En reflektion jag gjorde häromdagen var hur otroligt mentalt det är just nu i mina förberedelser. Jag håller allt i huvudet, mattankar, tältpinnar, skidor osv. Det kommer vara så länge tror jag, ända in i mål (alltså starten menar jag då), och då, poff, kommer allt bli fysiskt och tankarna får hoppa i hagen och leka. Kontrasten tror jag kommer bli påtaglig och intressant att iakta. Prylar, prylar, mat, prylar och så: inget. Spännande.

Jag leker med tanken att det kommer att bli som om jag går på lina, fokus är väldigt enkelt, blicken rakt fram. Uppgiften klar, framåt. Skulle fokus svika, felsteg tas, kommer jag att som lindansaren falla. Utgången och fallet skulle skilja sig så klart, men bilden tydlig hoppas jag.

Jag har också funderat på själva skidandet. Tror jag kommer uppleva mycket så kallat "flow". När uppgiften och utmaningen befinner sig på en "lagom" nivå, kan man komma in i ett tillstånd av stor tillfredställelse. Kirurger sägs hamna i detta tillstånd, ett skönt rus, där man bara är. Extremt närvarande i nuet. Sinnena är med, men man likså betraktar världen utifrån. Där, men ändå inte. Flow. Ni känner säkert igen er, och har andra namn på tillståndet jag pratar om. Jag har upplevt det i arbetslivet, privat, det kan vara sociala sammanhang. Vi kan kanske kalla det att vara i sitt esse. Hoppas jag kommer dit. :)