Det kom ett mejl alldeles nyss, med - i stort sett - följande innehåll:
Hej Håkan
Det är A som skriver.
Det var min bror som hittade din blogg på utsidan och han undrade om jag kände en scout från Järlindens scoutkår och visst kände jag igen dig. Det var roligt att läsa det du berättade om att kåren varit så aktiv under 60 - 70 talet. Jag visst att vi varit aktiva men inte ni var SÅ aktiva.
Jag önskar att jag hade samma gnista och angagemang som din far hade. Hade det inte varit för honom att han startade kåren så hade jag troligtvis aldrig fått min uppfostran i scouterna.
F och L var de bästa ledare man kunde ha! De hittade på så mycket med oss med alla övernattningar och äventyr.
Ha det så bra Håkan!
Med doft av granskog /A
Mitt svar:
Hallå där! Jag såg att du är nybliven medlem på Utsidan. Välkommen får jag väl säga som relativt gammal i gården. Och kul att du hittade till min blogg.
Visst var fader Bengt mycket speciell - på gott och ont, förstås. De flesta av oss har väl våra fritidsintressen som just intressen, men scouting var hans liv. Jag känner mig i viss mån privilegierad som haft den uppväxt jag haft, fast å andra sidan hoppas och tror jag att de flesta - nåja, många - barn känner sig privilegierade för att de haft just de föräldrar de haft. Man är bra på olika saker...
Utan tvekan har dock min uppväxt haft en stark positiv påverkan på mitt nuvarande liv och Utsidan hjälper mig faktiskt att hålla glöden pyrande. Här finns mycken samlad kunskap och erfarenhet. Ingen fråga är för obetydlig eller för "dum". Man få svar på allt...
Tack för att du hörde av dig!
HåkanF
