Minns en episod i Björklidentrakten. Jag och min syrra hade vandrat lite, och tältat. Men efter ett par regnnätter var det i övrigt utmärkta bomullstältet från 50-talet dyngsurt (detta var nog tidigt 80-tal).
Jag kände till en torvkåta och vi tog den vägen, och hittade kåtan. Vill inte minnas att det var skyltat men huvudregeln vid sådana här ställen är nog att övernattning inte är tillåtet, just för att man inte ska ockupera platsen. Vi var trötta och blöta och beviljade oss ett undantag även om det förstås inte var fara för livet.
Senare på kvällen kommen en medelålders man och hans far som var ute och vandrade. De kunde konstatera att vi var på plats, och jag minns inte så noga hur "nödläget" var för dem, men de hade upenbarligen planerat övernattning i kåtan.
I en sån kåta finns bänkar i ett U runt eldstaden och med andra ord fattades en bänk. Eftersom vi var först på plats erbjöd sig snabbt den medelålders mannen att sova på golvet.
När det var mörkt och tyst hördes dock att det fanns möss, och i det läget garvade mannen på golvet lite rått åt detta. Ett par minuter senare frustade han till och satt snabbt upp. En mus hade sprungit tvärs över sovsäcken och "nära ansiktet t o m". Han flyttade per omgående upp jämte sin far, där det visade sig finnas plats på bänken.
Finns hjärterum, så finns stjärterum.
Vet inte så noga, men särkskilt om man väljer att övernatta i den här typen av skydd, så är man ju redan från början på tunn is, så att släppa in andra blir man nog ganska tvungen. Har svårt att inse annat. Som sagt, ju senare man kommer desto större är behovet - även om det nu är upp till var och en att planera sin vandring.