När jag var 10 år köpte mina föräldrar ett sommarhus i den lilla byn Röstbo, mitt emellan Kilafors och Holmsveden i södra Hälsingland. Där upphör också alla likheter mellan de båda samhällena. Kilafors var ett välmående samhälle med flera livsmedelsaffärer, banker, post, bensinmackar, hemslöjdsbutiker, garnaffär mm. Holmsveden hade ett flertal tomma affärslokaler och en oftast öde väg genom byn. Holmsveden har dessutom råkat ut för att bli nominerad till den föga hedrande "Sveriges fulaste samhälle". Undrar om jag inte läste i STF:s tidning att de faktiskt vann denna föga hedrande titel.

Som ni förstår: Bor man i Röstbo så åker man till Kilafors.

Men så... någon gång på 80-talet hittade man på någonting i Holmsveden: Westerndagen! Den sista helgen i augusti förvandlades hela Holmsveden till en Westerndag med massor av aktiviteter, tävlingar, uppvisningar och marknadsstånd. Och det drog MÄNGDER med människor. De första åren råkade vi bara passera, men med tiden uppstod en längtan hos mig att beskåda alla dessa märkliga människor i westernkläder på närmare håll. Jag tänkte inte GÖRA något, absolut inte köpa något. BARA titta. Visst...

Jag kom hem från Holmsveden med ett par rejäla fodrade skinnbyxor som vägde ungefär 1 ½ kilo. De satt som en smäck! Men de var ju tunga, så jag använde dem enbart på kortare turer i Bergslagen. Jag skötte dem exemplariskt och smorde in den med jämna mellanrum.

Med åren blev jag kraftigare byggd (hm) men skinn är ju ett levande material och fogade sig snällt... till en viss gräns.

Senast jag använde mina skinnbyxor är ungefär 10 år sedan. Jag har PROVAT dem senare än så, men bara provat. Nu har jag kommit till det stadiet då jag tycker att det är synd om skinnbyxorna. De mår bra av frisk luft och rejält slitage. 

Så - är ni intresserade (och har den rätta kroppsformen) så håll utkik. Snart dyker de upp på Utsidans prylmarknad.