Inte vid någon av våra övernattningsplatser fanns rinnande vatten. Endast vid två tillfällen under turen (bortsett från sista dagen när vi kommit ner i barrskogen) stötte vi på rinnande vatten. Båda dessa gånger drack vi mycket och länge. Smält snö saknar något - salter? - som gör att jag inte lyckas släcka min törst lika lätt.

Vi hittade ett ganska bra system för vatten- och mathållning under turen. Eftersom pulkan var med kunde vi ju kosta på oss att ha lite godare mat. De tre förstas måltiderna åt vi tjälknöl. Jag hade gjort iordning en fransyska (i brist på älg) på 1 ½ kg. Det räckte och blev över till tre måltider. Därefter förstärkte den påläggen.

För att ge smaklökarna lite variation var tillbehören olika. Första måltiden åts med potatismos och lingonsylt. Gudomligt gott! Måltid nummer två bestod tillbehören av fiberberikade snabbmakaroner och grönpepparsås. Acceptabelt, men inte mer. Den sista måltiden var tillbehören snabbris och vitlökssmör. OK, förutom att kastrull och tallrikar blev svårdiskade av allt det feta.

När jag planerar nästa skidtur kommer potatismos och lingonsylt att dyka upp på tallrikarna vid samtliga tillfällen. Smaken var helt enkelt överlägsen.

De sista två måltiderna bestod av Wildlifes dubbelportioner.

Som synes av bilden hade vi med oss två stora (1,2 l) termosar och två små (0,5 l). Varje kväll smälte vi snö och hällde fyllde termosarna med ljummet vatten.

På morgnarna - sedan vi ätit frukost - fylldes en stor termos med frukt-, blåbärs- eller nyponsoppa att ha till lunch nummer 1. De övriga fylldes med kokhett vatten. Vattnet i de små termosarna användes till kaffe samt till lunch nummer 2, bestående av varma koppen eller nudlar. Så fort en termos blev tom fylldes den med snö som då började tina av eftervärmen. Vattnet i den andra stora termosen användes till dricksvatten. Det räckte med ganska lite som sedan fick dricktemp genom att vi blandade i snö.

En av svårigheterna med tältturer på vintern är just drickandet. Kroppen behöver faktiskt MER vatten på vintern, men det är svårt att få till. Vi tycker att vi lyckades relativt bra.

Turen gick idag vidare mot sydost genom Holkendurrie. Dalgången är vacker och trots att det bär svagt uppför nästan en mil blir det aldrig riktigt jobbigt.

Vi hade ett märkligt ljus nästan hela dagen. Det var molnigt, men solljuset silade ner genom molnen på en del ställen, vilket skapade märkliga och vackra scenerier. Trots att jag aldrig lyckas fånga hur det VERKLIGEN ser ut på bild kan jag inte låta bli att bjuda på några bilder.

Helags i bakgrunden

Sylarna och Ekorrdörren i bakgrunden

Helags skymtar

Vid raststugan Ljungan uppstod ett "problem". Studera skylten här och se om ni kan förstå problemet. Vi tränar ju för en Sarektur...

Ja det gäller förstås den nedersta skylten... Ska vi utnyttja de bekvämligheter som erbjuds här i Jämtland?

Anders kunde inte motstå frestelsen...

Efter raststugan styrde vi kosan i princip österut mot Vålåsjön. Där finns ett par renstängsel att passera, men vi lyckades hitta ställen där snön var så djup att bara gick att kliva över. Vi fortsatte en eller ett par kilometer mot sydost längs Dunsjöån innan vi slog läger.

Positioneringen anger den ungefärliga platsen för vår andra övernattning.