Spännande!
Kurts teknik att hålla vedklabben med handen för att öka produktiviteten är ju OK, men att det också eliminerar risken att en miss träffar benet/foten tycker jag verkar spännande.
Hursomhelst, tråden började med en fråga om Gränsfors vs Hultafors. Min bestämda erfarenhet är att den i allt väsentliga skillnaden ligger i vikten. En tyngre yxa jobbar bättre - men är tyngre i ryggan. Ett långt skaft är bättre än ett kort - men är i vägen under transport.
Kvalitetsmässigt ligger den avgörande skillnaden i om inskaftningen är pålitlig eller inte.
Med ovanstående parametrar lika, har jag inte upplevt någon större skillnad mellan dyra/billiga/nya/gamla yxor. Stålkvalité och smidesteknik må variera, men utfallet liknar varandra i praktiken. Eggvinklar mm kan i viss mån justeras på en vanlig slipsten (men man gör naturligtvis inte om en snickaryxa till en klyvyxa).
Gränsfors yxor är vackra som konsthantverk och kan motivera ett inköp bara därför. Själv har jag den lilla fritidsyxan (bruksmässigt en skitprodukt, men givetvis bättre än en "överlevnadskniv") för att hygga kvistar mm. Något annat duger den inte till. De större yxorna är alldeles säkert precis lika bra som Hultafors motsvarande - men lite vackrare och lite dyrare.
Satt härförleden på bronsåldersmuseet i Tanum och språkade med en flinthuggare som ägnat 15 år av sitt liv att lära sig materialet. Visserligen part i målet, men helt säker på sin sak - en flintyxa hugger praktiskt taget lika bra som en modern stålyxa (men slits fort och svårt med skaftningen, behöver en hel del underhåll). Jag provhögg inte hans yxor, men är nog övertygad om att det är i princip rätt. Det i allt väsentliga är tyngden, skaftlängden och en någorlunda riktig form. Resten är av mindre betydelse.
Var inte rädd för en Hultafors. Lägg på några kronor så får du en i ´Classic´-serien med hantverks-look.
/Lasse