Då var det dags för sista inlägget från denna tur. Med hjälp av mina egna samt ornitologens bilder tänker jag visa lite av vad vi stötte på. Bilderna kommer inte i "rätt" ordning, förutom de två första. Redan vid Gatterjavrri stötte vi först på...
...och sedan ett gäng alfåglar...
Ljungpipare
Silvertärna
Gissa arten 1 (svar kommer senare)
Fjällripa
Fjällabb (troligen en ängspiplärka i bakgrunden)
Större strandpipare
Högst uppe på toppen av Gorsacohkka kom två fjällpipare och gjorde oss sällskap.
Stenskvätta (ungfågel)
Gissa arten 2 (svaret kommer nedan)
Blåhake (ungfågel)
Nere i Kärkevagge hade vi sällskap av en fjällvråk som poserade på flera platser.
Stenfalk
Vi hade en smått magisk observation av rovfågel under vår nerfart i Gorsavagge. Det började med att en jaktfalk flög över oss. När vi stannade till och följde den med blicken såg vi först en fjällvråk och sedan en tornfalk. Alla dessa flyttade sig när en enorm havsörn plöjde sin väg fram längs dalgången. Ungefär samtidigt hörde vi ett antal korpar, så vi misstänkte att det fanns något dött djur i sluttningen. Vi upptäckte dock inget sådant och när vi kom längre ner fanns inga rovfåglar i synfältet. Var det verkligen baran en slump att alla dessa passerade denna plats samtidigt?
Vi såg lämmel varje dag (utom den första. Två möten minns jag med särskild glädje. När vi plockade ner tältet efter natt nummer två kom en lämmel springande tvärs över tältet. Den verkade bli förvirrad och stannade mitt på tältet.
Därefter sprang den rakt mot mig... och klättrade upp på min fot...
...för att till sist försöka gömma sig under tältet...
Att den här krabaten är minnesvärd är väl lätt att förstå?
Men... vad har hänt här...? Stora klickar fågelspillning som fortsätter ett par meter över snön och vidare upp på klippan bakom...?
... och sedan en stor korv med en fjäder i ena änden... Mycket större än rävspillning brukar vara. Järv? Men... klarar en järv av att ta en ripa? Med överrumpling i så fall.
Denna bild har jag redan publicerat på Utsidan, så någon kanske redan vet vad det är. När jag fann växten - under vår nedstigning i Gorsavagge. - var jag innerst inne helt på det klara med att det antingen var en kantljung som det var något fel på, eller också var det en riktig raritet som jag aldrig sett tidigare. Efter att ha tagit kontakt med fanerogambotanikern Thomas Karlsson på Naturhistoriska Riksmuseet, fick jag följande mejl:
En annan mystisk växt? Vi såg detta på flera ställen. "Materialet" kändes nästan konstgjort. Det var först när vi hittade denna "bomull" i början av sin utveckling som vi förstod vad det var...
Det var dvärgvide som "fröade" av sig!
Gissa arten 1: Svärta
Gissa arten 2: Jaktfalk
Avslutningsvis vill jag göra lite reklam för Ornitologens hemsida. Den hittar ni här.
Eller... den första skulle jag kanske ha klarat?
En helt annan sak. Jag tänker på titeln på dina inlägg. "...för sista gången?" Det låter lite vemodigt, tycker jag. Jag föreslår istället att du åker några gånger till, och går några nya vägar. Och sen skriver du och dina söner en bok om området. Du är ju - liksom jag - en man i dina bästa år, så ett sådant företag är ju både givande och underhållande. (Jag har för övrigt inte glömt ditt löfte - för det var det väl - att skriva den där boken om Sulitelma ;-).
Dock känns inte denna vandring som en Abiskovandring utan snarare en Kebnekaisevandring. Längre fram ser jag framför mig fler turer kring Sulitelma (boken, du vet... ;-), i Sarek, Artfjället samt Skäckerfjällen. Det finns så mycket som lockar...