...tills förångningsenergin kylt ner tuben till under rådande lufttemperatur - och det går fort även om det är minusgrader ute. Efter den korta stunden går värmetransporten åt det motsatta hållet och det är bättre att inte isolera gaspatronen. Än bättre att ställa den i vatten, som ju leder värme bättre än luft. Själv har jag, under kallare årstider, ett strålningsreflekterande vindskydd som innesluter även gaspatronen (obs kolla så den inte blir för varm). Enkelt och effektivt, samma princip som en förvärmningsslinga kring brännaren.Är det inte så att om det är kallt i luften så kan man t ex ha gasolflaskan i sovsäcken under natten. När man på morgonen tar fram behållaren och lagar mat så kyls den ned av den kalla luften. Om gasolflaskan är isolerad så går värmefölusten långsammare.
Jag gör precis så - värmer gaspatronen innanför kläderna medan jag riggar läger & kök (bara på kvällen, äter sällan varm lunch). Men det bygger på att jag använder de minsta 110 g-patronerna, som verkligen hinner bli kroppsvarma, och att brännaren går bara den korta stund det tar att sjuda upp en liten mängd vätska (resten av min "matlagning" sker som eftersvällning i en grytmysare).Likaså om man under dagens vandring stannar för att tillreda lunch. Man värmer tuben innanför kläderna och med isolering runt tuben håller gasen sig varm längre.
Att patronen är kroppsvarm i början är oftast helt tillräckligt, eftersom min "matlagning" hinner bli klar innan dess nedkylning börjar orsaka problem. Efter en stund har dessutom brännaren värmt upp luften inne i vindskyddet, som även reflekterar den direkta strålningsvärmen, och patronen fortsätter håla sig (tillräckligt) varm. Så jag bryr mig inte om att mecka med först isolering och sen avklädning
Skulle jag behöva smälta stora mängder vatten i riktig vinterkyla, skulle jag ändå välja andra kökslösningar.
Senast ändrad: