Jagad av Kullamannen!

- Barnen smög tyst in i grottan på Kullaberg. Det kunde ju finnas farliga personer.                    Plötsligt blev allt svart.                                                                                                        Skotten ekade mot de våta grottväggarna medan barnen rusade ut ur grottan.                    Men pistolmannen hann i kapp ett av barnen och hotade att slänga det utför stupet...

Den våldsamma scenen var från ungdomsthrillern Kullamannen, en tv-serie som skrämde livet ur landets alla barn när den sändes i TV under jullovet 1967. TV-serien handlar om  några barn som ska tillbringa sommarlovet ensamma på idylliska gården Himmelstorp, i Skåne. Dock byts glädjen över ett föräldrafritt sommarlov mot ett våldsamt äventyr på Kullaberg. Mystiska personer jagar barnen över de vassa klipporna med risk att falla ned i   det fräsande havet.

- Vem är Dr. Miller, egentligen? Han liknar de agenter som sände hemliga radiomeddelanden till den danska motståndsrörelsen, under andra världskriget

Vi följer i spåren av TV-serien Kullamannen och skall övernatta på samma plats där barnen bodde, Himmelstorp. Den forntida vägen mot Himmelstorp är mer än 1000 år gammal. Det intrampade spåret som mött både hyggligt folk och mindre hyggligt folk och nu även du själv. 

Ta in det!

Den sista häxprocessen 

- Himmelstorp, Skärtorsdagen 1726 och dimmigt så det förslår. Bonden Per Trulsson ser en smutsig och våt gestalt närma sig hans hus.  Det är en kvinna som verkar mycket förvirrad och har gått vilse. Hon vill inte ha någon hjälp och försvinner snabbt därifrån.

Den misogyna Per Trulsson lägger upp en plan tillsammans med socknens präst, ökänd för sina häxprocesser. Trulsson ska vittna om att han sett kvinnan, Boel Persdotter, komma flygandes.

 Att bli anklagad för trolldom var mycket allvarligt och utgången var dödsstraff, medelst bål. Bakgrunden till dåtida häxprocesserna var den vidskepliga folktron som övertrumfade kristendomen. Därför var skärtorsdagen en farlig tid då kvinnor for till Blåkulla för att    partaja med djävulen. Eftersom prästen saknar bevis bygger åtalet på en indiciekedja av hörsägen om trolldom från oberäkneliga Kullabor. Själv vägrade Boel erkänna sig skyldig, något som var ovanligt. Tingsrätten hade inget annat val än att frikänna Boel Persdotter och därmed var den sista häxprocessen på Kullaberg över. I Fup:en (förundersökningsprotokoll) går det uttyda att Boel som var barnmorska hade varit på en mycket svår förlossning i närheten av Himmelstorp. Innan hemfärden bjöds Boel på traditionell Skånsk bonde-frukost vilket bestod av tre glas brännvin. Det var alltså en tämligen berusad Boel som Truls såg vingla utanför sitt hus. Men Boel som skämdes över sitt dåliga ölsinne valde hellre rättegång än att berätta sanningen.     

Läs och döm själva:

Meningen med livet

Mystiken på Kullaberg lockade till sig dåtida kändisar som danske filosofen Sören Kierkegaard. På sitt enda besök i Sverige vandrade han runt på Kullaberg och blev  imponerad av Håkull, den högsta punkten.                                                                                             

 - Härifrån kan jag se längre än någonstans i Danmark, lär Sören ha utbrustit.

I samband med besöket på Kullaberg fick Kierkegaard sin religiösa omvändelse. Hans starka tro började krackelera och guds ordning ifrågasattes. Sören började tänka i nya banor och ansåg att människan hade ett eget värde. Det var farliga tankar som utmanade kyrkans makt. Kierkegaards existentiella tankegångar är påtagliga inom friluftsvärlden, främst uttryckta bland Pilgrimsvandrare. Idag är Kirekegaard mest ihågkommen för sina citat som ofta används vid ledarskapsutveckling. Lite elakt sagt går det att kalla Kierkegaard för världens först livsstilscoach och hans böcker för självhjälpsmanualer.

Att våga, är att förlora fotfästet för en liten stund.                                                                       Att inte våga, är att förlora livet för evigt 

Är några kända citat av Kierkegaard som numera återfinns på t-shirt.

Vackra men farliga nordsida

Stridspiloterna flög genom tjock dimma som försvårade navigationen,                                    Plötsligt såg de Kullabergs lodräta berg framför sig,                                                    Piloterna försökte sig på undanmanöver men förgäves,                                                           De fyra stridsplanen kraschade rätt in bland klippor och bokskog och vraken pulvriserades.

Det var en dimmig vårdag 1956 som fyra svenska stridsflygplan och respektive piloter dog i en flygolycka på Kullaberg. Enligt Haverikommissionen var olyckan en kombination av svår dimma och en förväxling av kartor. Piloterna hade fått fel typ av kartor och trodde att de flög över öppet hav. På platsen för krascherna finns en minnestavla i berget. Minnestavlan vill även vill uppmärksamma de övriga 600 svenska stridspiloter som dog i fredstid, under det kalla kriget.

Vi balanserar på den smala stigen när vi hasar oss ned mot Nimis, på nordsidan.

Verklighetens Kullamannen

Myten om Kullamannen fick nytt liv i samband med turistexpansionen i början av 1900 - talet. Vålnaden bidrog till områdets farliga karaktär och lockade Europas Jet-set ända från Berlin. Men järnvägslinjen till Mölle håll på att få ett abrupt slut. Rallarna hade grävt upp en massgrav som innehöll skelett från drunknade sjömän, så kallade Strandvaskare. Eftersom sjömännen inte hade blivit begravd i vigd jord (på kyrkogården) blev de osaliga andar som skrämde befolkningen genom att klänga sig fast på deras ryggar. På Kullaberg finns ännu oupptäckta massgravar.   

 Det gick rykten om att lokalbefolkningen på Kullaberg uppförde falska fyrar för att locka skepp på grund och plundra lasten. Men vad som sedan hände med besättningen blev en väl bevarad hemlighet.     

Stort tack till alla frilufsare och framförallt Nils och Hali, för evenemanget som ingår i konceptet, En ute-natt i månaden. En ute-natt i månaden är precis vad det låter som och arrangeras av facebook gruppen, Vandring Skåne

Text: Anders Hermansson                                                                                                     

Foto: Karin Kalioniemi samt Nils Olof Nilsland