagom många. :-)

Nästa dag blev kanske den mest fantastiska. Vi skulle bara ta oss de 15 kilometrarna till Vålåstugan (Vålåvalen) - 1 km uppför, 12 kmutför och 2 km på flacken.

1 kilometer uppför...

... och sedan bara utför...

Här närmar vi oss raststugan i denna mycket tilltalande dalgång - Härjångsdalen.

Och många raster blev det denna dag. Vi gjorde allt för att turen skulle dra ut på tiden...

... men till sist kom vi ändå fram. Här fanns ytterligare tid att sitta i en snödriva och njuta av solvärmen...

Turen hade tagit oss fyra och en halv timme.

Vår favoritmat: Tjälknöl med potatismos och lingonsylt. Detta åt vi de två första dagarna. Till detta en öl och lite gott och starkt till kaffet.

Magiskt kvällsljus.

Nu bar det vidare mot Lunndörrstugan. Det är en tur på ca 17 km som går genom både vacker och varierande natur. Det börjar på myrarna...

Sedan bär det mestadels utför, ända ner i granskogen. Det avslutas med en mycket lång utförsbacke, sedan en brant knix uppför och vi var framme efter cirka fem timmar.

Lunndörren är i mitt tycke den trevligaste fjällstugan. Den ger intrycket av en liten gård tack vare att alla byggnader ligger ganska tätt. Dessutom finns här bastu (som vi givetvis utnyttjade) och det är inte långt till vattnet.

I Lunndörren finns - om jag inte minns fel - 26 bäddar. Natten innan vi kom dit slogs ett svårslaget rekord. Där övernattade 83 personer! När vi kom dit handlade det om futtiga 44. :-)

Den sista dagen tog vi oss Vålådalen. Vi gjorde dock en liten omväg för att få titta på Pyramiderna. Man börjar då med att gå 3-4 km mot Anarisstugan innan man svänger norrut.

Det var en molnig dag, men runt horisonten fanns ett vackert ljus.

Pyramiderna var vackra i den vintriga gråskalan.

Hela turen till Vålådalen går utför. Vi tog oss en fikapaus i Grönvallen. Där fick vi sällskap av två nyfikna lavskrikor. Det är en fantastiskt charmig fågel.

Strax innan ankomsten till Vålådalen mötte vi hela sex hundspann.

Dagens 15-16 km tog oss bara tre och en halv timme. Lättåkt!

Traditionsenligt avslutas våra Jämtlandsfärder med god mat och dryck på fjällstationen i Vålådalen.

Årets tur blev en fantastisk upplevelse främst tack vare det underbara vädret och det fina föret. Även utan dessa ingredienser är denna sträckning mycket tilltalande. Här är helt enkelt vackert och dessutom fler utförsbackar än uppför. Vi mötte en hel del människor som åkte åt andra hållet. För mig är det helt obegripligt. Har de inte tittat på kartan?

Nästa år blir det en längre tur som kommer att behöva förberedas med många och långa kartstudier. Det ska bli Sarek - igen.

Bilderna 2, 6, 7, 14, 19, 21, 26, 28, 30, 32 och 33 är tagna av Anders Onerup.

Positioneringen gäller favoritstugan Lunndörren.

Go tur!