16,8 procent skulle väl kunna vara en rimlig siffra för att beskriva kängornas betydelse vid vandring. Siffran fick jag fram genom att räkna antalet foruminlägg jag gjort på temat kängor och relaterat. 44 av 262, för att vara mer precis.

Hemma hos mig:

-Kom och kolla, vad tror du om det här?

-‎Vad är det? undrar sambon intresserat.

-‎Jo, alltså jag såg en bild på den där Skywalksulan och...

-‎Neeej!

Det intresserade i hans uppsyn är förbytt mot fasa.

Eller:

-Lyssna, jag har en fundering..., säger jag.

-‎Absolut, vänta, jag ska bara lägga ifrån mig disktrasan så kommer jag... Vad var det?

-‎Jo, jag tänkte om man trär kängsnöret inverterat i avsaknad av låshake...

-‎NEEEJ!! Snälla skjut mig nu!

Sådär kunde det låta.

Det var innan jag fick hem, testade inomhus och senare la en heldag på att blöta, fetta och gå in de nya Jörnkängorna.

Nu är det verkligen INGENTING annat! 

Men snälla Utsidan-folk, varför har ni inte berättat för mig att skalkängor är så här bra!

Här har man gått i sina tunga, styva, vadderade kängor och trott att de var bekvämast och mest funktionella, och ingen har bestämt argumenterat att Jörnkängor sitter som gjutna, är lätta som gympaskor, har foträt passform och att det enkla lagret läder åtsnörat känns som en strumpa, som ger en perfekt kombination av stöd och rörlighet för vristen!

Alla bara hyllar gore-tex hela tiden!

(ironi)

Gore-texens varande eller icke-varande bryr jag mig personligen inte så mycket om. Jag lider inte av varma kängor, så andningsförmågan är inget jag lägger vikt vid. Jag vaxar dem och håller dem vattentäta och hamnar således inte i det ofta argumenterade 'när gore-texen börjar läcka efter något år är det bara att slänga dem'.

Nej, gore-tex är väl bra på många sätt. Det är uppbyggnaden av dessa pjäxor som plötsligt blir obegriplig. Jag kan mycket väl tänka mig en tunnare känga med gore-tex, till situationer där membranet fyller sin funktion. Motsättningen står väl, när fördelarna och nackdelarna dryftas, ofta inte mellan gore-tex och skal, utan mellan 2/3/4/5-lagers och skal.

Inte perfekta...?

Jag har fortfarande ett par frågetecken som endast långvandringar kommer kunna ge svar på. Den mjuka Vibramsulan: Räcker stödet? Exakt hur halt blir det? Ska jag köpa ett par svarta kängor också? 

Är det på grund av den mjuka sulan som kängorna böjer sig fullständigt i tåvecken, så att cellgummit trycks ner både hårt, platt och kallt mot tåleden? Ska det vara så? Hur blir det när man går långt?

Jämförelsevis har mina halvhårdsulade Meindl Dovre Extreme börjat böja sig i tåleden först efter flera år, och ovandelen är så pass hårt uppbyggd att den trots allt inte böjer sig och krossar tårna.

Mina hårdsulade Crispi Gran Paradiso böjer sig överhuvudtaget inte, vilket är en skön avlastning med tung packning.

Men överlag, låt mig vara tydlig med det: Det är så här det ska kännas att snöra på sig ett par kängor!

...Men så gott som perfekta

Den rejäla uppenbarelsen kom efter att jag hade haft kängorna blötlagda i ljummet vatten och trodde att det skulle bli en kall och obehaglig promenad. Men det var när jag verkligen kunde dra åt det fuktiga skinnet om vristen som det kändes just så: Ett andra skinn. Och fuktigheten, den märkte jag inte ens av.

Nu ska ju de infettade och vaxade kängorna inte bli blöta. Oavsett känner jag inte den minsta oro för om de ändå skulle bli det.

Så varför all denna tvekan och oändliga foruminlägg?

Lundhagskängor sitter inte optimalt på mina fötter. Jag har provgått och provgått i butiker sedan flera år. Önskat att det skulle gå. Vid något tillfälle, med optilästade Vandra och Mira II, har jag känt att jo-men-kanske-ändå, men den självklara känslan av helt rätt har inte infunnit sig. Mira stel. Vandra så vid runt ankeln att sidorna gått ihop när jag försökt snöra åt. Och så är de ju alla så fruktansvärt smala i tåboxen! Jag har faktiskt väldigt svårt att förstå varför Lundhags ännu inte utvecklat en modell för vanliga Eccofötter. Så ovanliga kan vi inte vara.

Jörnkängor å andra sidan, går det inte att prova innan köp. Tänk om även de skulle kännas lika nej-men-kanske-inte-ändå som Lundhagskängorna. Möjligt alternativ skulle vara att måttbeställa bredare Lundhagskängor, men då behöver man veta vad man vill ha redan innan man någonsin använt skalkängor.

Därav mina 16,8 procent.

Sedan är förstås kängor väldigt kul prylar, värda att skriva om.

Inte för att jag betraktar mig som kängfetischist. (Snarare prylfetischist i all bemärkelse i så fall!)

Men efter det senaste inköpet så vette tusan.

Tur jag har dottern att snacka kängor med.