“Hur man ska färdas utmed floder, det vet jag nog. Man ska rida långsamt och se floden flyta fram där nere och vattnet glittra och pilträdens grenar dansa i vinden. Man ska inte färdas där med en drake i hälarna.”
Solo, bortom lederna och långt från folk.
Fjällvandringsplaner, fjällvandringsminnen, fjällvandringsprylar*
(*garanterat sponsorfritt fjällvandringsnörderi)
(*garanterat sponsorfritt fjällvandringsnörderi)
Solo, bortom lederna och långt från folk. Fjällräv och retorikvetare som efter 20 år på fina men inte så naturrika platser såsom Rom och Malmö hittat hem till Dalarna. Mest bekant med fjällområdet kring Ljungdalen, där familjen haft stuga sedan barndomen. Sarek upptäcktes som vuxen och särskilt Rapadalen har lockat under flera vandringar.
Användarnamn: ElvahIntressen: Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Paddling, Foto, Utförsåkning, Träning, foto, matlagning, RPG-spel, musik.
Kategorier:
Etiketter:
Länkar:
Etiketter:
Dunsjöfjällen, ElvahFjällvandrare, Falkfangarvola, Falkvåltjärnarna, Femundsmarka, Fjällvandring, Fjällvandringsprylar, Fulufjället, Gåsen, Helags, Holkendurrie, Härjångsdalen, Ljungdalsfjällen, Nienndo, Norge, Ofjällvandring, Pielaslätten, Rapadalen, Sarek, Skarvan-Roltdalen, Småbarnsturer, Snávvávágge, Storådörren, Sylarna, Tjaaksendurrie, Tronndalen, Vinterfjäll, Vinterfjällvandring, Vårflodsvandring
Länkar:
Lockad av The Dark Side (del 2: turkos är det nya mörka)
Timglaset rann i sin stilla fart, hur mycket jag än skyndade, pressade och stångade mig svettig. Labyrinten av videstammar var kompromisslös. Om Stuolojågåsj skulle vara för svår och regnet skulle fortsätta så här, skulle det mycket väl varken gå att ta sig framåt eller tillbaka. Det här är del 2 om vandringen mot The Dark Side.
Lockad av The Dark Side (del 1: ett behagligt vägval)
Idén om en färd till skuggsidan av månen hade etsat sig fast. Kärlek och skräck. Jag hade inget annat val än att ta mig an den mest frestande och skrämmande vandring: The Dark Side. Men ett behagligt vägval hotade förstöra planerna.
Det gick att stå ut medan jag var i rörelse, men så fort jag stannade kom de fram från sitt gömställe, i lä bakom ryggsäcken där de åkte snålskjuts uppe i passet, och gick till attack. Jag åt en bar gående.
Tvätta strumpor vid Rovdjurstorget
Tvätta strumpor vid Rovdjurstorget. Sådant där som man gör. Jag har 1500 bilder att gå igenom och av alla är det denna enkla som jag inte kan släppa. I was there. För en vecka sedan. I hjärtat av Rapadalen. Jag tog mig genom en mycket strid glaciärjokk. Jag såg en björn. Och jag tvättade strumpor.
Pathfinder: Ut ur Rapadalen (del 3/4)
Jag åt frukost till dimmans långsamma övergång i morgonsol, mitt i Rapaselet och väldigt, väldigt mitt i mig själv.
Den här morgonen var jag förberedd på morgondaggen i Rapadalen, regnskogsvarianten. Ryggsäcken låg i tryggt förvar i sitt regnskydd för att inte bli blöt av kondens. En svart sopsäck tjänstgjorde som golv i yttertältet. Den stängde ute markfukten och det var hyfsat torrt inne i yttertältet vid frukosten...
Pathfinder: Rapadalen (del 2/4)
Det finns något subtilt som talar till fantasin i en outforskad fjällvandringskarta. Skildringarna jag läst om Rapadalen spädde på respekten för att det här inte var vilken dalgång som helst. När jag väl trodde att jag hade studerat alla dess besvärligheter, dök något nytt oforcerbart snår, livsfarligt stenparti eller för människan oöverkomligt vattenhinder upp i någon vandringsberättelse. Särskilt vattenhindren: glaciärjokkarna, och så den så kallade Svirjakanalen – den luringen satte igång fantasin en hel del, av flera anledningar.
För det första gick det inte att med säkerhet utläsa vilket vattendrag det handlade om. Jag ägnade långa stunder åt att studera kartan, men fann ingen kanal som riktigt solklart såg ut som något annat än fåror av Ráhpaädno. Älvkantsstigen verkade inte ens korsa Ráhpaädnos kanaler. Dessutom vittnades det om svåra kanaler kring utflödet av Alep Vássjájågåsj. Var det dessa som avsågs? Hur många kanaler fanns där egentligen?
