Mycket kring svår klättring i Himalaya, svårsäkrad tradklättring för att inte tala om soloklättring av svåra leder kretsar kring detta.
Vi (aktiva klättrare) beundrar gärna svår klättring i små och stora berg som innebär en betydande risk, och till en viss gräns tycker jag det är rimligt. Det är häftigt med t.ex. en nytur på Trollväggen (även om kanske just den får vänta på sin nästa) men samtidigt så finns det risknivåer i klättringen som inte jag tycker är beundransvärda utan bara oförsvarligt dumma. Dit hör bl.a fri solo av svåra alpturer och kanske t.o.m. den höghöjdsalpinism som utöver själva bestigningssvårigheterna har att hantera en massa medicinska problem.
Visst går det att förutse invändningar mot resonemanget. Alexander Huber tycker säkert inte att han tar några oförsvarliga risker i det han gör utan att det ligger väl inom hans kompetens men ändå. Även om ingen universell "gräns" kan sättas mellan mod och dumhet så kan det vara av intresse att höra vad folk tycker i frågan.
Vi (aktiva klättrare) beundrar gärna svår klättring i små och stora berg som innebär en betydande risk, och till en viss gräns tycker jag det är rimligt. Det är häftigt med t.ex. en nytur på Trollväggen (även om kanske just den får vänta på sin nästa) men samtidigt så finns det risknivåer i klättringen som inte jag tycker är beundransvärda utan bara oförsvarligt dumma. Dit hör bl.a fri solo av svåra alpturer och kanske t.o.m. den höghöjdsalpinism som utöver själva bestigningssvårigheterna har att hantera en massa medicinska problem.
Visst går det att förutse invändningar mot resonemanget. Alexander Huber tycker säkert inte att han tar några oförsvarliga risker i det han gör utan att det ligger väl inom hans kompetens men ändå. Även om ingen universell "gräns" kan sättas mellan mod och dumhet så kan det vara av intresse att höra vad folk tycker i frågan.