Mot slutet av påsklovsveckan såg det ut att bli kallare och mer stabilt väder. Jag packade i ordning grejorna som nu legat framme i över en vecka i väntan på rätt tillfälle. Målet var "Porten till Sarek", nedre Rapadalen via Tjaktjajaure. Men vägen vidare upp från Seitevaredammen såg ut så här:
"Bilar som trafikerar/blockerar/försämrar framkomlighet polisanmäls och faktureras väntetid med 1100 kr/timme." Det är lugnt, jag väljer en annan väg!
___
Vägen avstängd pga vårflytt av renar med lastbil. Nåväl, jag hade även planer på en tur till Tarradalen, så det blev anledning att damma av den turen och köra till Kvikkjokk i stället.
Det har ju varit varmt för årstiden, men skulle bli kallare de närmsta dagarna. Över Kvikkjokksdeltat sjöng de vallningsfria skidorna mot frusen snö och is. Bitvis var det ganska blött. Men behagligt att ha ett fast underlag och bra glid!
Kaskaivo ständigt i blickfånget över Kvikkjokksdeltat.
___
Solen sken, och skulle fortsätta göra så under hela den fyra dygn långa turen. Vid Vallebäcken gjorde jag läger. Vatten rann öppet på många ställen, vilket förenklar tillvaron och ökar trivseln avsevärt.
Lägerplats vid Vallebäckens utlopp i Tarraälven. Trevligt att kunna sitta på bar backe!
___
Nästa dag fortsatte upp till Njunjes. Det är nästan löjligt enkelt att färdas på vintern när föret är hårt och fint. Det tog mig inte många timmar, men så avnjöt jag också en närmare tre timmar lång lunch med korvgrillning vid Tarraälven.
Vattnet i Tarraälven går mestadels i dagen och är lätt att få tag i - en ovärdelig tillgång under en vinterfärd!
___
En kilometer uppströms Njunjesstugan satte jag nästa läger, i skogen mitt mellan björk och gran.
Lägerplats invid Tarraätno, mellan björk och gran.
___
Vila i solen, middag och lägerpyssel. Mycket tid går åt till allt pyssel som måste fixas och göras. Så mycket mer på vintern än på sommarn, även om skaren denna gång underlättade tillvaron oerhört!
Tarraure med Staika i bakgrunden.
___
Samma läger använde jag i två nätter. Ett mål med turen var ett besök vid offerplatsen Passeuksa under Rungatjåkkå. Passeuksa - heliga dörren, en mycket sevärd plats efter lite klättring uppför sluttningen från Tarraätno.
Passeuksa, något hotfullt inramad av några hundra ton is. Den ovärdige besökaren kan få sitt abrupta slut.
___
Nedströms Tarraälven gick det av naturliga skäl ännu lite fortare, och jag slog mitt sista läger för resan inne i raststugan vid båtlänningen till Padjelantaleden.
Njunjes på nedfärden.
___
Jag vill passa på att tacka vädret för den härliga turen! Skillnaden mellan njutning och lidande kan verkligen vara hårfin på en vintertur, beroende på vilket väder man får.
Varje morgon i björkskogen vaknade jag till dalripespelet, som började tidigt i gryningen. Ett trivsamt läte att starta dagen med! I övrigt för den fågelintresserade läsaren så såg jag många bändelkorsnäbbar, enstaka mindre korsnäbbar, mängder av gråsiskor, en spelande sparvuggla, en trummande tretåig hackspett, ett par tallbitar, två fjällripor i rasbranten under Njunjesvare, tre strömstarar, ett par havsörnar och en kungsörn. Även en mink rörde sig längs Tarraälven vid Njunjes, samt spår av utter.
Hela färden finns även denna gång att beskåda i videoformat:
/EN
Härligt!
Kul också med din fågelrapport, sådant läser jag gärna. Tallbitar tycker jag är svåra att få se, åtminstone på sommarsäsongen då jag oftast är i de trakterna.
Fastnade dessutom här och läste alla blogginlägg i ett sträck, fint skrivet och fotat! Känns extra bra nu att jag planerar att lägga hela semestern på en långvandring – är så pepp att jag tom har kartorna framme och stor del av packlistan avprickad :)