Dagens mål var att ta oss upp på Gaergecorru och sedan nerför branterna till Rissajavri för att sedan tälta någonstans i labyrintens botten. En förutsättning för detta var dock att vädret var med oss.
Morgonen lockade med klart och soligt väder, men redan under den branta stigningen upp mot sjön nordväst om Guoblacorru tätnade molnen och började sänka sig.
Pirans branter till höger och de översta delarna av Gorsajökeln.
Branten upp är ganska lättgången. Det först de sista höjdmetrarna som blir lite besvärliga.
Uppe vid sjön spanade vi västerut. Snö, snö, snö... I vanliga fall är detta att föredra i detta område, men snön var fortsatt märkligt mjuk.
Beslutet var ganska lätt att ta: Kärkevagge får anstå till ett annat tillfälle.
Istället vände vi näsan mot nordost och de övre delarna av Guoblavagge i riktning Låktatjåkkastugan.
Guoblavagges norra del.
Molnen sänkte sig än mer och när vi kom fram till fjällstationen kom regnet igång på allvar.
Det blev givetvis våfflor till lunch - västerbottenost och hjortron. Mums!
Det märktes tydligt att Anders njöt i stora drag av miljön (nåja, jag också) så det blev ytterligare ett lätt beslut: Vi slår upp tältet och stannar över natt. Bastu med öl och sedan middag med vin... Marie var en lika ämabel värdinna som vanligt. jag har haft turen att stöta på henne varje gång jag besökt Låktatjåkka.
Låkta-gubben
Det var ingen mening med att ge sig upp på Loktacohkka för att njuta av utsikten över Torne träsk.. Dimman hade blivit så tät att vi nästan inte såg tältet 20 meter bort.
Postioneringen gäller Låktatjåkka fjällstation.
