Det enda det är officiellt godkänt för är just vattenrening, och det är mycket noga utrett av WHO.
Och UV-pennor ska självklart användas tillsammans med en vattenrenare av typen Sawyer Mini.
Det är inte officiellt godkänt - bara att det inte är förbjudet att användas i denna tillämpning av läkemedelsverket
- detta beror på att kolloidalt silver innan dess marknadsfördes som alternativmedicin med massor av utlovade effekter i sådan omfattning att man var tvungen att förbjuda detta för att folk inte skulle tro att dessa 'hjälpte' istället för att gå till sjukvården och få en riktig utredning.
Tillflykten för dessa medicinkrämare var att kalla det för 'vattenrening' istället utan egentlig bevisbar effekt, och sådan är inte läkemedelsverket sak att utreda och därmed heller inget explicit förbud - silver är också extremt tveksamt att släppa ut i naturen då det är en tungmetall och är det i komplex form eller som salt så reduceras den gärna och fäller ut sig som metallisk silver (som i finfördelad form ser svart ut - svärtan på klassiska S/V fotografier är silver i ytterst fin nanomillimeter form) och samma sak händer också inne i kroppen, det fälls ut någonstans och är det invärtes och gått in i cellerna så blir det kvar där tills man dör... och ett miljöproblem efter...
Ni som köpte lapis infernalis (helvetssten på latin om jag minns rätt) för att behandla vårtor kommer säker ihåg dessa orange stift med en lite kristall silvernitrat som man doppade i vatten och därefter smörjde runt där vårtan var - först blev det vitt (silvernitraten kopplas till silverklorid istället av hudens saltinnehåll som är mycket svårlöslig och fäller ut) och därefter med solljus sakta reduceras till ren silver - i och mellan hornhudens döda celler och då syntes att det blev kolsvart. - jag tror inte att dessa lapis-stift längre går att köpa på apotek då det finn bättre saker mot vårtor idag.
Med denna behandling hade man förhoppning att något mycket lite av silvret skulle nå vårtan (som är en typ av svamp) då svampar är mycket känsliga för just tungmetaller därav att man impregnerade trävirke med metallsalter som järn, koppar, arsenik mfl.
Min erfarenhet av detta med lapis-stift var att dess verkan mot vårtan var ytterst tveksam och det var nog snarare kroppens egna försvar som gjorde det mesta av jobbet. Problemet var att få dit silversalterna just där tillväxten där vårtan var, och sedan är frågan om liknelsen med metall och tungmetallkänslighet för rötsvampar var direkt överförbar till just vårtor eller om det bara var en förhoppning...
---
Detta med LED-baserade UV-lampor för desinficering säger om man forskar runt lite att de inte fungerar - då det är ytterst få UV-LED lampor i marknaden (och då inom medicin och industrin med en prislapp därefter) med tillräcklig kort våglängd och den typen av UV-ljus som biter på bakterier kan inte ledas i plast utan måste ledas i kvartsstav (så tunn och kort sträcka som möjligt då dämpning är hög även i kvartsglas) och signaturen att lampan fungerar för desinficering är att när lampan är tänd i luft så börja det lukta Ozon. Skall det hända något så pratar vi om våglängder på 253,7 nm och 184,9 nm - det sistnämnda är det som skapar ozon-doften och det är den nivån som behövs för att knäcka sönder molekyler på tex. bakterier.
Med andra ord i dagsläget måste dessa lampor vara av Hg-typ som lysrör (Eprom-raderingslampa) i kvartsglas-rör om sådant skall bita för vattendesinficering
---
All vatten innan UV-ljus och kemisk behandling måste mekaniskt filtreras så att det är så lite fasta substanser kvar som möjligt - organisk material förbrukar massor av aktiv klor när dessa oxideras upp när man använder klordesinficering och därmed kan missa de skadliga bakterierna om kloret innan dess tar helt slut i lösningen och partiklar i vatten dämpar också 'riktig' UV på kanske bara några mm från kvartsglaset redan.
---
Med andra ord är 'pen-UV-lampor' man köper för dyra pengar i friluftsbutiker är ren placebo och har ingen verkan alls och detta är ett problem då folk köper dem istället för vattenreningstabletter eller säkra god vattenhygien (som att koka vatten innan invärtes bruk) och då blir sjuka i situationer med orent vatten.
Kemisk desinficering med klor (natrium-hypoklorit) fungerar väldigt bra och mycket beprövat då det används av våra vattenverk - detta kan framställas 'in the field' med 2 kolstavar (tex. blyertsstift från snickarpenna), batteri på några Volt (ett par tre seriekopplade halvutjänta 1.5V batterier fungerar troligen - har inte provat precis just nu, men lite över 2 Volt sätter igång de flesta elektrolytiska reaktionerna och ström från en Powerbank med en avklippt USB sladd med elektroderna/grafitstiften kopplad till röd resp svart sladd torde fungera utmärkt) och en liten bägare med saltvatten och med kolstavarna strömsatta från batteriet ned i saltlösningen så rör man om hela tiden en stund
- signaturen att det fungerar är om stavarna är orörliga i saltvattnet så börja man se tendens till gult om ena elektroden och det bubblar om den andra och det börja lukta klor. Genom att röra om så kopplar man bildade fria kloret med den bildade natriumhydroxsiden på den andre elektroden och det bildas NatriumHypoklorit - vars i vattenlösningen bildade underklorsyra är det som gör jobbet mot bakterierna genom att oxidera sönder dess cellvägg så mycket att de inte längre fungerar.
Detta kan man göra i en liten bägare (matsked...) med ganska mycket salt i vattnet och sedan när man kört runt detta ett tag med elektroderna (utan att de berör varandra...) - och vattnet kanske tom fått en mycket svag gul ton och luktar starkt klor (samt om man vågar - kanske börja bli hal om man gnuggar med fingarna i lösningen - då lösningen sakta blir allt mer alkalisk) - ta enstaka droppar av det och rör om dricksvattnet tills det klart dofta klor även om detta (tänk badhusstarkt med klor) - vänta en halvtimme, ytterligare droppar om doften har försvunnit helt, vänta ytterligare halvtimme tills det är kvar även efter en tid. - nästa gång har du en viss uppfattning hur många droppar som behövdes för den tillverkade batchen natriumhypokloriten och kan tippa in hela mängden på en gång.
(sådana elektrolysmaskiner för vattenrening fanns förr hos campingbutikerna - men verka vara helt borta ur sortimentet och ersatts istället med totalt värdelösa UV-reningsstickor)
Detta kan drickas fast det doftar klor tämligen starkt - men aptitligheten ökar snabbt om man har en knivsudd askobinsyra i vattnet så all klordoft försvinner blixtsnabbt
ovanstående process med elektroder och batterier ger samma slutresultat som man kan köpa på flaska under namnet 'äkta klorin' - välkänt inom städyrkena och det som ger klordoften.
klorin i en liten och tät droppflaska kan man också använda som desinficering av vatten med samma regler som tidigare - droppa i någon enstaka droppe till vattnet luktar badhusvatten - vänta en halvtimme, är doften borta - droppa i mer och vänta lika länge till, är doften kvar - om än svag - så kan man sedan dricka det, och precis som tidigare - ta bort klordoften med en knivsudd askobinsyra.
En klorinflaska som stått länge i städskåpet (3-4 år) - är inte längre klorin - faktiskt bara ren saltvatten och i stort sett helt utan doft (jag har en sådan - och det verkar heller inte vara parfymerad med något annat jox heller)
Varför tjat om just klorin/natriumhyperklorit - jo det är nästan det enda förutom 'riktig UV', osmos-filtreing och kokning som tar Cryptosporidium i sporform.
Dock behövs det mycket av det mellan 10-20 ppm fri klor under många timmar (och kräver mycket askobinsyra för att få bort doften igen) då sporernas kapsel är tjock och mycket måste oxideras sönder innan det inaktiveras.
När man experimenterar med sådant så finns det teststickor för pool-bruk som kan vara användbara för att få uppfattning om tex. nivån med aktiv klor i vattnet - men näsan är också god indikator då den känner klordoft om vattnet med början vid 0.3-0.5 ppm och redan vid 2-3 ppm luktar så starkt att man helst inte vill dricka det (och vi tål bit över 10 ppm innan det blir ett problem rent kroppsligt) - för drickvatten tillåts upp till 4 ppm aktiv klor med mycket goda säkerhetsmarginaler och man vill ha minst 2.5 ppm som inledande nivå då man anser 2 ppm som minimum inledningsvis för att förstöra alla mikroorganismer.
(Cryptosporidium i sporform behöver dock minst 10-20 ppm för rimlig behandlingstid under 10 timmar, vart fall när det gäller pool-vatten))
Natrumdiklorisocyanurat som används i vattenreningstabletter, i pool-bassänger etc. är tyvärr inte tillräckligt 'stark' eller att det släpper ifrån sig tillräckligt mycket av kloret till fri form för att det skall ha verkan mot just Cryptosporidium i sporform.
Isocyanurat är komplexbindande molekyl (som i slutändan blir urinämne när det bryts ned, därav 'ofarligt' att ha det som klorbärande kemikalie för vattenrening ) vilket innebär att klornivån hålls låg men jämn och 'fyller på' när fri klor förbrukas av olika organiska ämnen - kort sagt agerar som en buffertlösning och också gör att lösningen tål bättre solljus som annars snabbt reducerar hypokloriter till sin ursprungsform - koksalt.
