Både år 2004 och 2005 passerade jag Harpasset (övergången från Guoblavagge till Latnjavagge) utan att uppfatta det som något annat än en stenig och besvärlig brant. Två år senare var jag i trakterna för tredje gången. Jag och vandringskamrat Tommy var på väg från Låktatjåkkastugan till branterna ovanför Kärkevagge för att njuta av den fantastiska utsikten ner till Trollsjön och dalgångens stenlabyrinter. När vi närmade oss de högsta delarna av Guoblacorrus norra utlöpare (1391) sätter vi oss ner för att ta en paus. Vi låter blickarna vandra österut, över Guoblavagge och vidare in bland bergen på andra sidan...

- Titta! Där är ett tält, säger Tommy. Det tar ett tag innan jag hittar det, för jag letar helt enkelt på fel ställe. Jag VET ju nämligen att det inte kan finnas någon tältplats där.

Nästa dag ska vi vandra vidare till Latnjavagge, så vi försöker memorera tältplatsens läge. Den verkar ju ligga precis där vi tänkt gå - vid Harpasset. Och det gjorde den! Mot alla odds har där bildats en liten men helt fantastisk tältplats, lite undangömd, så man ser den inte från leden. Det passade inte tidsmässigt att övernatta där den gången, men jag  visste att någon gång... Sedan dess har jag passerat Harpasset på alla mina vandringar i området, men inte någon gång har det passat... förrän nu...

Det var onekligen med ett visst vemod vi lämnade Kärkevagge. Gårdagens upplevelse satt fortfarande i magen när vi letade upp den östra stigen och följde den norrut. När vi stötte på stigen som leder upp till Låktatjåkka följde vi den upp till stugan. Vädret var fantastiskt, men precis när vi kom upp till fjällstationen drev dimman in.

Vi kostade vi på oss två våfflor var med västerbottenost kompletterat med en god IPA. Eftersom vi bara hade 2-3 km kvar till Harpasset, stannade vi ganska länge och njöt av miljön i stugan.

Vandringen söderut mot Harpasset blev mycket behagligt. Molnen kom och gick. Efter en knapp timme stod vi högst uppe på Harpasset och mina båda medvandrare stirrade sig storögt omkring. Var skulle vi tälta? Svaret var: Cirka 50 meter härifrån. Inom synhåll men ändå osynligt.

Stenmur mot vinden, eller kanske mot insyn.

Mjukt underlag och en liten bäck inom räckhåll.

Utsikt över Guoblavagges sjöar.

Efter att med stor häpnad ha upptäckt vilket litet paradis i miniatyr som dolde sig helt nära, utbrast Fotografen:

- Det här har du planerat bra, farsan.

Jag tror att den kommentaren innefattade allt från utsikterna från Gorsacohkka via Gorsavaggi, Kärkevagge och god mat i Låktatjåkka till denna underbara lilla tältplats ovanför Guoblavaggi.

Nästa dag följde vi stigen ner genom Latnjavaggi, men strax innan kanten till Gorsavaggi - precis där stigen gör en plötslig sväng västerut, över vattendraget - svängde vi österut och följde till en början kanten ner mot Gorsavaggi. Vädret var behagligt att vandra i - ganska svalt och med moln som kom och gick.

Nästa mål var givetvis Frippes fall. Det ligger mellan de två små sjöarna 1 km SV Latnjacorrus östliga utlöpare 1297. Vädret var dock sådant att någon dusch inte var aktuell. Det blir med andra ord enbart B-diplom till mina båda medvandrare.

Frippes fall

Efter lunch vid fallet vandrade vi vidare österut och rundade Slåttatjåkka. Av någon anledning kom vi alldeles för lågt och var tvungna att klättra en hel del för att komma fram till Linbanan.

Nedfärden började i moln och dimma, men ganska snart hamnade vi under molnen och kunde njuta av nedfärden.

Trots att vi nu var nere i civilisationen väntade fortfarande en av vandringens riktigt stora överraskningar på oss. Precis när vi svänger på gårdsplanen framför fjällstationen reser sig minst 150 personer och applåderar oss. Flera fotoblixtar ljungar! Vilket mottagande! Det tog en kort stund att förstå vad som hände... Fjällräven Classic! De trodde vi var deltagare. En gentleman försökte ganska envist och kraftfullt leda in oss i någon sorts sekretariat, och det blev en liten dragkamp innan vi lyckats övertala honom att vi inte ville dit.

En rolig avslutning på en magisk vandring.

Positioneringen gäller INTE tältplatsen i Harpasset. Den får man leta upp själv. Givetvis gäller den Frippes fall.

Ytterligare ett inlägg är att vänta om denna vandring. Det kommer att handla om en del av de växter och djur vi såg på färden.