Inför varje fjällvandring brukar det vara något nytt som ska testas. En pryl, ett förfarande. Graden av förväntan och förberedelser kan variera. Att t ex fjällvandra gravid är något mer spännande än låt oss säga en Esbit titansked. Jag vill till och med påstå att det är mer spännande än mitt knallgula Thermarest 40th Anniversary Limited Edition med originallogotypen från 1972. Även om det den låga vikten till trots har ett R-värde på 4.8, är tjockare än alla jämförbara modeller OCH är tyst om man rör sig! 

Två rejälare fjällturer blev det under graviditet för ett par år sedan, d v s turer med tält och packning. En tur i vecka 12 som jag ska skriva om nu, och en betydligt mer andfådd tur i vecka 18 som kommer i nästa inlägg.

Folktomt fjäll nära hem

Alla som har varit gravida vet vad det innebär att passera den magiska gränsen 12 veckor. Då kan man andas ut. Och jag var i princip där. Ett uns av oro fanns – om det skulle skita sig skulle jag vara ensam mitt ute på fjället. Men jag fann faktiskt ro i just den tanken.

Femundsmarka kändes som ett bra val, även om jag aldrig varit där tidigare. Bara 2,5 timmars bilresa från Mora, förbi Grövelsjön och in över norska gränsen där fjällen med ens skjuter upp som ”riktiga” fjäll, till skillnad från de mjuka kullarna i norra Dalarna. 

Det bästa med Femundsmarka är i mitt tycke avsaknaden av människor. Jag mötte endast ett sällskap på tre dagar i juli månad. Det trots att turen till hälften gick längs leder, fina sådana.

Valdalen-Salsfjellet-Elgåhogna

Det nyupptäckta fjällområdet levererade verkligen. Utgångspunkt parkering på kalfjäll två mil in i Norge. Bara det, att slippa harva sig upp genom björkskog!

Parkeringen efter Valdalen gård, ända uppe vid trädgränsen.

Min tredagarsvandring gick först upp vid Rundhøgda och vidare in mellan de fyra topparna kring Digerhogna. Därefter bjöds det på underbar milsvidd utsikt över dalafjällen vid fikapaus på ett riktigt guldkorn till fikaplats, där jag stannade och vilade ett bra tag.

Vandring upp för Rundhøgdas sluttning. Utsikt mot Sølen.

Till denna fikaplats med utsikt över dalafjällen återvänder jag gärna. Fin tältplats också, om man inte bryr sig om solnedgång. 62° 7'3.48"N  12°11'38.75"O.

På eftermiddagen vandring väster om och längs med Salsfjellet. Natten spenderades vid den norra toppens fot, vilken jag på morgonen kilade upp på utan packning. Härifrån utsikt över Femundsmarka nationalpark såväl som Grövelsjöområdet och en bit åt Rogenhållet till, för att inte säga halva Dalarna i allt ljusblåare kurvor mot horisonten.

Området är lättvandrat även utanför led. Möjligen är vadet längs leden vid Grøvelåa något besvärligare än ”bara gå över” – det krävdes kängavtagning och jag var glad att stavarna åkt med.

Lättvandrat utanför led, här längs Salsfjellets västsida. Utsikt mot nordväst.

Vyer från Salsfjellets topp.

Grøvelåa krävde kängavtagning.

Slutligen gick turen vidare mot Elgåhogna och en ytterligare övernattning gjordes längs leden på tillbakavägen. Det hade gått utmärkt att avklara detta som en tvådagarsvandring men jag föredrog ett betydligt mer avslappnat upplägg.

Jag minns denna vandring som skön. Att vandra ensam innebär ju alltid att få gå in i den egna bubblan och i all bemärkelse bara rå om sig själv. Jag njöt extra mycket av att ha det utrymmet. Jag pausade precis när jag ville, hur ofta jag ville och hur länge jag ville. Och det blev ofta. Det var ett helt annat sätt att fjällvandra på än vad jag gjort innan. Kravlöst är ordet.

Regn och dis förstärkte känslan av lugn.

Förbereda inför det ovissa

Det är många gravida som söker efter tips när de planerar inför en fjällvandring. Men bara ett är säkert, det är olika för alla.

Att fjällvandra gravid var i mångt och mycket ett experiment. Jag hade ingen aning om hur kroppen skulle svara eller vad jag skulle förvänta mig. Det var inte det lättaste att förbereda. Ner i packningen åkte således det mesta. Och tur var väl det.

Minnesflashback från kväll 1: Den kväljande tanken på frystorkad chili con carne. Det går bara inte. Till och med den kära parmesanosten, den tunga, färska frukten och godiset blir liggande i ryggsäcken. Jag äter nudlar.

Jag har ingen aning om hur nudlarna hamnade i packningen, jag har aldrig packat nudlar innan, kommer aldrig göra det igen. Men då gjorde jag det av okänd anledning så det räckte som huvudsaklig föda i tre dagar.

Vatten och nudlar. Jag sa ju att det skulle bli spännande!

Med all mat som kånkats med i förebyggande syfte blev det uppåt 15 kilos packning. Det hade jag inte fixat bära några veckor senare. Nästa gång såg jag därför till att ha vandringssällskap, som utöver att hjälpa mig med en del av packningen även stod för underhållningen när han stresstestade ett 50-kronorstält på kalfjäll.

Nästa inlägg kommer snart...