1983 satt arboristen Peter Jenkins i trädet han jobbade på, när det plötsligt började snöa. Alla hans kollegor packade snabbt ihop sina prylar för att det inte få dem blöta men Peter satt kvar. Han tittade på hur vackert snöflingorna lade sig på grenarna. Han hade aldrig sett snö uppifrån på det sättet förut. Han bara njöt av stunden och lugnet. Då slog honom en tanke, en känsla. "Tänk om fler kunde få uppleva det här. Det här måste jag dela med andra." 

Just i det ögonblicket slog blixten ner i dalen, extremt ovanligt med snö och blixtar men Peter som är gammal hippie tog det som ett tecken! På kvällen ringde han några kompisar och han bjöd med dem att få klättra i träd med honom. Det var så det hela började. Tree Climbers Internationall skapades i Atlanta, Georgia. (TCI)

I början av maj i år hade jag chansen att delta på kursen Basic Tree Climbing Course (BTCC). Kursen hölls i Odense i Danmark och anordnades av en lokal dansk scoutkår.

 

Vad är så speciellt med TCI? Enligt TCI kan alla mellan sex och hundra år lära sig att klättra i träd med TCIs klätterteknik. Med sele, hjälm och rep kan man klättra med sina egna förutsättningar. Inom TCI finns flera olika steg som man kan utbilda sig inom. Allt från "prova på" kurs till avancerad instruktör. Kursen som jag deltog i lärde mig att klättra runt i trädet säkert. Jag vidareutbildade mig även senare till att kunna hålla i "prova på" evenemang.
Säkerhet står i centrum inom TCI. Man har i USA tagit upp 750 000 människor i träden utan någon allvarlig olycka. Tekniken att klättra på är inte den snabbaste, effektivaste men den är väldigt säker som statistiken  visar.

Vad är så speciellt med trädklättring?
Här blir svaret subjektivt då alla klättrar av olika anledningar. Jag klättrar i träd för att jag gillar idén att jag kan hitta nya träd att klättra i överallt i min närhet. Jag ser på träd på ett helt nytt sätt. "Där finns en route, dit vill jag nå. Där finns en gren jag vill ligga på. Där kan man hänga upp en hängmatta och vila ett tag." Jag klättrade i ett träd i Grövelsjön som ligger i norra dalarna för något år sedan och när jag kommit upp en bit satt plötsligt en lavskrika bredvid mig på en gren och tittade nyfiket på mig. Jag fortsatte upp i toppen av trädet och då fick jag utsikt över fjällen. Ett fint minne.

På huvudet bär man alltid en hjälm. Hela tiden från det att man kommer till trädet tills det att man packat ner efter klättringen har man hjälm. Selen man använder är speciell då man behöver en sele som är gjord att hänga i. Ofta är det rena arboristselar, men det finns även selar för rekreation. Företaget NewTribe i USA tillverkar selar för hobbybruk. Repet som används är ganska grovt, 1/2" dvs ca 13mm. Det är viktigt att man använder rätt sorts lina, då det ställs helt andra krav på den är vid industriklättring eller om man topprepar eller ledklättrar. Den skall vara gjord för att ha hög knopbarhet, och den skall vara beständig mot nötning. 

Tekniken som används kallas Doubled Rope Tecnique och förkortas DRT. Man kastar upp en kastpåse i trädet. Kastpåsen är  fäst i en tunn lina som lätt letar sig fram i bladverk och bland kvistar. När kastpåsen är nere på marken knyter man fast repet och drar tillbaks det och så får man en dubblerad lina över en gren. Repet skulle kunna skavas sönder mot grenen, och barken skulle nötas bort om det inte var så att man installerar ett repskydd gjort för ändamålet. 

 

 

 

Nu knyter man sitt klättersystem. När man är klar skall det finnas sex knopar på repet. Det som gör att man kan klättra uppåt säkert är en friktionsknop. Den är lätt att skjuta uppåt men när den belastas låser den direkt. Jag nämner den inte vid namn då den går att knyta fel och då blir den farlig. Den som är intresserad av att lära sig hur kan gå en BTCC kurs och lära sig hur det hela går till. Man får knyta knutarna tills man kan knyta dem med förbundna ögon. Bokstavligen. Vidare kan man använda en footloop, en enkel prusikloop att ställa sig i när man avancerar uppåt. 

Systemet tar tid att klättra i. Det är meningen. När vi klättrar är vi där för att ta det lugnt. Adrenalinsökare kanske kan få sina kickar, men inte av hastighet. Man tar sin tid. Man pausar, kollar utrustningen, sitter selen som den skall, har det hänt något med ankaret? Säkerhet hela tiden. När man kommit upp en bit, har man med sig andra ändan av repet och kan göra en ny pitch dvs klättra högre upp och hela tiden vara säkrad. Blir man trött, vilar man. Många har hängmattor med sig upp i trädet och sover tillochmed i dem. Man pratar om "tree-time". Att vara i träden och bara titta på grenarna, hur ljuset spelar, kanske lyssna på fåglarna eller bara umgås med likasinnade. När man gått kursen, när man klättrat i träd, ser man på träd på ett nytt sätt. Det viktiga är inte hur högt man kommer, eller hur snabbt man klättrar. Det viktiga är att för ett ögonblick kanske låta sig ändra sitt persektiv en smula. Att se det lite grann från ovan.