Island är en liten plats med ännu mindre platser
Valet för vår långresa föll på Island. Den glesbefolkade ön, utslängd i nordatlanten har allt du kan önska dig av varierade naturupplevelser. Lagom långt bort från Skåne för att vår grupp på 14 personer ska finna den både exotisk och samtidigt lättillgänglig.
Resenärerna bestod av medlemmar från Facebookgrupperna, Skåne Vandring och friluftssinglar. Oftast vandrar vi på Skåneleden men gör även avstickare till andra länder som exempelvis Färöarna. Vi gillar utmaningar och går ofta långa sträckor med egenheten att sova i tält, året om (Utenatt i månaden).
Vi har ingen organisation i ryggen utan våra event sker spontant på FB. Islandsresan planerades dock av Nils Olof Nilsland och dennes Free Bird Travel.
- Ett gäng medelålders äventyrare som tror att de är 17 år, ute på sin första tågluff.
Men viktigast för oss är att samla cred-poäng genom att gå längre än ungdomarna vi möter, brukar vi skämta. Sen gör vi en massa annat skoj som stadsvandringar i Köpenhamn då vi besöker skumma bodegor, men det är en helt annan historia.
Vi valde hikinglederna, Laugavegur och Fimmvördurhals, rankade av National Geographic, till de vackraste i världen.
Lederna gjorde oss inte besvikna. Enastående vyer med skiftade naturtyper och utmaningar. Klättring och balansering på knivsmala bergsryggar, med full packning. Sandöken och isande glaciärer.
- K, han inte reagera när kängorna miste sitt grepp och hon gled nedför stupet.
Försökte bromsa fallet, men underarmarna skrapades blodiga.
Jag får inte bryta något ben, var det sista hon tänkte.
Min kropp som ett offer till gudarna.
Den fysiska utmaningen är direkt beroende av gruppdynamiken för att fungera. Ett gott humör trots skoskav och vattnet som rinner nerför nacken. Hur vi medelålders individualister tar sig an utmaningar är en intressant psykologisk studie, men lite off topic för denna artikel.
Däremot underlättades trippen av att gruppen bestod av både mer erfarna vandrare och några som känner varandra sen tidigare.
- Jag vill ha mitt elvakaffe, pronto!
- Och jag vill lagad mat till lunch!
- Va, lunch redan, då hinner jag inte bli hungrig till eftermiddagsfika!
Saurons andedräkt
På Island är myterna ständigt närvarande och förstärks av den svavelångade naturen.
Störst av dem alla är åskguden, Thor.
Därför är det Thors hammare, skänkt av Island, som används när beslut tas vid FN:s generalförsamling.
Den karga naturen sägs avspegla månens yta, men innehåller ovanligt stor flora.
Fjällsippan (Thief Root) blev en av våra följeslagare och enligt folktron gör blomman dig rik. Men för att bli rik måste du även göra flera omoraliska handlingar. Bland annat ska du lura en fattig änka när hon besöker kyrkan.
Slow travel
- Långsamhetens lov
Vi bestämde oss redan från början att vår islandsresa skulle få ta den tid det tog. Vi använde allmänna kommunikationsmedel och lade till vilodagar för att hinna utforska omgivningen.
Någon sa att bilfärder minskar synintrycket eftersom det fysiska synfältet minskar.
När du vandrar över den steniga tundran och ditt mål komma närmare, men fortfarande har flera timmar kvar. Det är en speciell upplevelse i sig.
Hållbarhet i praktiken
Överallt möts du av uppmaningen till hållbart turistande från den isländska staten.
Men hållbarhet enligt FN:s definition är så mycket mer än reduced carbon footprint. Grunden är ekologi som byggs på med ekonomisk och social/ kulturell hållbarhet. Att göra ett medvetet ekologiskt val är relativt enkelt medan ekonomi och social medvetenhet kräver ett normkritiskt förhållningssätt.
När vi tältade på campingplatserna (camping site) tydliggjordes konflikterna mellan överkonsumtion och hållbarhet. Vandrare uppmanades att ta med sig sitt skräp till närmaste större by eller stad. På samma campingplats befann sig även lyxturister som åkt jeep. Lyxturisterna behövde inte ta med sig sitt skräp, tvärtom hade deras jeepar ett släp fyllt av grillmat, alkohol och Pepsi.
Köpstarka turister driver upp priserna för bostäder i glesbygden vilket tränger ut lokalinvånare. I vårt fall märks det genom att boendekostnaden för stugbäddar är höga.
Lyxturismen har en kulturell baksida eftersom dess utövare kräver samma standard (eller högre) som hemma, vilket resulterar i överkonsumtion. Resor skall ju bidra till nya upplevelser och då måste du vara beredd på ett förändrat beteende (för ett litet tag).
Och ja, det går alldeles utmärkt att laga frystorkad mat som smakar gott och spriten bar vi med oss i små plastflaskor.
Men återigen det nästintill absurda med att dricka Pepsi, när Island har världens godaste mineralvatten, som finns överallt.
Glaciärerna gråter.
Island består till 10 % av glaciärer, ofta belägna som en "ishuva" på aktiva vulkaner.
Klimatförändringarna och de allt snabbare variationerna, tillsammans med en högre medeltemperatur ökar avsmältningen.
Den mest utmanade leden är Fimmvurduhals,
som även innehåller glaciärvandring.
Det kunde bli farligt och vi tvingades gå på led. Dimman tätnade alltmer vilket gjorde synen obefintlig och risken var stor att vi missade markeringsstolparna.
Snöslask, allt svårare att gå.
- Två steg framåt, ett steg bakåt.
Det fanns flera stenrösen som rests till minne av omkomna vandrare.
En påminnelse om risken med glaciärvandring och vikten av att gå i grupp.
En hel dags vandring och samtalen avtar. En varningssignal.
Blir ouppmärksam och faller baklänges men ryggsäcken dämpar fallet.
Försöker skämta om att vår rutt liknar Scott och Amundsens tävling mot Sydpolen.
Räddningen
- Plötsligt hör K, ett svagt rop på hjälp.
Come to our voices, svarar hon.
Ur dimman uppenbarar sig fyra amerikaner. Nedkylda men tacksamma över att ha blivit räddade.
Tillsammans stapplar vi fram mot räddningen, stugan på toppen av Baldvinskali.
Utmattade sätter vi upp våra tält på den stelfrusna tundran.
Vaknar med ett ryck. Orkanvinden har pressat ned tältbågen över mitt ansikte medan duken smattrar som baskaggarna på ett death metal band.
Kylan håller mig vaken och tankarna går till Scott och dennes färd mot Sydpolen. Trots vetskapen om deras förestående död, skrev han dagbok in i det sista.
En av gruppens medlemmar har svåra köldskador och vill undvika de sista timmarnas plåga.
Han går ut ur tältet och försvinner i snöstormen....
Gryningsljuset visar på en solklar men stormig dag.
Försöker vi vika ihop tältet i orkanen men ett liggunderlag seglar iväg över horisonten.
Följer älven Skogars dalgång mot målet, Skogafoss vattenfall.
Ökenvandring
300 års intensivt skogsbruk av vikingar gav upphov till dagens tundraliknande landskap. Båtar, hus och bränsle omvandlade träd till den så kallade, The Wet desert.
Långa sträckor av lederna är dragna över stenöken.
Vi hade tur med vädret som gav strålande solsken men även krävde ett tjockt lager med solskyddsfaktor 50.
Horisonten dallrar i hettan och tankarna går till utvandrar-serien där Robert och Arvid, förgås i öknen på sin väg mot guldfälten.
Sveper vindjackan och huvan tätare för att skydda mig mot lavadammet.
Halsen känns som papper. Allt är uttorkat.
Det blänker till vid horisonten. En vattenspegel eller hägring?
Sista natten med gänget
Tröttheten efter 12 mils golgatavandring sätter sordin på stämningen. Redan planer på nästa års långresa.
Pratar skador, men mest är vi faktiskt stolta över vår bedrift.
- Inget stoppar oss nu.
Text och foto: Anders Hermansson
Användbara tips med länkar. Eftersom Island saknar allemansrätt tältade vi på de campingplatser som ligger i anslutning till lederna. Billigt men varm dusch kostar pengar. Använder du endast kallvatten är det gratis.
Du bjuder på trevlig läsning som vanligt och helt fantastiska bilder, Jag har bara besökt Island en gång och det var en tältsemester med bil runt ön. Alltså betydligt enklare än din vandring. Vi var där andra veckan i juni år 2001. Så tidigt på året var det nästan tomt på varje campingplats vi stannade vid.
(Tänk, jag trodde att jag kommenterat det här inlägget tidigare. Men jag glömde kanske trycka på knappen). :-)
Tack för att du delar med dig av dina vandringar!