Osmos - off topic
Det som sker när man dricker "dest-vatten", dvs. avjoniserat vatten, är att kroppen eftersträvar balans mellan salthalten i cellen och i den omgivande vätskan (plasman, "blodet").
Normalt så råder en ganska jämn balans mellan saltkoncentrationen i och utanför cellen, men då salthalten i plasman minskar så släpper cellmembranet in mer vatten i cellen för att utjämna skillnaden. Det som händer om skillnaden är väldigt stor är att cellen fylls till den exploderar.
Om detta redan sker i magen är inte så troligt, utan det sker först då vattnet gått ut i blodet. (94% av vattnet tags upp i tunntarmen...)
Omvänt sker då man dricker saltvatten: cellens släpper ut vatten så att den krymper och fungerar dåligt.
Och om skillnaden är stor så skrumpnar cellen ihop helt.
Detta kan liknas vi vätskebrist, saltkoncentrationen i blodet ökar och cellerna krymper, med muskelsvaghet, oregelbunden hjärtverksamhet och koncentrationssvårigheter, mm, till följd.
(Faktiskt är det så att dricka havsvatten (riktigt, inte bräckt) leder till uttorkning fortare än att inte dricka något vatten alls, då njurarna ökar urinproduktionen för att bli av med överskottssalter i blodet.)
Litet experiment:
Man kan testa själv genom att göra en s.k. isoton saltlösning genom att ta c:a 9 g salt till en liter vatten (NaCl 0,96 g/cm3), hälla det i en "boll" eller tub av Gladpack eller annan tunn plastfolie och därefter sänka ned den i antingen en lösning med lägre eller högre salthalt.
Det som sker är att plastfilmen är semipermeabel, precis som cellmembranet, och släpper igenom vattenmolekyler men inte Na- och Cl-joner. Därför kommer "bollen"/tuben följdaktligen att svälla resp. krympa.
Ta nu en god kopp kaffe!
/Ulf
Det som sker när man dricker "dest-vatten", dvs. avjoniserat vatten, är att kroppen eftersträvar balans mellan salthalten i cellen och i den omgivande vätskan (plasman, "blodet").
Normalt så råder en ganska jämn balans mellan saltkoncentrationen i och utanför cellen, men då salthalten i plasman minskar så släpper cellmembranet in mer vatten i cellen för att utjämna skillnaden. Det som händer om skillnaden är väldigt stor är att cellen fylls till den exploderar.
Om detta redan sker i magen är inte så troligt, utan det sker först då vattnet gått ut i blodet. (94% av vattnet tags upp i tunntarmen...)
Omvänt sker då man dricker saltvatten: cellens släpper ut vatten så att den krymper och fungerar dåligt.
Och om skillnaden är stor så skrumpnar cellen ihop helt.
Detta kan liknas vi vätskebrist, saltkoncentrationen i blodet ökar och cellerna krymper, med muskelsvaghet, oregelbunden hjärtverksamhet och koncentrationssvårigheter, mm, till följd.
(Faktiskt är det så att dricka havsvatten (riktigt, inte bräckt) leder till uttorkning fortare än att inte dricka något vatten alls, då njurarna ökar urinproduktionen för att bli av med överskottssalter i blodet.)
Litet experiment:
Man kan testa själv genom att göra en s.k. isoton saltlösning genom att ta c:a 9 g salt till en liter vatten (NaCl 0,96 g/cm3), hälla det i en "boll" eller tub av Gladpack eller annan tunn plastfolie och därefter sänka ned den i antingen en lösning med lägre eller högre salthalt.
Det som sker är att plastfilmen är semipermeabel, precis som cellmembranet, och släpper igenom vattenmolekyler men inte Na- och Cl-joner. Därför kommer "bollen"/tuben följdaktligen att svälla resp. krympa.
Ta nu en god kopp kaffe!
/Ulf
