I februari frös Bottenviken nästan helt, mellan den svenska och finska kusten. Ungefär en månad senare än normalt. Inte heller riktigt så tjock is som normalt. Gissningsvis 2-3 dm vilket gör att den lätt bryter sönder när vinden går mot kuling eller mer. Det är egentligen svårt att säga när viken har frusit helt då isen är ett levande väsen och i ständig förändring. Det som ena dan är oändliga isvidder kan nästa dag brytas av nån kilometerbred råk som sträcker sig miltals i nord-sydlig längd. Ena dan jämn och slät, nästa dag tio meter höga isvallar och bröt med mansstora isblock, omöjliga att forcera. Ett fantastiskt landskap som det en vacker dag i mars är trevlig att skida genom. Men det är som sagt ett levande och inget ofarligt landskap, att betrakta med respekt.

Jag åkte med pulkan på isen längs stranden på Bjuröklubb i Västerbotten för ett par dar sen för en övernattning. Bjuröklubb ligger utskjutet långt åt öster, som ett horn på den svenska kustlinjen om man betraktar en sverigekarta, vilket gör isens rörelse och förändring över Bottenviken extra tydlig just här.

Isens vita vidder ger ljus och rymd, och kan väl närmast liknas vid kalfjäll, om än ett helt platt sådant. Nu i mitten av mars blir vårkänningen påtaglig. I lufthavet är en tydlig rörelse av nordflyttande fåglar, men förstås bara en försiktig föraning om vad som skall komma. Mest korsnäbbar, några tallbitar, nån snösparv och enstaka gråtrutar. Men det starka ljuset och ljuden från flyttfåglarna ger tillsammans en stark vårstämning och känsla av upprymdhet. En stark kontrast till den mörka, dämpade vinterperiod som varit.

Jag slår läger på stranden med tältet, lagar kvällsmat, och känner solens verkan efter en dag på isen i ansiktet. Himlen är nu nästan helt klar och i öster stiger fullmånen och ger mig 'den andra dagen'. Jag fotar glatt.

Från att ha legat på en plusgrad under dan sjunker temperaturen snabbt ner mot minus sex. Min slitna höftled väcker mig till och från, och när jag vaknar för sista gången den natten är det till ljudet av en skällande räv alldeles i närheten. Månen har nu vandrat till väster och sjunker lydigt nedåt inför solen som gör praktfull entré med storstilad ljusshow i rött, rosa och gult.

Efter en långsam frukost glider jag vidare längs kusten och tänker att nu är den verkligen här, våren!

/EN