En uppmärksam läsare har tagit kontakt och undrat varför jag angett att dessa texter hör till etiketten "Misstag". Svaret kommer i denna och nästa del.

När vi vaknade på morgonen hade vinden mojnat och svängt - tack för det. Den var nu svag och kom från söder. Himlen var klarblå och temperaturen gissningsvis ett par, tre grader på minussidan.

Vi åkte mot nordväst, rakt in genom Storådörren. Det är ett magnifikt landskap som gör att man tänker på Sareks alpina delar eller Kebnekaisetrakten. Vanligen i Jämtlandsfjällen kommer man i näreheten av ett högt fjäll i taget, men här trängs man verkligen med fjällbjässarna.

Pasströskeln närmar sig. Synder- och Nörder-Storådörrfjällen.

Stup och hängdrivor på Synder-Storådörrfjället.

Den hårda snön och vinden i ryggen gjorde färden mycket lätt trots att det bar svagt uppför de första 4 - 5 kilometrarna.

En av många "myspauser". Nörder-Storådörrfjället.

Storådörren i all sin prakt från norr mot söder.

Denna bild är väl värd att förstora.

Från början var vår tanke att svänga mot sydost genom Lillådörren / Lill-Lunndörren, men bristen på snö söder om massivet gjorde att vi ändrade våra planer. Vi bestämde oss i stället för att slå upp tältet så snart vi kommit fram till dalförgreningen Storådörren / Lillådörren, för att därefter ta en tur under eftermiddagen, med lättare packning, upp till passet Lillådörren / Lill-Lunndörren. Det såg onekligen intressant ut på kartan.

Utsikt mot nordväst

Sagt och gjort. Vi slog upp tältet på en plats mitt i "korsningen". Det var aningen fuktigt i tältet, så jag öppnade ventilationsluckorna lite grand för att vädra ur tältet medan vi var borta. Sedan åt vi mat och stoppade ner vatten och lite godsaker i fickorna innan vi startade färden upp genom Lillådörren. Snön var mestadels hård och fast, men på en del håll fanns lössnödrivor, där det gick betydligt trögare.

Det fanns också en del hängdrivor längs dalgången.

Det ser lite konstigt ut när man närmar sig pasströskeln. Det är verkligen fråga om en tröskel. Tvärs över dalgången går en cirka tio meter hög "mur" som kanske är 50 - 100 meter bred.

Tröskeln

På andra sidan bär det sedan ganska brant ner i Lill-Lunndörren. Fjällkartan berättar att det bara handlar om cirka 100 höjdmeter på ungefär en kilometer, men det kändes som mer när man stod där uppe.

Nörder-Storådörrfjället

Storådörren var definitivt mäktigast att ta sig igenom från söder mot nordväst, och jag är övertygad om att det också gäller Lill-Lunndörren / Lillådörren. Det måste vara mycket mäktigt att närma dalgångens smalaste område från söder och se hur bergssidorna trängs ihop allt mer som en jättelik portal. Vi var dock lite för trötta för att ge oss ner i Lill-Lunndörren.

Gruvfjället - Staajnelhke

Istället vände vi tillbaka mot tältet. Det hade blivit betydligt kyligare och vinden hade börjat öka. Vi hade en god medvind hela vägen till tältet. Jag kunde konstatera att det skiljde en hel del i de vägval Anders och jag gjorde. Han höll sig hela tiden på den hårt packade snön, medan jag valde alla lössnödrivor jag hittade eftersom de fungerade utmärkt som fartsänkare.

Väl nere vid tältet hade vinden ökat markant. Den kom i mycket god fart rusande söderifrån genom Storådörren - och den fortsatte att öka.

Första halvan av natten blev det i stort sett ingen sömn. Det väsnades kopiöst när vinden slet i tältet. Det hördes också att någonting kom ner från himlen för det lät som sand som blästrade tältduken.

- Tror du att det håller? undrade Anders.

- Jag har aldrig hört talas om ett Hilleberg som blåst sönder, svarade jag, men jag började onekligen undra. När vinden tog i som värst kändes det faktiskt som om själva golvet höll på att lyfta. Vi förberedde oss också på VAD vi skulle göra OM det skulle hända.

Nu hände det inte, tack och lov, och så småningom slumrade vi väl en del.

Framåt sennatten (jag har svårt att uppskatta tiden) vaknade jag av att det droppade vatten i mitt ansikte. Jäklar! Har det blivit så mycket kondens?! Trots att det blåser så hårt?

Jag orkade inte bry mig utan gömde bara ansiktet och försökte somna om. Det är ju för sjutton gore-tex i säcken... men... det var det inte i Anders säck skulle det visa sig.

Så blev det då morgon...

Positioneringen gäller dagens tältplats.