När jag var 12 år fick jag en fågelbok (Durango/Fåglarna i färg) av vår hyresvärd. Boken intresserade mig måttligt, men jag bläddrade förstås igenom den och fastnade för fyra färgglada fåglar som jag ringade in: Sommargylling, härfågel, blåkråka och kungsfiskare.
Åren gick och jag trodde att jag aldrig skulle få se någon av dem. Sedan jag flyttat ner till Örebro och så småningom fått en son som blivit mycket fågelintresserad så förstod jag att kungsfiskare inte var omöjlig att få syn på i dessa trakter. Mycket riktigt. År 2002 fick jag syn på min första.
Sommargylling har jag ännu inte fått syn på, men jag har hört en - på Öland. De finns faktiskt i Närke också ibland.
Härfågel är en art som jag tror att jag kommer att få se så småningom. Jag och sonen jagade en i våras söder om Hjälmaren utan att lyckas få syn på den.
Blåkråka är väl den ovanligaste av dessa fåglar. Jag trodde att jag aldrig skulle få syn på en sådan, men idag har jag sett den. Ett exemplar har funnits i trakten av Lindesberg i tre veckors tid. I helgen åkte jag upp till min mor i Falun och på återvägen svängde vi av för att se om vi hade tur. Det hade vi. Där stod redan ett tiotal skådare så vi behövde inte leta länge.
En sådan makalöst vacker fågel! Det blev min 199:e art för i år. Nu ska jag väl äntligen nå 200 på ett och samma år!
Det är så dags i dag att ropa efter dom nu. Dom där vackra barndomsomrarna, minnena ifrån femtiotalets soliga somrar finns tyvärr inte i dag. Det betade öppna landskapet är borta. Man kan inte längre åka hölass, Ardennerhästar finns inte. Fiskebodarna är borta..
Landskapet är tyst, väldigt tyst.