Nordesjö; sa:
Ni gillade Gullan, vi gillade Trazan och Banarne. Vi vann.
Söte lille pojk,
nu ska vi tystna till ett slag och tänka lite:
- Vem har bást klarat tidens hârda dom: Gullan eller Trazan?
För oss gentlemän med stil är svaret självklart! Dessutom, och detta är vál det viktigaste argumentet: Min sóta smà barn njuter ifull extas varje gâng de fâr smacka med lâpparna i takt till "Min lilla ponny"; skrika i takt med Gullan: ... men dà sa POJKEN i "Sudda sudda", skoja ihop med Lars i "Är du vaken Lars", räkna "tio-leken", skoja Ñannu mer med Gulla i "Lilla eko" etc etc. Dessutom har Gullan gett ut en ny skiva med höjdare som "Alexander kyckling-mästare pà cykling", även den en klar favorit hos mina gull-ungar.
Trazan: en skränig 80-tals-produkt med trista platta làtar och idem produktion (sà förstördes en generations musik-smak), fula 80-tals leopard-kláder (sâ förstördes en generations kläd-smak), billiga effekter och trista skämt etc etc.
Generation X: sà tusan heller: Den sista gentlemanna-generationen var det!
Like the last of the good ol’ puffer trains,
I’m the last of the blood and sweat brigade,
And I don’t know where I’m going, or why I came.
I’m the last of the good old fashioned steam-powered trains.
I’m the last of the good old renegades.
All my friends are all middle class and grey,
But I live in a museum, so I’m okay.