Varför blir det inte av?

[Kalle E]

Jag har en kajak, den ligger bara 20 meter från vattnet med i princip direkt utgång i Göteborgs skärgård, det är inte för kallt för att paddla i havet, men ändå blir det inte av så mycket. Varför skall det vara så svårt att komma sig för att ge sig ut, trots att det är det jag brukar längta efter. Vardagen pockar på med allehanda små betsyr som vart och ett varken är så viktigt eller kräver så mycket tid, men ändå tycks det som jag inte hinner med något annat än att bara vara på jobbet och sköta allt smått runt omkring hushållet. Ibland kommer jag förvisso ut någon helg eller eftermiddag, men jag drömmer om att kunna paddla om inte varje dag så betydligt oftare i all fall. Är det ingen som har ett jobb till mig som innebär att vara ute då och då i kajaken och dessemellan ibland dra på sig kängorna och ge sig ut i skogen för en natt under bar himmel vid lägerelden?

I frustration, Kalle

 

[Kulram]

Så är det

Det verka som att vi som har jobb får jobba utav bara h.... precis min önskan om jobb fritt mellan rasterna och lön hemskickad

 

[Duracellkaninen]

Låt dammråttorna växa. Det finns alldeles för mycket man tror man måste göra.

 

[Avslmedl]

Planera

Jag har själv samma problem, äger i och för sig inte någon kajak, men när det gäller friluftsaktiviteter överhuvudtaget.
Lösningen är att planera. Det räcker att planera till nästa dag. Sätt fram prylarna och packning redan på kvällen och se fram emot morgondagens aktivitet. Då blir det av.
Håller med Christer om att damråttor och annat kan vänta, det blir nog tid till sånt senara. Man får helt enkelt leva för dagen (eller rättare sagt morgondagen).

Ha en bra tur imorgon

/G

 

[Strmbrg]

Tja, för vads skull lever man?

Inte för dammråttor, storhandling, TV serier eller tvättstugor i alla fall.

Möjligen för familj och barn, om man valt det, naturligtvis!

Jag har förenklat det hela litegrann, genom att helt sonika låta kapell, flytväst, paddel och dylikt ligga kvar i kajaken.
(Varför skulle nån få för sej att vända på min kajak och sno en flytväst? Då är det troligare att några bryter sej in på området för att förstöra hela skiten.)

Får jag för mej att ta en kvällstur, så är det bara att knalla ner till hamnen. Utan att behöva tänka på vad jag måste komma ihåg att ta med mej.

Häromdan gav jag fan i att tvätta på kvällen.
Jag ville hellre ut.
Bokade om tvättstugan till i kväll, helt enkelt.

-Tvätta en fredagkväll? Ja, än sen då!
Jag skall ju ändå inte titta på "Sikta mot det svarta hålet" eller vad det nu heter, det där jag-vill-synas-genom-att-vara-en-exakt-kopia-av-nån-annan-programmet.



Strmbrg, off track som vanligt!

 

[Kalle E]

stress

Jag har också mina grejor liggande i kajaken. I princip skulle jag kunna sticka ut dit som jag går och står och en timme efter beslutet vara i vattnet. Jag antar att det är en faktor som underlättar för att komma ut, att grejorna ligger lättillgängliga. Att planera redan dagen innan kan också vara en grej. Ännu bättre är kanske att, som det heter i "hitta-dig-själv-kurser" och liknande, stämma möte med sig själv. Helt enkelt boka in en eftermiddag nästa vecka i almanackan och sedan prioritera den framför allt annat som kan dyka upp. Det brukar ju gå bra med möten på jobbet och tvättstugan, så varför inte med kajaken? Jag skall nog testa det.

Har man barn och familj är det dock inte alltid så lätt att bara sticka ifrån under eftermiddagen. Jag vill inte klaga. Jag vill ha barn och familj med allt vad det kan innebära av mindre tid för annat, men det innebär onekligen en slitning mellan olika intressen.

Kalle

 

[Strmbrg]

Det essensiella är nog att välja...

Alltså att tagga ner en smula så att inte all energi går åt till "vibration på stället".

Vad vill jag?
Både ha och äta fiskpinnen, eller?

Okay, men mår jag så bra av detta då?

Jag var gift en gång på Krita-tiden. När vi separerat, så mådde jag päck från och till i flera år.
Jag hade sett fördelarna med ett friare liv utan förpliktelser "husvagnskänsla" och sånt.
Men sen, när jag väl blivit singel, såg jag mest fördelarna med att vara ihop med någon...

Jag tror att vi vill alldeles för mycket!

Problem uppstår, när man upptäcker att gräset liksom vissnar, när man väl skuttat över ytterligare ett staket, där gräset tycktes grönska mycket mer.

Varför vissnar då gräset när man stält sej i det?

Sannolikt kan det bero på mej själv. Också.
[Allt är inte samhällets (=alla andras?) fel!]
Man tror att lycka är kvantifierbart!
Fler hobbies, större hus, längre bort på semestern, större hjul på bilen, dyrare hund, fler projektledar-projekt, ballare visitkort, nytt efternamn, tyngre Webergrill, fler ungar, sjysstare postadress, snabbare Rolex, högre skorsten än grannens, större fru, etcetera.



Strmbrg,

 

[Kalle E]

Tagga ner i kajken

Det är klart att det inte är samhällets fel att vi får svårt att hinna med allt vi vill. Jag håller med om att var och en själv bör ta ansvar för att inte ha för mycket att göra så att det finns utrymme för att spänna av. Ofta är det ju kanske just därför man söker sig ut i naturen? Tyvärr riskerar även det att bli ett projekt som man måste stoppa in bland alla andra man redan har svårt att hinna med - Jäklar, nu måste jag hinna med att tagga ner i kajaken också. Hur f-n skall jag få tid till det.

Vad skall man då göra? Sälja kajaken eller säga upp sig? Eller adoptera bort barnen? Eller starta ett kajadagis. Då kan man båda paddla, vara med ungarna och jobba samtidigt! Vilken idé. Någon som har ett par ungar att låna ut så jag får ihop en lagom grupp för att försörja mig? Simkunniga och små nog att sätta i packluckorna är önskvärt.

Kalle

 

[Avslmedl]

Re: stress

Har man barn och familj är det dock inte alltid så lätt att bara sticka ifrån under eftermiddagen. Jag vill inte klaga. Jag vill ha barn och familj med allt vad det kan innebära av mindre tid för annat, men det innebär onekligen en slitning mellan olika intressen.

Kalle

Det här verkar vara de flestas stora problem. Själv har jag också barn och familj att tänka på. Har även hus och trädgård. Den biten skulle jag inte vilja vara utan.
Dagturer tycker jag inte är så svårt att komma ut på, då är det värre med vecko- och 14-dagars turer. Hade övriga familjen haft samma intresse av att komma ut i naturen hade det inte varit några problem. Men då jag gärna vill ut på lite längre äventyr då och då blir det ofta stora problem. Det är inte så att de inte vill ”släppa iväg” mig. Men det är trots allt en massa praktiska problem som ska lösas innan man kan komma iväg. Därav blir det inte lika ofta som jag skulle vilja.
Har dock lyckats övertala dem om lite lugnare veckoturer då och då. Men då handlar det mest om tältning på samma platser en vecka nära civilisationen, eller paddling i små lugnare sjöar utan spännande forsar och andra utmaningar. Men det är för all del inte helt fel det heller. Vi har trots allt mötts på halv vägen, så jag ska inte klaga.

/G

 

[Strmbrg]

Jag har valt bort mycket

Jag har INTE:

Barn, hus, bostadsrätt, karriärjobb, fru, flickvän, inbokade sportar-tider, TV program jag måste titta på, sommarstuga, eller husdjur.

Hm, fan va fatti't!!
[Däremot racecykel, sporbil, kajak, fin kamera, fin rör-stereo. Om man nu (oombedd) måste nämna nåt materiellt och kvanifierbart.]

Pja, jag gör precis vad jag vill istället! Närsomhelst.

Har aldrig mått bättre heller.

PS
Jag är absolut ingen bohem! Jag lägger ner mycket engagemang i jobbet (har många slipsar och tycker om prylar) men stänger av när jag inte arbetar.

Jag påstår inte heller att just jag skulle valt ett bättre liv än du eller du.
Jag bara konstaterar att jag är nöjd och trivs. Jag känner aldrig stress numera, har inga skulder och aldrig ont om pengar, trots en tämligen normal lön. Lönen räcker mer än väl. Varför skall jag då söka efter mer pengar?

Strmbrg,

 

[pqrstuv]

Tid

Ett genomsnitttligt människoliv i Sverige är ca 700 tusen timmar långt. Ca en tredjedel av dygnets timmar sover man (om man räknar in barndom och ålderdom). Ca en fjärdedel till en tredjedel är man för ung eller för gammal för att ha full frihet att styra över sitt liv.

Pengar kan man ha noll till oändligt av. Prylar, förtroendeuppdrag, sällskap har väl en övre gräns rent praktiskt men i teorin kan man ju försöka skaffa oändligt av dessa ting också.

Men tiden, den är utmätt även om man inte vet exakt hur mycket av den varan man själv har. Ändå är det ens enda helt säkert begränsade resurs man snabbast byter mot några extra hundralappar på kontot.

Hur mycket övertid vill du jobba?

Mvh, Markus

 

[Strmbrg]

Jag hade massor av övertid för något år sen.

Jag har nästan ingen övertid numera.

Jag har samma tjänst som då. Jag får mer gjort nu. Jag tänker bättre, prioriterar uppgifterna bättre, kastar bort mer papper... blir mer affärsmässig, trevligare mot mina kunder och arbetskamrater etc.

Jag kan inte fatta det annorlunda än att jag lyckats komma i balans och insikt.

Eftersom jag inte sliter ut mej numera, så miskar behovet av tröstkonsumtion också.
Därmed behöver jag ju inte övertidspengarna heller.

;-)

Strmbrg,