Grundregeln är faktiskt att man får cykla i naturen men det kan regleras via lokala trafik eller ordningsföreskrifter, t ex att man ej får cykla i vissa motionsspår etc. I nationalparker och reservat kan det vara helt förbjudet eller bara tillåtas på markerade sträckor. Polis, kommun eller länsstyrelse bestämmer, privata förbudsskyltar gäller inte. Även om de cyklade regelvidrigt tror jag inte du lyckades upplysa dem om det olämpliga i det, snarast blev det ömsesideg surhet misstänker jag. Det kan ju vara så att de trodde att det var tillåtet? Eller att du feltolkat reglerna??
På Sörmlandsleden är cykling tillåtet. Det finns inga skäl till att just cyklisten som du möter ska ta allt ansvar och hänsyn själv. Du ska fan i mig ta ditt ansvar också. (Ursäkta ditt ordval)
Därmed inte sagt att cyklisten inte har ett större ansvar, som cyklist kan man komma väldigt snabbt och överraska (skrämma) vandrare, möter jag vandrare så saktar jag ner och försöker vara trevlig men tyvärr möter man ofta privatpoliser som tar största möjliga plats och försöker blockera stigen därför att de inte tycker man ska cykla där de promenerar. Jag cyklar inte där det är förbjudet.
Ömsesidig hänsyn kommer man långt med och det finns massor med stigar i våra skogar så nog får både cyklister och vandrare plats.
Mikael
Jag tänker fr a på cyklister bakifrån - jag väntar mig alltså att de inte bara susar på
och plötsligt dyker upp invid mig från ingenstans. I Alperna var det ett tag på 90-talet på gång med mountainbikes och på vissa sluttningar kunde man bli duktigt irriterad av att plötsligt höra gnisslande bromsar bakom sig. Nu verkar mtb-andet ha dött ut där, sannolikt därför att det ofta blev en hel del bärande i otympliga situationer.
Undras om det cyklas särskilt mycket på Sörmlandsleden.
På Östötaleden har jag aldrig stött på cyklister, inte ens på vägsträckorna.
I det reservatet jag talade om handlar det om cyklister som tar en genväg över skogen trots att det finns fullt tillräckliga, tydligt markerade och väl tilltagna, cykelvägar genom och förbi området. De kör inte där för att njuta av naturen kan jag lugnt lova. Lustigt nog har jag aldrig upplevt liknande i skogen jag bor i, som inte är ett reservat. Skälet är helt enkelt att skogsstigarna inte erbjuder bekväma alternativ till existerande cykelleder.
Det handlar f ö aldrig om mountainbikare. De har bl a ett eget spår alldeles intill reservatet, på stigar där ingen av kvinna född skulle komma på idén att spankulera.