Jag har alltid greppat i sittbrunnssargen. När det går sjö tror jag det är för sladdrigt att hålla i däckslinorna. När någon välter är det ju oftast skvalpigt eller sjö, och tömning av kajak kan vara ett onödigt riskmoment. Jag skulle i vilket fall inte dra upp kajaken över min sittbrunn, utan jucka ur en del och sedan ösa ur några liter innan kamraten tar sig upp på sitt eget akterdäck. Väl där går det att få ut några liter till med exempelvis en dricksflaska.
När det gäller säkerhet så kan jag verkligen rekommendera att testa i tuffa förhållanden. Det är en helt annan femma. I början av 90-talet tränade jag kopiösa mängder rollar och olika räddningsmetoder, och kände mig rätt trygg med det. Hade även rollat fullastad ute på Ålands Hav.
Vid ett tillfälle skulle jag och en kamrat träna rollar i Vråkarsundet i västlig hård bris. Vågorna var rätt stora, men problemet var vinden. Kajaken drev iväg så jag blev hängande helt fel under och hittade inte ytan. Vi testade då också stävräddning, vilket var extremt svårt och inget att rekommendera (i alla fall inte för glasfiberkajaker) Passa på nu när det blir varmt i en skön kuling!
Här gäller det att rolla åt rätt håll, dvs med vågorna. Som du märkte är det i stort sätt omöjligt att komma upp mot sjön.
Annars kan jag bara hålla med alla andra, det gäller att träna under realistiska förhållanden. Ganska stor skillnad med fullastad kajak och lite sjö, jämfört med tom i bassäng eller plattvatten..
Rijas metod funkar också bra, särskilt om man har bråttom. Nackdelen tycker jag är att det kan vara tungt (om räddaren är en svagare person) att orka hålla emot om kajaken tippar utåt, och att det brukar komma in mer vatten i sittbrunnen. Med uppgång på "eget akterdäck" (alltså den nödställdes..) så kommer man snabbt upp i jämnvikt när man ligger tvärs över akterdäcket, och kan hjälpa till att hålla ihop kajakerna.
Men det är mest gradskillnader..
/ Ulf