I DN har nu publicerats en insändare som förespråkar en stor utbyggnad av vindkraften i Sverige. 100 TWh totalt per år fram till 2040 (som jämförelse producerar vattenkraften omkring 65 TWh per år). Möjligen är artikeln låst så jag kopierar den här nedan.
Vindkraftsföreträdare: Det folkliga stödet för att bygga ut vindkraften i den egna kommunen är starkt, enligt en färsk undersökning.
Naturvårdsverket och Energimyndigheten vill nu skapa förutsättningar för att öka vindkraftens elproduktion från 20 TWh år 2019 till 100 TWh 2040.
Men en ny kartläggning visar att drygt hälften av alla ansökta verk avslås eller återkallas och att det startas allt färre nya projekt. Det gör det svårt att nå inriktningen att mer än hälften av elanvändningen ska komma från vindkraft 2040.
Vindkraften spelar en helt avgörande roll för en klimatsmart elektrifiering. Dessutom skapar den nya jobb under byggnation och drift, ökar skatteintäkterna, pressar elpriset och attraherar elintensiva anläggningar och företag att etablera sig i Sverige och i de kommuner där vindkraften byggs ut.
Därför är det mycket positivt att Naturvårdsverket och Energimyndigheten, inom ramen för sin strategi för en hållbar vindkraftsutbyggnad, vill skapa förutsättningar för att öka vindkraftens elproduktion från 20 TWh år 2019 till 100 TWh 2040, varav 80 TWh är landbaserad. Det skulle innebära att vindkraften skulle stå för mer än halva Sveriges elanvändning. Ändå kommer det att behövas färre vindkraftverk än vi har i dag, tack vare den tekniska utvecklingen med större, högre och effektivare verk.
Den ökade vindkraftsproduktionen skulle enligt våra beräkningar minska utsläppen av koldioxid med cirka 48 miljoner ton, genom elektrifiering av transportsektorn och industrin i Sverige eller genom elexport som ersätter fossilkraft i våra grannländer. Det är nästan lika mycket som Sveriges territoriella utsläpp, som uppgick till 52 miljoner ton år 2018.
Vid en utbyggnad till 100 TWh vindkraft skulle Sverige få cirka 60 kW vindkraft per kvadratkilometer, fortfarande mycket långt under Tysklands och Danmarks nuvarande nivå.
Naturvårdsverket och Energimyndigheten har nu fördelat utbyggnadsbehovet om 80 TWh landbaserad vindkraft på samtliga länsstyrelser. Dessa ska i sin tur, i samarbete med länets kommuner, fortsätta arbetet med att finna lämpliga områden för vindkraften så att utbyggnadsbehovet kan uppnås.
Myndigheternas höga ambitionsnivå för vindkraften har ett starkt stöd bland allmänheten, enligt en ny Sifo-undersökning beställd av Nätverket vindkraftens klimatnytta:
● 65 procent anser att det är ett bra förslag att ”utöka elproduktionen från vindkraft till år 2040, så att den motsvarar mer än hälften av elanvändningen i Sverige”, medan 26 procent anser att det är ett dåligt förslag.
● 61 procent svarar ja på frågan ”anser du att din kommun bör bidra till den fortsatta vindkraftsutbyggnaden i Sverige”, medan 25 procent svarar nej.
● För samtliga riksdagspartier, utom Sverigedemokraterna, är det minst dubbelt så många sympatisörer som anser att den egna kommunen bör bidra än som inte anser det.
Under de senaste åren har det investerats nära 100 miljarder kronor i ny vindkraft i Sverige. Det innebär att vi inom några år uppnår 45 TWh, mer än halvvägs mot nivån om 80 TWh. Men därefter ser det betydligt mörkare ut.
Konsultföretaget Westander Klimat och Energi har granskat 251 relevanta vindkraftsansökningar (totalt 5.903 verk) som beslutats eller återkallats sedan 2014, samt 53 ansökningar (totalt 1.127 verk) som ännu inte fått slutligt beslut. Kartläggningen är väsentligt mer omfattande än tidigare sammanställningar.
● Sammantaget har 39 procent (2.323) av de ansökta verken beviljats tillstånd, 58 procent (3.422) har inte fått tillstånd och 3 procent (158) har återkallats av projektören av okänd anledning.
● Om man bara räknar på landbaserad (och inte havsbaserad) vindkraft har 48 procent (2.273) av de ansökta verken beviljats tillstånd, 49 procent (2.292) har inte fått tillstånd och 3 procent (158) har återkallats av projektören av okänd anledning.
● Dessutom har det sedan 2014 startats 98 ”samråd” om vindkraftsutbyggnad (avseende totalt 2.859 verk) där det inte har lämnats in någon ansökan, som regel på grund av motstånd mot utbyggnaden.
● Sett över tid minskar antalet ansökningar och ansökta verk kraftigt. Under treårsperioden 2014 och 2016 lämnades det in ansökningar om att få etablera 2.339 verk och mellan 2017 och 2019 ansöktes det om 708 verk, en minskning med 70 procent. Det är mycket allvarligt med tanke på att klimatkrisen kräver snabba och omfattande utsläppsminskningar.
Vi har två förslag som kan möjliggöra att den nationella strategin för en hållbar vindkraftsutbyggnad blir framgångsrik:
1. Kommunerna måste uppmuntras att delta. Den nya kartläggningen visar att det kommunala vetot sedan 2014 har stoppat minst 1 277 vindkraftverk under pågående tillståndsprocess. Det motsvarar drygt hälften av de 2 323 verk som beviljades tillstånd under samma period. Dessutom är det många projekt som stoppats av kommunernas motstånd i ett tidigare skede.
Ett sätt att påverka utvecklingen skulle vara att låta kommunerna få ta del av fastighetsskatten från vindkraft, cirka 17 miljoner kronor om året för varje ny TWh vindkraft i kommunen (denna summa reduceras något efter hand). Kommunerna bör också få stöd från staten för att identifiera lämpliga områden för vindkraft samtidigt som beslutet om kommunalt tillstyrkande bör fattas tidigare i tillståndsprocessen, inte ska kunna ändras och endast baseras på om den aktuella platsen är lämplig för vindkraft eller inte.
2. Klimatnyttan måste viktas tyngre i tillståndsprocessen. En tidigare kartläggning visar att vindkraftens klimatnytta spelar en alltför liten roll i tillståndsbeslutet. Mark- och miljööverdomstolen har inte nämnt vindkraftens klimatnytta i ett enda domskäl i sammanlagt 51 relevanta vindkraftsdomar sedan 2016.
Domstolen anger visserligen att vindkraften är en viktig förnybar energikälla och att utbyggnaden ligger i linje med miljömålen, har ett starkt allmänintresse, underlättar att nå de energipolitiska målen samt bidrar till hållbar utveckling. Men vindkraftens allra största fördel, den mycket stora klimatnyttan, nämns alltså inte i domskälen.
Regeringen bör följa Klimatpolitiska rådets förslag om att föra in klimathänsyn i miljöbalkens portalparagraf och miljöbalken bör ange att den klimatmässiga nyttan av vindkraften särskilt ska beaktas. Vi noterar med gillande att Klimaträttsutredningen bland annat ska se över miljöprövningen av ”verksamheter med lokal miljöpåverkan som bidrar till att nå klimatmålen men som i dag har svårt att tillgodoräkna sig klimatnyttan i prövningen”. Detta gäller definitivt vindkraft.
Sverige har väsentligt bättre förutsättningar för vindkraft än övriga Europa. Vi har bra vindförhållanden, vattenkraft som reglerkraft, goda möjligheter att exportera el, vårt land är glesbefolkat och vi har långa kuststräckor. Vindkraften kan dessutom byggas helt utan subventioner.
Naturvårdsverket och Energimyndigheten anger att Sverige har en låg ”turbintäthet” i jämförelse med andra europeiska länder. Tyskland, med tio gånger högre befolkningstäthet, har 180 kW vindkraft per kvadratkilometer, medan Danmark ligger på 140 kW. Vid en utbyggnad till 100 TWh vindkraft skulle Sverige uppnå cirka 60 kW vindkraft per kvadratkilometer, fortfarande mycket långt under Tysklands och Danmarks nuvarande nivå.
Den ökade elproduktionen från vindkraft kan göra Sverige till ett föregångsland i klimatomställningen, samtidigt som den skapar nya jobb och genom att pressa elpriset attraherar elintensiva anläggningar till Sverige. Regeringen får inte missa denna möjlighet.
Anders Wijkman, ordförande Nätverket vindkraftens klimatnytta
Linda Burenius, ordförande Svensk vindenergi
Hans Carlsson, vd Siemens Gamesa renewable energy
Maria Röske, vd wpd
Paul Stormoen, vd OX2
Peter Zachrisson, vd Stena renewable
Artikelförfattarna representerar Nätverket vindkraftens klimatnytta.
DN Debatt. ”Starkt stöd för vindkraften – kraftig utbyggnad planeras”
Vindkraftsföreträdare: Det folkliga stödet för att bygga ut vindkraften i den egna kommunen är starkt, enligt en färsk undersökning.
www.dn.se
Vindkraftsföreträdare: Det folkliga stödet för att bygga ut vindkraften i den egna kommunen är starkt, enligt en färsk undersökning.
Naturvårdsverket och Energimyndigheten vill nu skapa förutsättningar för att öka vindkraftens elproduktion från 20 TWh år 2019 till 100 TWh 2040.
Men en ny kartläggning visar att drygt hälften av alla ansökta verk avslås eller återkallas och att det startas allt färre nya projekt. Det gör det svårt att nå inriktningen att mer än hälften av elanvändningen ska komma från vindkraft 2040.
Vindkraften spelar en helt avgörande roll för en klimatsmart elektrifiering. Dessutom skapar den nya jobb under byggnation och drift, ökar skatteintäkterna, pressar elpriset och attraherar elintensiva anläggningar och företag att etablera sig i Sverige och i de kommuner där vindkraften byggs ut.
Därför är det mycket positivt att Naturvårdsverket och Energimyndigheten, inom ramen för sin strategi för en hållbar vindkraftsutbyggnad, vill skapa förutsättningar för att öka vindkraftens elproduktion från 20 TWh år 2019 till 100 TWh 2040, varav 80 TWh är landbaserad. Det skulle innebära att vindkraften skulle stå för mer än halva Sveriges elanvändning. Ändå kommer det att behövas färre vindkraftverk än vi har i dag, tack vare den tekniska utvecklingen med större, högre och effektivare verk.
Den ökade vindkraftsproduktionen skulle enligt våra beräkningar minska utsläppen av koldioxid med cirka 48 miljoner ton, genom elektrifiering av transportsektorn och industrin i Sverige eller genom elexport som ersätter fossilkraft i våra grannländer. Det är nästan lika mycket som Sveriges territoriella utsläpp, som uppgick till 52 miljoner ton år 2018.
Vid en utbyggnad till 100 TWh vindkraft skulle Sverige få cirka 60 kW vindkraft per kvadratkilometer, fortfarande mycket långt under Tysklands och Danmarks nuvarande nivå.
Naturvårdsverket och Energimyndigheten har nu fördelat utbyggnadsbehovet om 80 TWh landbaserad vindkraft på samtliga länsstyrelser. Dessa ska i sin tur, i samarbete med länets kommuner, fortsätta arbetet med att finna lämpliga områden för vindkraften så att utbyggnadsbehovet kan uppnås.
Myndigheternas höga ambitionsnivå för vindkraften har ett starkt stöd bland allmänheten, enligt en ny Sifo-undersökning beställd av Nätverket vindkraftens klimatnytta:
● 65 procent anser att det är ett bra förslag att ”utöka elproduktionen från vindkraft till år 2040, så att den motsvarar mer än hälften av elanvändningen i Sverige”, medan 26 procent anser att det är ett dåligt förslag.
● 61 procent svarar ja på frågan ”anser du att din kommun bör bidra till den fortsatta vindkraftsutbyggnaden i Sverige”, medan 25 procent svarar nej.
● För samtliga riksdagspartier, utom Sverigedemokraterna, är det minst dubbelt så många sympatisörer som anser att den egna kommunen bör bidra än som inte anser det.
Under de senaste åren har det investerats nära 100 miljarder kronor i ny vindkraft i Sverige. Det innebär att vi inom några år uppnår 45 TWh, mer än halvvägs mot nivån om 80 TWh. Men därefter ser det betydligt mörkare ut.
Konsultföretaget Westander Klimat och Energi har granskat 251 relevanta vindkraftsansökningar (totalt 5.903 verk) som beslutats eller återkallats sedan 2014, samt 53 ansökningar (totalt 1.127 verk) som ännu inte fått slutligt beslut. Kartläggningen är väsentligt mer omfattande än tidigare sammanställningar.
● Sammantaget har 39 procent (2.323) av de ansökta verken beviljats tillstånd, 58 procent (3.422) har inte fått tillstånd och 3 procent (158) har återkallats av projektören av okänd anledning.
● Om man bara räknar på landbaserad (och inte havsbaserad) vindkraft har 48 procent (2.273) av de ansökta verken beviljats tillstånd, 49 procent (2.292) har inte fått tillstånd och 3 procent (158) har återkallats av projektören av okänd anledning.
● Dessutom har det sedan 2014 startats 98 ”samråd” om vindkraftsutbyggnad (avseende totalt 2.859 verk) där det inte har lämnats in någon ansökan, som regel på grund av motstånd mot utbyggnaden.
● Sett över tid minskar antalet ansökningar och ansökta verk kraftigt. Under treårsperioden 2014 och 2016 lämnades det in ansökningar om att få etablera 2.339 verk och mellan 2017 och 2019 ansöktes det om 708 verk, en minskning med 70 procent. Det är mycket allvarligt med tanke på att klimatkrisen kräver snabba och omfattande utsläppsminskningar.
Vi har två förslag som kan möjliggöra att den nationella strategin för en hållbar vindkraftsutbyggnad blir framgångsrik:
1. Kommunerna måste uppmuntras att delta. Den nya kartläggningen visar att det kommunala vetot sedan 2014 har stoppat minst 1 277 vindkraftverk under pågående tillståndsprocess. Det motsvarar drygt hälften av de 2 323 verk som beviljades tillstånd under samma period. Dessutom är det många projekt som stoppats av kommunernas motstånd i ett tidigare skede.
Ett sätt att påverka utvecklingen skulle vara att låta kommunerna få ta del av fastighetsskatten från vindkraft, cirka 17 miljoner kronor om året för varje ny TWh vindkraft i kommunen (denna summa reduceras något efter hand). Kommunerna bör också få stöd från staten för att identifiera lämpliga områden för vindkraft samtidigt som beslutet om kommunalt tillstyrkande bör fattas tidigare i tillståndsprocessen, inte ska kunna ändras och endast baseras på om den aktuella platsen är lämplig för vindkraft eller inte.
2. Klimatnyttan måste viktas tyngre i tillståndsprocessen. En tidigare kartläggning visar att vindkraftens klimatnytta spelar en alltför liten roll i tillståndsbeslutet. Mark- och miljööverdomstolen har inte nämnt vindkraftens klimatnytta i ett enda domskäl i sammanlagt 51 relevanta vindkraftsdomar sedan 2016.
Domstolen anger visserligen att vindkraften är en viktig förnybar energikälla och att utbyggnaden ligger i linje med miljömålen, har ett starkt allmänintresse, underlättar att nå de energipolitiska målen samt bidrar till hållbar utveckling. Men vindkraftens allra största fördel, den mycket stora klimatnyttan, nämns alltså inte i domskälen.
Regeringen bör följa Klimatpolitiska rådets förslag om att föra in klimathänsyn i miljöbalkens portalparagraf och miljöbalken bör ange att den klimatmässiga nyttan av vindkraften särskilt ska beaktas. Vi noterar med gillande att Klimaträttsutredningen bland annat ska se över miljöprövningen av ”verksamheter med lokal miljöpåverkan som bidrar till att nå klimatmålen men som i dag har svårt att tillgodoräkna sig klimatnyttan i prövningen”. Detta gäller definitivt vindkraft.
Sverige har väsentligt bättre förutsättningar för vindkraft än övriga Europa. Vi har bra vindförhållanden, vattenkraft som reglerkraft, goda möjligheter att exportera el, vårt land är glesbefolkat och vi har långa kuststräckor. Vindkraften kan dessutom byggas helt utan subventioner.
Naturvårdsverket och Energimyndigheten anger att Sverige har en låg ”turbintäthet” i jämförelse med andra europeiska länder. Tyskland, med tio gånger högre befolkningstäthet, har 180 kW vindkraft per kvadratkilometer, medan Danmark ligger på 140 kW. Vid en utbyggnad till 100 TWh vindkraft skulle Sverige uppnå cirka 60 kW vindkraft per kvadratkilometer, fortfarande mycket långt under Tysklands och Danmarks nuvarande nivå.
Den ökade elproduktionen från vindkraft kan göra Sverige till ett föregångsland i klimatomställningen, samtidigt som den skapar nya jobb och genom att pressa elpriset attraherar elintensiva anläggningar till Sverige. Regeringen får inte missa denna möjlighet.
Anders Wijkman, ordförande Nätverket vindkraftens klimatnytta
Linda Burenius, ordförande Svensk vindenergi
Hans Carlsson, vd Siemens Gamesa renewable energy
Maria Röske, vd wpd
Paul Stormoen, vd OX2
Peter Zachrisson, vd Stena renewable
Artikelförfattarna representerar Nätverket vindkraftens klimatnytta.