Regnskog, vattenfall och kulturhistoria. Lägg därtill blomsterprakt och lägerplats i slottsmiljö. Ja, trakterna kring Hovdala (utanför Hässleholm) bjöd på en varierande vandringsupplevelse som inte gör någon besviken. Vi gick huvudsakligen på den kända, Skåneleden men gjorde även några avstickare vilket gjorde helgen betydligt mer innehållsrik.

True Crime 1678

Men vi börjar med lite true crime från 1678:Snapphanehövdingen, Lille Mads hade länge gäckat den svenska kungen och det fanns ett pris på hans huvud. Kungen hade utsett ägaren av Hovdala slott Jens Michelsen, till kommissarie i fördrivningen av snapphanarna. Michelsens dragoner lyckades spåra upp Lille Mads och vid en bro blev han skjuten i benet. Mads försökte skjuta tillbaka men geväret klickade. Omringad av dragoner gick Mads sitt öde till mötes och hans gevär fördes i triumf till slottet som krigsbyte. Idag hänger Lille Mads sista bössa till allmän beskådning i slottets museum.

Hovdala slott

Vi samlades på fredagskvällen för lite lägerhäng på Hässleholmsgårdens gräsmatta. En av de bättre lägerplatserna på Skåneleden med fräscha toaletter och dricksvatten. Väl så viktigt. Med flygmyrororna surrande kring oss dukade vi upp god mat och ännu godare dricka. Ja, veden var lika sur som vi var glada.  Fortsatte på Skåneleden mot Hovdala Slott. Ett varierande skogs och           kulturlandskap anpassad för snapphanarnas gerillakrigföring.  Taktiken var att med små mobila enheter utföra överfall mot den svenska arméns tross och samtidigt bli självförsörjande.

I Post-Nillas spår

Vid Finjasjön vek vi av från Skåneleden och hamnade i vad som närmast kan beskrivas som frodig regnskog. Ymnigt regnande hade gjort stigen oframkomlig. Fick pressa sig igenom bladverket. Tänk Costa Rica!Brant uppför till en enastående utsikt över Finjasjön. På dess is överföll Lille Mads svenska soldater och knuffade ned dem i isvakar.Fortsatte i Post-Nilla spår. Post- Nilla, kallades den kvinna som var postombud för Hovdala slott under 1800-talet. Ensamstående och självständig tillsammans med det typiskt manliga yrket brevbärare, var hon både ovanlig och en inspiratör .Att vara brevbärare på 1800-talet var ett farligt yrke. Värdeförsändelser gjorde dig till en måltavla för stråtrövare. Dåtidens gängkriminella. Brevbärarna var beväpnade och det sägs att Post-Nilla hade en revolver gömd under kjolen. När Post-Nilla dog 96 år gammal, hade hon gått en sträcka som motsvarade 4 ½ varv runt jorden. Bärande på sin postväska i ur och skur.

 Om murar kunde tala

Lägerplatsen vid Hovdala slott är inte utsatt på några kartor. Gömd i en gammal fruktträdgård. Sätter upp tälten under äpple och päronträdgård. Ja, toaletterna var fräschast i Skåne, även de. Eftermiddagen ägnades åt kulturberikning på slottet. Fästningen som var frontlinje i krigen mellan ärkerivalerna, Danmark och Sverige. Tänk om de gamla murarna kunde tala. När snapphanarna anföll slottet och plundrade på dess rikedomar. Vilka var då dessa beryktade snapphanar som blivit en turistattraktion för både vuxna och barn. När den danske kungen såg sitt nederlag närma sig inrättade han en ny typ av soldater för en ovanlig form av krigföring. Soldaterna kallades friskyttar och fick stöd från danska staten men i övrigt fria att göra vad som föll dem in. Idag kallar vi dem PMC, Private Military Companys.

Snapphanarna var från början en salig blandning av ilskna bönder och frihetstörstande äventyrare. Forskningen visar att snapphanarna med tiden blev alltmer kriminella och mot slutet även vände sig mot deras allierade, de skånska bönderna. Slottsparken skapar en sinnesro efter lång dags färd. Strosa runt är ordet för dagen. Det påkostade orangeriet blev en symbol för fredsåren. Blomsterprakt och en kryddträdgård med exotiska, Staphylea Pinnata, Pimpernöt. Medicinalväxter för att bota dåtidens krämpor. Det mulnar och slottet antar en dyster framtoning. Tar skydd mot regnet på en gammal träveranda. Regnet smattrar mot snickarglädjen medan vi äter och dricker gott.

Från Hovdala, på Skåneleden mot slutmålet, Sösdala.Bäckarna dömdes upp och kring dammarna byggdes kvarnar upp. En livsviktig industri ända sedan medeltiden.

Vilket jobb att bygga dessa kvarnar, med enbart handkraft!

Regnet har fått dammarna att svämma över och skapa brusande forsar.
Ja, i Skåne finns det en hel del riktigt fina vattenfall. 

Vindlande skogsstigar bryts av mot smala grusvägar. Några alpackor tittade förundrat när vi passerade.

Hämnden mot snapphanarna!

När den svenske kungen vunnit krigen mot Danmark, utkrävdes gruvlig hämnd mot de upproriska snapphanarna. Gerillaledarna torterades till döds med hjälp av pålning. Upphängda på pålar placerades deras kroppar längs med vägarna kring Hovdala.

Samma vägar som vi går på?

Hur bearbetade dåtidens människor sådana upplevelser?

Ryser in i märgen.

Hovdala är känt för sina fladdermöss och under sommaren fyller de fettdepåerna inför vinterdvalan. Arten Läderlappen är vanligt förekommande och dess karakteristiska utseende har bidragit slottets spökhistorier.

I den gamla kalkstensgruvan Tykarp (i närheten), övervintrar hälften av Sveriges samtliga fladdermusarter.

Tykarpsgruvan var även ett hemligt gömställe för snapphanarna och platsen där lille Mads inledde sin sista strid mot svenskarna.

Stort tack till Anders Ottosson, för ett väl genomarbetat arrangemang. Extra tack till alla glada frilufsare från: Vandring Skåne & Friluftsinglar. Utan er, inget event!

Text: Anders Hermansson

Foto: Anders Hermansson & Nils Olof Nilsland (de bästa bilderna).

Lästips om snapphanarna: